Västerfärnebo AIK var en ”maktfaktor” när damfotbollen startade i länet i början av 70-talet. Då var dock Ingela Lagerkvist för ung för att spela och dessutom fanns det inget flicklag i föreningen.
Men när hon var nio år, 1974, var det dags – Vaik startade ett flicklag och Ingela antog utmaningen.
– Jag var 15 år när jag kom upp i damlaget. Vaik hade ett bra lag som då låg i toppen i division 3. Jag tog en ordinarie plats på mittfältet året efter, berättar hon.

Debuten minns hon inte, men det finns en del tidiga minnen från hennes första år i damlaget.
– Det var när vi spelade mot Sätra IF och jag fick jag uppgiften att punktmarkera Maria Karlsson, en mycket duktig spelare, så att hon inte skulle göra mål. Jag lyckades med min uppgift hon gjorde inga mål och matchen slutade 2-2.

Flest säsonger har Ingela spelat i Vaik, men hon har spelat i andra klubbar också – och till med i England.
– Jag var au-pair i England 1985 och familjen jag jobbade hos kände tränaren i fotbollslaget, ett lag norr om Brighton som hette Hassock Beacon ladies. Min mamma skickade över mina fotbollsskor och jag tog plats i deras förstalag som spelade i division 1 i den regionen.
Det jag bland annat kommer ihåg är att det var leriga planer och efter varje träning stannade vi vid puben (ha ha).

Men det blev också spel i Solnaklubben Råsunda IS (1986-92) samt Sätra IF och Grällsta IF efter att Vaik hade lagt ned 1998.
– I Råsunda spelade vi i division 3, men också en säsong i division 2, berättar Ingela.

Hur länge spelade du?
– Många år. Tror jag slutade när jag var 41–42 år. Var på gång att sluta i 30-årsåldern men fortsatte. Jag slutade 1998 när Vaik lades ner, men valde då att spela med Sätra IF. Jag åkte på en träning i Sofahallen i Ransta som fanns på den tiden. Hade nog tänkt att bara träna lite och inte engagera mig men det gick ju inte, sedan var jag igång ingen. Det var då Mats Fläckerud och Christer Österberg var tränare, en bra duo, berättar hon.
När var du som bäst?
– Skulle tro att det var när jag var runt 24-26 år och när vi gick upp i division 2 med Råsunda. Spelande även en del cuper i Stockholmsområdet mot allsvenska lag, bland andra Djurgården och AIK.

Men det var Västerfärnebo AIK det hela startade och det finns en hel del minnen från den tiden.
– Åren med Vaik har betytt mycket för mig. Skulle vilja nämna många av de spelare som jag spelat med genom åren och alla runt omkring laget och i föreningen. Det är så mycket vi gjort tillsammans och haft mycket roligt ihop, säger hon.

När Sala-Heby Fotboll hörde av sig till Ingela och frågade om hon ville vara med i ”Vart tog du vägen?” väckte vi en björn som sovit.
– Under denna vecka har det ploppat upp så mycket olika saker kring min tid inom fotbollen, från det jag började i damlaget och framåt. Träningsläger i Salbohedsstugan vid skidbacken och träningarna på Salbohedsplanen. Det var härligt att få komma ut på den planen på våren.

Men också alla resor som laget och spelarna gjorde.
– I bilgänget från Sala till och från träning och match blev det mycket skratt och tokigheter. Med bland annat Lena Aldén, Malin Westling och ”Birger” (Annika Mattson).

Ingela Lagerkvist kom tillbaka till Vaik inför 1993 och då hade laget året innan vunnit division 4 med Sven-Ove “Linken” Lindgren som tränare.
– Då kom även flera flicklagsspelare upp i damlaget och de tillsammans med alla andra spelare var vi ett bra lag. Några år efter, när vi hade Mats Fläckerud som tränare, gick vi upp i division 2. Det var en rolig tid, både fotbollsmässigt och socialt runt omkring, berättar Ingela.

Ingela spelade som redan nämnts länge och har tränat och spelat med många duktiga tjejer.
– Efter att Mats slutade kom Kaj Enström som tränare och några yngre spelare kom upp i damlaget. Dessutom kom någon ”gammal” spelare tillbaka från bland andra Heby AIF.

Men efter säsongen 1998 lades laget ned och kom inte tillbaka förrän 2002. Då väntade ett par riktigt framgångsrika år.
– Med Kalle Björkvall och Stefan Person som tränare och ett träningsvilligt gäng gick det riktigt bra. Vi var en bra blandning av äldre, som jag, och yngre spelare. Vi gick rakt igenom division 5 och 4. I femman vann vi alla matcher och släppte bara in ett mål, vilket vi blev mycket ledsna över då, minns Ingela.

Läs mer: Västerfärnebo AIK har haft ett framgångsrikt damlag

Vilka positioner trivdes du bäst på?
– Jag spelade framförallt mittback och på mittfältet. Det året jag spelade i division 2 med Råsunda var jag ytterback. Det var en av mina bästa år och väldigt roligt och jag var delaktig i en hel del i anfallet. Annars är det nog mittfält som jag trivdes bäst på.
Din styrka som spelare?
– Tror det var min speluppfattning och att jag var löpstark.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Den var viktig. Mycket kretsade runt fotbollen när man höll på, kompisar som man gjort mycket tillsammans med även utanför fotbollen. Hade mycket kul och gjorde mycket tokigheter.

Men saknar fotbollen gör inte 55-åringen nu när vi skriver mars 2021.
– Nej, det gör jag inte. Men jag kan sakna känslan när man var stark och kände att man hade ett övertag mot den man spelade mot och orkade springa hur mycket som helst. Det som dyker upp i mitt huvud är de små sakerna som till exempel att på egen planhalva jobba tillbaka bollen, vända upp och passa till Anki Lundin och sedan röra sig och få tillbaka bollen och passa till Malin Westling som gör mål. Tror det var en match i slutet mot Västanfors under den tiden när vi hade Kalle och Stefan som tränare, berättar Ingela och fortsätter:
– Det jag känner så här långt efteråt och tänker tillbaka på ”fotbollstiden” så har jag under åren träffat många trevliga människor. Många olika som man inte annars skulle umgåtts med eller träffat.

Följer du den lokala fotbollen?
– Jag följer den via er (salahebyfotboll.se). Läser framför allt om Västerfärnebo AIK, men även de andra lagen om det är någon jag känner.
Vem är den bästa tränaren du haft?
– Bertil Persson som var tränare i Vaik när jag kom upp i damlaget. Han hade en tanke gällande fotboll som jag gillade. En annan är Lazlo Limpar som jag hade i Råsunda IS, en tränare som trodde mycket på en.

Har du någon relation till fotbollen i dag och någon kontakt med tidigare lagkamrater?
– Vi är ett gäng från min tid i Råsunda IS som fortfarande umgås. Från Västerfärnebo AIK har jag några barndomskamrater som jag har kontakt med. Sedan springer jag på flera i olika sammanhang när jag är hemma på landet eller i Sala.
Slutligen, vilka är de bästa du spelat med?
– Astrid Smeds. Jag hade turen att få spela med henne innan jag försvann från Vaiken i 20-årsåldern. Katarina Nordahl var en tjej som var fem-sex år äldre en jag och spelade i Råsunda IS. Hon kom från en allsvensk kubb, flyttade till Stockholm och började i Råsunda IS. Mycket duktig, berättar Ingela.

Ingela Lagerkvist.
Ålder: 55 år.
Yrke: Arbetsterapeut på Habiliteringen i Västerås.
Bor: Västerås.
Familj: Ensamstående.
Åter helst: Pasta carbonara.
Dricker helst: Vatten, rosé eller öl.
Ser på tv: Just nu en serie som heter ”Tunna blå linjen”.
Läser: Feelgood-böcker och deckare.
Fritidsintressen: Träning. Jag tränar en hel del, springer och tycker om intensiva pass som HIT. Lite padel blir det också. Vara i natur och skog. Har innan coronan sprungit en del upplevelselopp som Höga kusten trail (43 kilometer) och Icebug Bohuslän, 7,4 mil på tre dagar. Tycker även om att resa vilket inte är lätt just nu.