Kan erkänna att jag tidigt gick i fällan…
Men har man i sin ungdom flitigt läst Buster och då särskilt Benny Guldfot så var det så att säga ”straffspark” när man skulle intervjua Benny Törnqvist när han kom till Sala FF i mitten på 90-talet.
Självklart blev rubriken typ ”Benny med guldfötterna”.
Lite sanning finns det i rubriken, men Benny i SFF var mer självgående än seriefiguren Benny – där var det skorna som styrde honom till framgång.
Benny Törnqvist skötte det på egen hand.

Det blev ett gäng säsonger för honom i Sala FF, men det var inte där karriären startade.
– Jag började som tioåring i IK Franke i Västerås där jag växte upp. Innan dess hade jag lirat mycket på rasterna och på området Hammarby med polarna och mina storebröder, berättar han.
Spelade du i ett framgångsrikt pojklag?
– I Franke var vi kanske inte så framgångsrika men det var ett härligt gäng. När jag gick till IFK Västerås som tolvåring så var vi ett av de bättre födda 1971-lagen i Sverige och vann en hel del större turneringar och även Fotbollens Dag något år.

Hur mycket tid tillbringade du på fotbollsplanen i din ungdom?
– Det går ju inte att räkna timmarna för sin passion lika lite då i ungdomsåren inom fotbollen likväl som entreprenör och egen företagare idag. Så jag törs inte räkna, men bollen var nog alltid med i tankarna. Mest höll jag till på Råby IP och vaktmästarna var nog inte så glada på oss när vi plankade in för att dra några skott i krysset på A-planen, berättar han.

Debuten i IFK:s A-lag minns han. Året var 1989 och klubben spelade i division 2 – då den tredje nivån.
– Det var borta mot Sandviken IF på klassiska Jernvallen och jag var 18 år. Jag fick hoppa in kanske sista tio minuterna och det är typ helt blankt efteråt. Men jag minns känslan av att bara springa runt i ett tomrum och det man brukar kalla pingislunga.

Till Sala FF kom han 1995 och året innan hade klubben vunnit division 4. Det blev sedan närmare 100 matcher i klubben och två seriemål i A-laget. Det första i sista omgången debutåret 1995 (1-3 hemma mot Bro IK) och det sista 2012 i den klassiska 7-2-matchen mot Arboga Södra.
En seger som innebar att SFF klev upp i division 3.
Dessutom blev Benny tack vare det målet den sista SFF-aren som gjorde mål på numera nedlagda Silvervallen.

Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Jag minns som de flesta andra när vi fått lite distans inte alla segrar och förluster, även om de också finns med, men det bästa är ju helt klart all gemenskap tillsammans i omklädningsrum och på bortaresor. Så otroligt många roliga historier som dyker upp när jag någon gång träffar någon före detta lagkamrat.

Benny spelade aktivt tills han var runt 45 år. Men resan innehöll en del uppehåll på grund av arbetet där han reste en hel del.
– Jag var på topp fysiskt som spelare när jag kom till SFF i mitten av 90-talet men skulle säga att som fotbollspelare var det nog kring 40-strecket när jag gjorde min sista säsong i Sala FF. Då hade jag fått med mig en tränarsyn på planen och en helt annan professionell inställning. Men då hängde jag inte riktigt med i kroppen på den nivån. Min styrka har helt klart varit spelförståelse, funktionell teknik och en hyfsat känslig vänsterfot.

Efter sejouren i Sala FF spelade han även under en period i Möklinta IF och därefter Grällsta IF. Plus då alla gånger han spelade med SFF i Veterancupen på nyårsafton.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Fotbollen har alltid varit viktig för mig, men inte resultaten utan mer gemenskapen, träningarna och strävan att nå framgång tillsammans. Det har varit en livsstil och en röd tråd i livet. Jag har till och med en tatuering med inspiration ifrån den gamla tidningen Buster och serien Super Mac.
Saknar du fotbollen?
– Går inte runt och saknar, men när jag går förbi en anläggning där det är full fart, senast häromveckan på Rocklunda i Västerås, så killar det till i magen av energin som jag ser finns i grupperna. Jag skulle gärna vilja vara en del av det igen.

Han tränade under några säsonger Sala FF:s damer och säger sig hänga med ganska bra vad som händer i den lokala fotbollen.
Skulle du kunna tänka dig att bli tränare igen?
– Ja, det skulle jag kunna görs beroende på tiden och själva utmaningen. Får erbjudande ibland, men tyvärr inget som passat hittills. Det klart bästa med att få vara tränare är ju att få följa och se andra utvecklas som spelare och människor. Kanske till och med vara en del av utvecklingen. För mig är fotboll och idrott inte bara resultat utan en fostran för att utvecklas som människa. Lyckas vi som ledare med det så är det inte ovanligt att det är visar sig på resultaten.

Vilken tränare är den bästa du haft?
– Det finns ju många, men ska jag lyfta någon så får det bli Hans, som jag inte minns efternamnet på. Han hade jag på en fotbollslinje jag gick nere i Halland när jag var 16 år direkt efter gymnasiet. Oerhört seriöst upplagda träningar och han var en högt utbildad ledare vid den tiden. Och träningspassen kunde vara närmare tre timmar långa med mycket nötande av avslutsteknik. Det är en tid som format mig både som person och som fotbollsspelare.
Vilka är de bästa du spelat med?
– Här brukar jag nämna två mittbackar från tiden i IFK Västerås, Tomas Jonsson och Hans Nehrman. Helt omöjliga att skaka av sig eller komma förbi. Alltid en fot som petade bort bollen på något sätt.

Har du någon trevlig historia att berätta från tiden som aktiv?
– Jag minns en förstaapril-historia. Vi var som brukligt på träningsläger med IFK Västerås nere i Holland i början av 90-talet. På träningsläger är vi ju i en bubbla och bara äter, tränar, sover, äter, tränar och sover. En morgon kom hela ledarstaben och sa att vi skulle få lite ledigt på förmiddagen och åka till det lokala ölbryggeriet. Vilket jubel och alla gick gladeligen ut i bussen och satte sig för avresa efter frukost. Det var nog första gången alla var i tid. Då kommer hela ledarstaben in och ropar ”april, april din dumma sill”. Det blev nästan uppror och kanske är det någon fortfarande sitter kvar i bussen och vägrar tro på att det var ett skämt…

Han har slutat spela sedoch han har inga tränaruppdrag i år. Men Benny har ett uppdrag i Sala FF som han trivs med.
– I år har jag tagit steget in i sponsorgruppen för att hjälpa till att hitta nya vägar för att nå intäkter. Vi har bland annat börjat skapa ett nätverk som ska förena närings- och föreningslivet i Sala. Där kommer vi att ha frukostträffar en gång i månaden med olika teman samt gästföreläsares som kan handla om livsstil, träning, företagande eller information från någon verksamhet. Min vision är att det ska vara ett forum som alla företagare och organisationer känner att de vill vara med i om de verkar i Sala med omnejd, säger han.

Benny Törnqvist.
Ålder: 50 år.
Yrke: Konsult med inriktning som försäljningsexpert/coach.
Bor: Västerås.
Familj: Särbo Cecilia Lindh och två vuxna barn, Nike och Felix.
Äter helst: Mackor.
Dricker helst: Oboy.
Ser på tv: Samhällsprogram, dokumentärer, filmer och liveidrott förstås.
Läser: SVD på helgerna och alltid någon bok igång. Just nu ”De fattiga i Lódz” en roman om det judiska getto som nazisterna inrättade i staden.
Fritidsintressen: Idrott och kultur.