Han har vaktat målet i Västerfärnebo AIK och han har tränat flera lokala klubbar. Numera är det dock något annat som får Sven-Ove ”Linken” Lindgrens fotbollshjärta att klappa.
– Jag började följa Västerås SK för tiotalet år sedan, berättar 66-åringen.

Numera bor ”Linken” i Västerås och det är många år sedan som han släppte tränarskapet. Men jobbar fortfarande gör Linken trots att han i april fyller 67 år.
– Ska bara avsluta ett projekt som arbetsledare, sedan blir det pension.

Är man som Linken född på 50-talet så kan vi säga att det var andra tider när man skulle börja spela fotboll.
– Jag började väl spela fotboll så fort jag kunde gå, men på den tiden var det inte knattefotboll som idag. Fotbollen var mer en lek, säger han,
Han började i Västerfärnebo AIK i 13-årsåldern och han fick till och med vara med i juniorlaget.
– Men det var mest träningar, minns han.
Då var Linken fortfarande utespelare
– Det var väl ingen som gillade konditionsträning på den tiden, så då fick man ju en knäpp idé. Som målvakt behöver man ju inte springa så mycket. I efterhand en dum idé, jag passade nog bättre som utespelare.

Minns du din debut i A-laget?
– Den kom på hösten när jag var 16 år mot Saturnus. Vi fick stryk med fyra mål och ett par av målen berodde nog på en orutinerad målvakt, minns han.
Linken blev Vaik trogen under sin aktiva karriär. Men 1982, som 28-åring, var det slutspelat.
– Då pajade jag korsbandet och då fick man bara rådet att träna musklerna kring knäet. Det lider man för idag, jag kan inte löpa, berättar han.
Men det skulle bli en match till för Linken.
– Jag tror det var 1990 som Mats Fläckerud ringde och undrade om jag kunde hänga med och stå i mål i en match med Sätra IF mot IK Oden. Så det var väl min sista match.

Spelade du på någon annan position än målvakt?
– När vi var tre målvakter, tror det var 1980, gjorde jag en del inhopp i kedjan. Har för mig att jag gjorde fem-sex mål och då spelade vi i division 4.

Vad var din styrka som målvakt?
– Jag var bra på närskott och frilägen. Där blev det inte många mål. Men däremot så kunde det dimpa in någon höjdboll från planhalvan, eller något annat billigt skott från långt håll. Så jag var väl ingen större trygghet bakåt, jag varvade spektakulära räddningar med riktiga tavlor.

Men många matcher blev det och hans främsta minne är hämtat från Vaikens hemmaplan, Svedboäng.
– Det var när vi gick upp i division 4 första gången plus förstås första derbyt mot Sala FF på Svedboäng. Jag tror det var 500 åskådare då. Sedan förstås när vi besegrade Köping hemma med 1-0 efter att ha förlorat med 0-9 på våren, berättar han.

Första seriederbyt mellan Västerfärnebo AIK och Sala FF spelades för övrigt 1978. Och Linken har ett bra minne, det kom drygt 500 åskådare för att se matchen på Svedboäng.
En match som slutade 3-2 till SFF.
Revansch fick för övrigt Linken och Vaik året efter, då vann de derbyt mot SFF med 5-3 på hemmaplan inför en nästan lika stor publik.

Likt många andra blev Linken tränare efter sin egen karriär. Bland annat tränade han Västerfärnebo AIK:s herrar och damer samt Sätra IF.
– Jag var väl tränare i cirka 20 år, men det blev väl ingen större succé. Därefter tränade jag mina söners lag tills de kom upp i 15-årsåldern, en i Västerfärnebo AIK och en i Grällsta IF. Sedan var jag mätt på på tränarbiten.

Hur viktig var fotbollen för dig?
– Fotbollen har väl alltid varit en del av mitt liv i olika tappningar. Idag har jag blivit något jag för tio år sedan inte kunde tänka mig. Jag började gå på VSK:s matcher och nu följer jag dem intensivt. Tyvärr missade man ju hela förra säsongen, fick bara kolla TV.

Den lokala fotbollen i Sala följer han dock inte fysiskt längre.
– Kollar väl tabellerna, men inget mer.
Vilken tränare är den bästa du haft?
– Då säger jag Bertil Persson. En hård, men trevlig människa, påpekar Linken.
Persson tränade för övrigt Västerfärnebo AIK 1976-78.

Slutligen, vilka är de bästa du spelat med?
– Svårt att svara på. Alla gjorde ju sitt på plan och vi hade ett bra lag i slutet på 70-talet. Men ska jag säga några så är det väl de som gick lite högre upp i seriesystemet: Stig ”Stisse” Smeds och Leif Backman. Men som sagt vi var ett lag som jobbade för varandra och det var en riktig rolig tid, säger Sven-Ove ”Linken” Lindgren.

Sven-Ove Lindgren.
Ålder: Snart 67 år.
Yrke: Jobbar fortfarande som arbetsledare på byggen. Ska göra klart ett projekt, sedan blir det pension.
Bor: Västerås sedan fem år.
Familj: Jag lever själv, men har ett gäng underbara barn och barnbarn som jag umgås med.
Äter helst: Äter gärna skaldjur, kyckling och sen något så spännande som korv.
Dricker helst: Jag gillar öl men det går inte så bra ihop med gymträning sex dagar i veckan. Så det får duga med vatten, en mycket underskattad dryck.
Ser på tv: Kan väl titta på någon serie ibland eller om det mot förmodan skulle visas en bra film. V75 missar man ju inte. Sedan kollar jag gärna på Västerås SK eller Brynäs IF.
Läser: Jag läser väldigt mycket. Har några favoritförfattare, synd att de inte skriver fortare, tar lång tid mellan böckerna.
Fritidsintressen: Då får jag väl säga gymmet. Jag gillar att träna. Annars umgås jag mycket med barn och barnbarn. Tips och trav är ju också kul på en lagom nivå.