Platsen är Norrtälje en kylig måndagkväll i mitten av oktober 2003.
En historisk dag eftersom två spelare från Heby kommun ska debutera i flicklandslaget.
Som utsänd reporter från lokaltidningen i Sala var det en lång resa, men också ärofylld. Förbundskapten Marika Domanski-Lyfors var också där och vi pratade lite om flicklandslaget som skulle möta Tyskland i en träningsmatch inför 556 åskådare.
– Flera av de här spelarna hoppas vi få kunna se i A-landslaget såsmåningom, sa Marika med ett leende.

Och visst blev det så, men bara att få dra på sig ”flicklandslagströjan” var stort för 16-åriga Catarina Wilén från Heby AIF och lika unga Linn Fors från Tärnsjö, men spelande för Bälinge IF.
– Jag fick börja på bänken och det kändes som jag värmde upp i en evighet. Men jag blev till slut inbytt i den 72:a minuten. Tyvärr så förlorade vi matchen med 4-2, berättar Catarina Wilén, som har hunnit bli 34 år.
Catarina spelade även två träningslandskamper mot Finland och Norge i Jönköping året efter.
– Även då började jag på bänken och fick hoppa in i andra halvlek. I en av matcherna gjorde jag faktiskt ett mål som blev bortdömt på grund av offside. Avblåsningen kom ganska sent så jag hann ialla fall vara glad en stund.

Minns du vilka av spelarna i truppen i Nortälje som tog sig till A-landslaget?
– De jag minns var Linda Sembrant, Lisa Dahlqvist och Lina Nilsson, säger Catarina.
Faktum är att födda 1987 var en stark årgång, förutom de tre som Catarina nämner tog sig även dessa två till A-landslaget: Målvakten Stéphanie Öhrström (16 landskamper) och Nazanin Vaseghpanah (två landskamper).

Utöver detta nådde Erika Karlsson och Johanna Andersson (två SM-guld med Umeå) spel i allsvenskan.
Dessutom var Anna Holmlund med i truppen, hon blev senare framgångsrik i skicross och tog medaljer på både VM och OS innan hon kraschade 2016 och fick lov att sluta.
Det blev spel i allsvenskan för Linn Fors, men dit nådde inte riktigt Catarina.
– Jag spelade aldrig någon allsvensk match, tränade dock en del med dem den säsongen de spelade där. Spelade främst med Bälingetrollen i division 2. A-laget åkte ur allsvenskan och jag spelade en del matcher när de låg i Elitettan, berättar hon.
Och Hebytjejen slutade tidigt med fotbollen.
– Jag slutade när jag var runt 24 år. Spelade en sväng i korpen för några år sedan när jag bodde i Stockholm, berättar hon.

Men vi tar det hela från början.
– Jag var sex år när jag började spela i Heby AIF. Det fanns inte något flicklag så jag fick spela med pojkar födda 1987. Några år senare gick jag över till flicklaget.
Var flicklaget framgångsrikt?
– Ja, det skulle jag nog säga. Vi placerade oss ofta bra i seriespel och cuper vi deltog i. Vi var flera som senare blev uttagna i distriktslaget.

Debuten i A-laget minns inte Catarina, inte mer än att hon var 12-13 år.
Men från elitlägret i Halmstad sommaren 2002 har hon många minnen,
– Det var ett roligt läger. Det gick rätt bra för laget och för mig individuellt. Jag blev uttagen i all star-team och sista dagen på lägret spelade vi en uppvisningsmatch i landslagskläder, det var en riktigt häftig upplevelse!

Utöver spel i Haif och Bälinge IF representerade hon Danmarks IF, IK Fyris och Umedalens IF.
När var du som bäst?
– Jag skulle nog säga att det var under tiden i Danmarks IF.

Vilken position trivdes du bäst på?
– Vänster yttermittfält eller som forward, säger Catarina, som hade som styrka i sin snabbhet och dessutom hade hon ett bra skott.
Vad minns du bäst av åren som aktiv?
– Tiden i flicklaget i Heby AIF glömmer jag inte, vi hade väldigt kul och åkte på många roliga cuper under åren. Jag trivdes även väldigt bra i Danmarks IF. Vi var ett väldigt sammansvetsat lag som ofta gjorde bra resultat, det gick även bra för mig individuellt under de åren. Min tid i flicklandslaget är ju såklart ett speciellt minne jag alltid kommer bära med mig.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Väldigt viktig, fotbollen var en stor del av mig och jag anpassade mitt liv efter den under många år.
Saknar du fotbollen?
– Absolut kan jag göra det, främst saknar jag gemenskapen och känslan av att vara en del i ett lag. Jag har fått lära känna så många fina människor genom fotbollen vilket jag är otroligt tacksam för idag. Jag kan även sakna att spela en riktigt jämn match och kanske smälla in det avgörande målet i slutminuterna. Känslan av att vinna tillsammans som ett lag är något väldigt speciellt, berättar hon.

Att välja ut den bästa tränaren hon haft genom åren är svårt. Men Catarina ”fastnar” till slut på två.
– Mats Wolgers hade jag som tränare under många år i Heby AIF och även i IK Fyris på senare tid. Han är kunnig, väldigt pedagogisk och lugn. Magnus Wikman hade jag under min tid på fotbollsgymnasiet och även en tid i Bälinge, otroligt dedikerad tränare som hjälpte mig att utvecklas.

Hur ser ditt liv ut i dag, har du någon relation till fotbollen?
– Jag har ingen direkt relation med fotbollen just nu, dock har jag fortfarande nära kontakt med ett gäng från tiden i Danmarks IF vilket är väldigt kul.

Vilka är de bästa du har spelat med i respektive klubb?
– I Heby AIF är det Evelina Viiri-Garafolo och Elin Johansson. I Bälinge IF Linda Sembrant, i Danmarks IF Jennifer Nobis och Åsa Wallgårda samt i IK Fyris Marini Andersson.

Utöver fotboll hann Catarina även att spela innebandy från hon var sex år till 14, sedan koncentrerade hon sig på fotboll.
– Som liten höll jag även på en kortare tid med bordtennis och brottning.

Har du någon rolig historia, att berätta från med dina år med fotboll?
– Jag har en liten historia från när jag jag var på läger i samband med landskampen mot Tyskland. I samma veva hade damlandslaget tagit VM-silver i fotboll och skulle ha en sammankomst i kungsträdgården. Eftersom vi var i Norrtälje så var det inte så långt in till Stockholm så vi åkte in med spelarbussen för att fira dem. När vi åker igenom stan så märker vi att människor börjar springa efter bussen i tron om att vi är damlandslaget. Vi spelade med och vinkade glatt åt folket, vi hade ju även landslagskläder på oss. Besvikelsen kom när vi klev av och de insåg att det bara var ett gäng småtjejer, berättar Catarina.

Catarina Wilén.
Ålder: 34 år.
Yrke: Leg. Fysioterapeut.
Bor: I en nybyggd villa utanför Heby.
Familj: Fru Evelina, sonen Frans snart två år och dvärgschnauzern Kiwi.
Äter helst: Skaldjur.
Dricker helst: Kaffe, alkoholfri öl, bubbel.
Ser på tv: Svenska kriminalserier.
Läser: Lyssnar främst på ljudböcker numera, oftast med tema personlig utveckling.
Fritidsintressen: Hänga med familj och vänner, löpning, styrketräning, gå långpromenader med Kiwi, pyssla i trädgården, längdskidåkning och snowboardåkning på vintern.