Han kallas för Knylan och varför har Sala-Heby Fotboll berättat om tidigare. Men historien tål att berättas igen.
– Jag bodde som ung alldeles vid hockeyrinken i Östervåla och var nästan alltid där. Skridskorna på den tiden var inte som de är i dag, det var svårare att få dem sitta bra. Jag hasade fram på dem och då var det en kille som började kalla mig “Knylan” eftersom det såg ut som jag åkte på knylarna. Jag var väl sju-åtta år, berättar han och fortsätter:
– Förr var det mer vanligt med smeknamn och det gick så långt att om någon sade Leif till mig reagerade jag inte. Men familjen kallar mig i alla fall för Leif.

Han blev en vass hockeyspelare, men de flesta som har koll på Leif ”Knylan” Tortensson från Östervåla hävdar nog att han var bättre i fotboll.
Men faktum är att han nådde längre i hockey.
– Jag var inte något bättre än någon annan, men jag gjorde mycket mål. Det var det som skilde mig från de andra. Jag spelade i det som nu kallas hockeyallsvenskan, berättar 67-åringen.
Det var för övrigt med Tierp, övriga säsonger spelade han med ÖIF.

När började du spela fotboll?
– Jag var runt tio år när jag började spela organiserad fotboll med pojklag i ÖIF. Innan dess var det spontanfotboll.
Spelade du i ett framgångsrikt pojklag?
– Jag minns dessvärre inte så mycket, men vi var väl inte bättre eller sämre än några andra lag.

All ledig tid i ungdom var det fotboll som gällde på sommarhalvåret.
– Efter att skolan hade slutat tillbringade jag på grusplanen vid skolan i Östervåla. Vi var där till det var dags att gå i säng, berättar Knylan.
Debuten minns han, det var mot Söderfors när ÖIF spelade i Upplandsfyran.
– Vi förlorade med 1-2 och jag tror jag var 16 år.

Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Det är nog säsongen när vi i ÖIF var på väg upp i division 3. Men vi snubblade på målsnöret och Upsala IF snuvade oss på avancemang. Det är nog det bästa laget ÖIF har haft, säger han.
Året var 1976 och ett drama utspelade sig i Upplandsfyran. Till slut vann UIF serien, dels på grund av de fick spela sin sista match efter att ÖIF spelat sin sista. Men under perioder av den säsongen såg ÖIF ut att vara på väg mot division 3 för första gången.

Utöver ÖIF spelade Knylan även några säsonger i grannklubben Tärnsjö IF. En klubb han också tränade 1990-92.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Som ung grabb så var den jätteviktig. Det var det enda man levde för då, berättar Knylan, som slutade spela som 37-åring.
Saknar du fotbollen?
– Nej, jag har aldrig lämnat fotbollen kan man säga. Jag har varit coach och sedan har jag haft den genom mina barn.
Följer du den lokala fotbollen?
– Ja, det gör jag verkligen, det är mitt stora intresse. Jag får dessutom bra hjälp av Sala-Heby Fotboll att följa den.

Många tränare har passerat revy för Knylan under sina aktiva år.
Men vem är den bäste?
– Sture Rosén måste jag säga. Han hade ett jättebra lag att jobba med, men man måste lyfta fram hans jobb med det laget, påpekar Knylan.
Rosen tränade för övrigt ÖIF 1975 och 1976.
Vilka är de bästa du spelat med?
– I ÖIF är det Alf Ragnarsson. Han var brutal i luften. Rune Ragnarsson var en klippa i backlinjen och sedan Lars-Erik Wiklund, en modern kantspelare. I Tärnsjö Stig Norgren, en hal spelare och väldigt bolltrygg. Men också Svante Hedbom, en fantastisk forward och målgörare.
Utöver hockey och fotboll, har du sysslat med någon annan sport?
– Längdskidor när jag var ung. Jag har vunnit DM när jag var 12-13 år, berättar Knylan – som har kontakt med tidigare lagkamrater.
– Ja, det är jättemånga som jag stöter på då och då och Kjell ”Slaktarn” Jansson bor jag granne med, så honom träffar jag varje dag.

Familjen Torstensson är en riktig fotbollsfamilj. ”Minstingen” Tim har öst in mål genom åren, Victoria har spelat i ÖIF:s A-lag och Tobbe spelade bland annat division 2-fotboll med Heby AIF.
Vem var bäst och hade störst talang samt: Vem är mest lik dig i spelstilen?
– Det är ingen av dem som är lik mig i spelstilen. Jag var duktig i luften och det är ingen av dem. Och jag vill inte ranka mina barn, de var duktiga alla tre.
Till sist, har du någon trevlig historia att berätta från tiden som aktiv?
– De är många, men inga som är rumsrena tyvärr (haha).

Leif Torstensson.
Ålder: 67 år.
Yrke: Pensionär.
Bor: Östervåla.
Familj: Fru Laila samt barnen Tobias, Tim och Victoria.
Äter helst: Svärmors Levergryta.
Dricker helst: Mineralvatten och pilsner.
Ser på tv: Fotboll och Brynäs IF.
Läser: Ingenting.
Fritidsintressen: Fotboll och Brynäs.