Han hade sina mest framgångsrika år i Sala FF och många kanske tror att Calle Spångs moderklubb är Norrby SK.
Men sanningen är något annat, närmare bestämt drygt fyra mil söder om Sala.
– Jag började spela fotboll i Enköpings IS som tioåring. Flyttade till Varmsätra sommaren 1972 när jag var 14 år och började spela med Norrby Sportklubb då, berättar Calle.

Han har fyllt 63 år och kan se tillbaka på två seriesegrar med Sala FF, dels i division 4 säsongen 1983 – men även fem år senare i division 5.
Det var också det sista Calle gjorde på fotbollsplanen.
– Jag slutade efter den säsongen.

Men EIS var alltså moderklubb och där ingick han i ett starkt lag.
– Pojklaget var bra vi vann till exempel EP Cupen, som Enköpings Posten anordnade för pojklag. De var stort då. Jag hann också spela två juniormatcher med EIS innan flytten till Sala, berättar Calle och fortsätter:
– Med juniorlaget i Norrby SK vann vi pokallagsserien ett år, det kan ha varit 1974.

Det har spelats allsvensk fotboll på Enavallen i Enköping, men det var långt efter att Calle hade lämnat staden. Enköpings SK, storebror till EIS, var upp och vände 2003 i den högsta serien.
Der var på Enavallen Calle tillbringade mycket tid i sin ungdom.
– Jag var där varje dag efter skolan. Det var fotboll och friidrott på sommaren och hockey på vintern. Jag spelade även hockey i EIS.
Efter flytten var Varmsätra IP närmaste plan att besöka på fritiden.
– Tillbringade inte lika mycket tid där, men när tillfälle bjöds så delades det upp och spelades fotboll. Norrbyliden var ju den fotbollsplan som gällde för träning och matcher.

Minns du din debut i Norrby SK?
– Den gjorde jag som 15-åring, i maj 1973 mot Irsta på bortaplan. Jag minns att vi fick stryk med 0-4.
Den säsongen blev lyckad och NSK blev tvåa bakom just Irsta och tog steget upp i division 5. Säsongen 1974 kom första A-lagsmålet mot Tortuna SK (förlust 2-4). Det sista gjorde han i 3-3-matchen mot Svanå IF våren 1978.

Du var 1974 med på elitlägret. Vad minns du av det?
– Jag var med i länslaget 1973 och 1974. Men 1973 fick jag inte följa med till Halmstadslägret. Det var jag och Stefan Svensson, IFK Västerås, som var ett år yngre. Men 1974 blev jag uttagen till lägret, berättar Calle.

Även Kurt Andersson, Sätra IF, Krister Jansson, Västerfärnebo AIK, och Håkan Lindblom, IF Norden, blev uttagna den sommaren.
– Det jag minns var att alla vi spelade mot var bra spelare men även att Skåne hade en ytterback som spelade ett modernt ytterbackspel och han följde med upp i alla anfall. Det var Magnus Andersson som sedan blev landslagsspelare. Sedan var det stort att förbundskaptenen Georg ”Åby” Ericsson var där och spelade piano och att Hasse Falk var ledare för oss.

Säsongen 1979 blev Calle värvad till Sala FF. Då hade han spelat sex säsonger i NSK och tre av dessa i division 5.
Säsongen 1976 vann han dessutom den interna skytteligan med tio mål.
Han står också antecknad för 26 seriemål i A-laget i NSK.
I SFF är han en av de riktigt stora, totalt 322 seriematcher med junior- och seniorlag. Och dessutom elva seriemål i A-laget – det första i maj 1980 borta mot Fagersta Södra (seger 3-1) och det sista i september 1988 mot Västerfärnebo AIK på bortaplan (seger 2-0).

Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Uttagningarna till länslaget som ung. Som senior är det naturligtvis 1982 och matchen mot Skiljebo SK som avgjorde division 4-serien. Även seriesegern i division 4 året efter är minnesvärd. Det var första gången SFF tog sig upp i division 3, säger Calle.

Men det finns givetvis minnen med Norrby SK också.
– Länscupfinalen mot Köpings IS 1978 förstås. Sedan finns det ju starka minnen från sammanhållning som lagidrott skapar och allt tjat i omklädningsrummen. Jag minns också före- och efteranalyser i Sala Allehanda till varje match av Hans Godén eller Rikard Lind.

Som senior blev det spel i två föreningar: NSK och SFF.
– Jag hade väl några lösa förfrågningar från andra föreningar men blev Sala FF trogen. Jag spelade några veteranmatcher med Vittinge IK men det slutade med avstängning då jag även var registrerad för Sala FF.
När var du som bäst?
– Det var nog 1981-1986. Men även säsongerna i NSK var bra, men det var på en annan nivå med träning och matcher, säger Calle.

Jag hade förmånen att spela med Calle under flera år i SFF. När jag hösten 1982 fick träna med A-laget var han en av dem som tog emot en ”skakig” 17-åring med värme.
Så fungerade det på den tiden, alla spelare var lika mycket värda och eventuella divaliteter tolererades inte.

Vilka positioner trivdes du bäst på och vad var din styrka?
– Jag trivdes nog som bäst på en yttre mittfältsplats då mina styrkor som fotbollsspelare var stark och löpvillig. Jag var nog mer slitvarg än bolltrollare, men spelade gärna på andra platser också.

Calle var faktisk målvakt i 30 minuter också. Det var i en division 3-match 1984 när Micke Forsgren hade blivit utvisad.
– Jag höll dessutom nollan.

Hur viktig var fotbollen för dig?
– Fotbollen var en väldigt stor del av mitt liv. På den tiden planerade man ju sommarsemestern efter spelschemat. Men jag saknar inte fotbollen som sport idag men är väldigt glad över det den har givit mig. Men visst kan man minnas tillbaka till omklädningsrummens skämt och spänning inför matcher och den gemensamma glädje som var efter en vinst.

Följer du den lokala fotbollen?
– Ja, genom Sala-Heby Fotboll och jag ser gärna Sala FF:s matcher. Jag jobbar dessutom fortfarande lite i föreningen. Fotbollsprat blir det också när vi träffar vår yngsta son Elias som är aktiv ledare i Haninge.
Har du kontakt med några tidigare lagkamrater?
– Inte så täta träffar, men jag träffar ibland några Salaspelare som bor kvar och då blir det fotbollsprat.
Vilken tränare är den bästa du haft?
– Som pojklagsspelare i EIS hade vi en ledare som fick oss att vilja spela boll. Han hette Ronnie Pettersson och var en stor ledare i ungdomsfotbollen i Enköping. Seniortränare är det Hugo Karlsson som kom till Sala med ny energi och fick oss att vinna division 4.

Efter att ha spelat seniorfotboll i 15 år, 1974-88, hann Calle spela med många spelare med hög kvalité.
Men vilka är de bästa du spelat med?
– Den bästa är nog Stefan Svensson från IFK Västerås som jag spelade med i länslaget. I Norrby SK kom det en kille som hette Lars-Åke Jönsson som spelade med oss en säsong. Han var riktigt bra. Även Kent och Sonny Holm måste jag nämna från NSK, säger Calle och fortsätter,
– I Sala FF är det Hasse Ljung. Jag spelade med honom i matcher med Salaortskombinationen i några år. Det kan nog vara därför jag valde att gå över till SFF, helt enkelt för att få spela med Hasse Ljung.

Har du sysslat med någon annan sport?
– Jag spelade ishockey i Enköping och var även med i Sala då det startades på nytt. Det kan ha varit 1975 och med IF Norden. Jag spelade även bandy några säsonger i Sala BK. Annars så har man testat många sporter och det blev många säsonger rinkbandy.

Calle Spång.
Ålder: 63 år.
Yrke: Lärare på gymnasieskolans byggprogram.
Bor: Sala.
Familj: Gift med Helena vi har tre pojkar Fredric, Oscar och Elias
Äter helst: Plankstek.
Dricker helst: Ett glas rött.
Ser på tv: Serier och filmer. Ser också gärna ett avsnitt av Solsidan.
Läser: Deckare.
Fritidsintressen: Träffa barnbarn, spela padel och golf.