Platsen var grusplanen i Tärnsjö. Det var där Maria Carlberg spelade sin första match med Östervåla IF:s A-lag.
– Jag var 14 år tror jag och det var en träningsmatch. Kommer dock inte riktigt ihåg vilka vi mötte och hur det gick! Men jag fick göra ett inhopp i alla fall, minns 43-åriga Maria.

Då började en resa – ja, ett fotbollsäventyr med ÖIF:s damlag som bland annat innebar spel i division 1 säsongen 2005.
När började du spela fotboll?
– Jag började när jag var sex-sju år i flicklaget i Östervåla.
Flickor födda 1977 var åldern och det var ett lag med en hel del duktiga spelare
– Vi hade ett bra lag, säger Maria.

Vad minns du bäst av dina år i ÖIF?
– Oj, jag har så många härliga minnen från tiden jag spelade fotboll. Alla våra seriesegrar och framförallt vårt avancemang upp till division 1. Vilket lag vi hade och vilken glädje! Vi var ett grymt gäng! Jag minns också alla träningsläger både i Sveriges men även utomlands. Vi hade fantastiskt kul både på och utanför planen.

Resan till division 1 har Sala-Heby Fotboll berättat om tidigare.
Där ingick bland andra den minst sagt fantastiska sviten på 48 seriematcher i följd utan en enda förlust.
Hur var den resan möjlig för lilla ÖIF?
– Som sagt vi hade ett grymt lag som spelade fin fotboll och vi hade så kul både på och utanför planen. Vi hade också ett härligt stöd från ortsborna och mycket publik på våra matcher. Fotbollsintresset var stort i lilla Våla, berättar Maria.

Vad minns du av kvalet till division 1 och året efter i den serien?
– Kvalet var ju riktigt häftigt. Vi förlorade första matchen borta mod Sundsvall med 2-1 om jag minns rätt. Det var ett riktigt bra motstånd. Allt skulle sedan avgöras hemma på ”Lunda” mot Infjärden. Vann vi denna match så skulle vi ta klivet upp i ettan och det gjorde vi med 3-1 inför drygt 600 åskådare. Det var så coolt! Lilla Östervåla i division 1. Ja, vilken lycka. Det var stort!

Men sejouren i division 1 blev ettårig och ÖIF vann endast två av 22 matcher och slutade på näst sista plats.
– Säsongen i ettan gick inte riktigt lika bra. Jag hade ju tänkt att lägga av inför den säsongen men det var ju svårt att sluta när man skulle få chansen att spela i näst högsta serien.

Inför division 1-säsongen försvann ett par riktigt viktiga spelare.
– Tyvärr så slutade Johanna Ragnarsson och Malin Larsson eftersom de skulle få barn. Det var ju två tunga förluster. Men vi skrapade ihop några poäng och det var ju häftigt att få spela mot så bra motstånd. Vi åkte på långa bortamatcher både med flyg och buss. Även om vi åkte ur direkt så tycker jag att vi spelade jämnt mot många lag och vi spelade bra fotboll. Vi räckte inte riktigt till, men kul hade vi.

Hur länge spelade du?
– Jag slutade efter att vi åkte ur ettan. Fick mitt andra barn säsongen efter. Sedan har jag ju som sagt varit med och hoppat in och spelat lite grann med damlaget hemma i Östervåla de senaste åren när det saknats folk. Så kul även om det är lite frustrerande att man inte hänger med på samma vis längre. Huvudet är med men man är alldeles för långsam.
När var du som bäst?
– Svårt att säga men det var mig under våra glansår runt 2003-2005.

Maria berättar att hon mest spelade back, men även mittfält och hon trivdes nog bra på dem positionerna.
– Min styrka som fotbollsspelare var nog att jag var rätt brytningssäker och bra på att läsa spelet.

Hur viktig var fotbollen för dig?
– Den har varit mycket viktig för mig. Den var och är fortfarande mitt stora intresse.
Saknar du tiden i ÖIF?
– Jag saknar verkligen tiden då jag var aktiv. Jag saknar att få vara en del i ett lag, sammanhållningen och all glädje. Men jag är fortfarande kvar i ÖIF och har varit tränare för två av mina barn fram till denna säsong. Nu är jag lite involverad i damlagets försäsongsträning.

Följer du fotbollen i Sala och Heby kommun?
– Jag försöker att hänga med. Läser det mesta på Sala-Heby Fotboll, berättar Maria.
Vilken tränare är den bästa du haft?
– Jag har haft flera som varit bra, men jag måste säga Mats Ekberg. Jag hade honom i många år och han var en grym tränare. Jag har nog aldrig varit så bra tränad som jag var under åren vi hade honom. Tuffa träningar men det var kul.

Maria bor med sin familj i Östervåla och har kontakt med flera av de tjejer som hon spelade med. Men att välja ut de bästa hon spelat med är det inte det lättaste.
– Jag har spelat med så många bra spelare så det är svårt att nämna något namn!

Maria Carlberg.
Ålder: 43 år.
Yrke: Lärare och så jobbar jag på kontoret på Lundén Elektriska.
Bor: Östervåla.
Familj: Sambo och tre barn.
Äter helst: Kött och potatisgratäng.
Dricker helst: Pepsi Max.
Ser på tv: Serier.
Läser: Deckare och Feel-good böcker.
Fritidsintressen: Att följa mina barn i dess idrottande och så tränar jag gärna själv.