Jag tror inte vi möttes någon gång på fotbollsplanen, men min respekt för Patrik “Putte” Karlsson bar jag med mig i många år.
Han var en av de där spelarna som jag funderade över och tänkte “han borde kunna spela högre upp”. Blev imponerad av honom varje gång jag som journalist såg honom spela.
Nu blev det i alla fall division 3 för Tärnsjösonen – säsongen 1995 spelade han med Heby AIF och året innan med Bälinge IF.
– Det blev “bara” division 3-fotboll för mig. Det kan ha funkat att spela högre upp, men man satsade inte det där sista för att vilja komma dit, säger han.

Men det fanns en anledning till att historien blev som den blev och det var något som Patrik kände under tiden i Heby AIF.
– Jag spelade knappt något eftersom jag fick lite hugg runt hjärttrakten och jag trodde jag hade fel på hjärtat, berättar han.
Men något fel på hans hjärta var det inte, tack och lov.
– Jag drabbades av panikångest som kom när jag tränade. Trodde jag skulle dö. Kan faktiskt ännu inte i dag ta ut mig för fullt. Det var förstås lite tråkigt att jag var tvungen att sluta på det sättet, berättar han.
Sejouren i Heby AIF blev ettårig. En säsong där han bland annat spelade tillsammans med bröderna Fredrik och Magnus Jacobsson och hade Hasse Ljung som tränare.
– Vi kom i mitten av trean det året och jag tror jag spelade andra halvan av säsongen i Tärnsjö IF. Men det blev inte så många matcher.

Att drabbas av panikångest i samband med idrottandet är inte alls ovanligt, och det gäller på alla nivåer.
Och Patrik berättar gärna om sin upplevelse av detta.
– Jag har varit väldigt öppen med min panikångest och det har hjälpt mig mycket. Många i min närhet har kommit och sagt att de haft liknande som mig. Tror många unga idag råkar ut för just panikångest och inte vet eller vågar prata om det. Tror att mycket handlar om prestationsångest i dagens samhälle då man jämför sig med andra på sociala medier. Dessutom är klimatet i skolan mycket tuffare i dag än när min generation gick i skolan, säger Patrik.

Hans karriär startade i Tärnsjö IF och spel i pojklaget.
Var ditt pojklag framgångsrikt?
– Vi hade ett lag för födda 1967 och jag har för mig att det gick riktigt bra för oss. Vi vann 1978 i D-pojkklassen och även serien för C-pojkar. Har också för mig att det fanns typ ett juniorlag men kommer inte riktigt ihåg hur det var, berättar Patrik.
Men han minns att han blev avstängd från laget.
– Jag kom inte riktigt överens med tränaren, som var Bengt Lundén, gamle stormålvakten i TIF. Jag tror jag tränade med A-laget i stället (ha ha).
Minns du din debut i A-laget?
– Ja, och jag kan ha varit 14-15 år då. Det var en bortamatch när Svante Hedbom tränade Tärnsjö IF. Men en ordinarie plats tog jag året efter när TIF spelade final i Upplandscupen och var nära och vinna. Det kan ha varit Hasse Ljung som tog in mig i laget. Han tränade oss då och han var en riktigt skön man.

Vad minns du bäst av åren i TIF?
– Kommer inte ihåg så mycket. Bara att jag fick spela med många duktiga fotbollsspelare. Och förstås alla trianglar mot Sala FF och Heby AIF samt Östervåla IF och Harbo IF. Jag tyckte dessa matcher var höjdpunkterna på säsongen.
Patrik slutade dock spela tidigt, han var runt 30 år och de två sista säsongerna spelade han med Bälinge IF (1994) samt Heby AIF (våren 1995) och Tärnsjö IF (hösten 1995).
När var du som bäst?
– Det var nog under de två sista åren i Harbo IF och säsongen i Bälinge IF.
Förutom spel i Tärnsjö IF, Harbo IF (division 4), Heby AIF och Bälinge IF var han nära att gå till Sala FF ett år.
– Det var Hasse Ljung som ville att jag skulle prova i SFF, men jag valde Harbo IF. Det är något jag ångrar lite i dag när jag tänker på det.

Sista säsongen som aktiv blev inte alls bra.
– Den var katastrof på grund av panikångesten. Jag kommer inte ihåg så mycket från tiden i Heby AIF eller när jag gick tillbaks till Tärnsjö. Jag har väl förträngt det på grund av att jag mådde skit då, säger han.

Patrik började som högerback men spelade på de flesta positioner.
– Anfallare var väl bästa platsen för mig. Hade blicken för spelet och hade tekniken att använda båda fötterna. Sedan petade jag in några mål lite då och då.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Den var viktig. Det var ju där man hade sina kompisar och jag fick lära känna många härliga människor.
Saknar du fotbollen?
– Nej, det kan jag inte påstå. Jag började spela golf när jag slutade med fotboll. En sport jag hade velat börjat tidigare med.
Har du kontakt med några tidigare lagkamrater i TIF
– Inte direkt, men man träffar ju på varandra på byn. Tärnsjö är inte så stort. Jag kan väl säga att golfen tar mycket av min fritid.

Många tränare har passerat revy för Patrik Karlsson och den bästa träffade han på under sin tid i Harbo IF när klubben spelade i division 4.
– Sten Persson. Han brann verkligen för fotbollen.
Vilka är de bästa du spelat med?
– Min kusin Ralf Wiik i Tärnsjö IF. Han hade allt och hade kunnat spela på elitnivå om han hade velat. Tyvärr gick Ralf bort i cancer för några år sedan. Det är grymt att jag fick spela med honom, säger Patrik ”Putte” Karlsson.

Två sista var Bälinge Heby Tärnsjö. Och kanske var som bäst sista 2 åren i Harbo och kanske i Bälinge typ.

Patrik Karlsson.
Ålder: 53 år.
Yrke: Arbetsledare i byggbranschen.
Bor: Tärnsjö.
Familj: Min fru Maria och dotter Isabelle.
Äter helst: Mat och då helst Flygande Jakob.
Dricker helst: Öl.
Ser på tv: Sport och serier.
Läser: Lyssnar mycket på ljudbok (just nu om medeltiden).
Fritidsintressen: Golf.