Jag kan säga att det var festligt värre i Idrottshallen på 1980- och en bit in på 90-talet. Norden, som senare hette Sala VK, var i några säsonger topplag i division 2 och ibland kunde det vara ett hundratal åskådare på läktaren.
Pelle Jonsson var en av de bättre i Salalaget. Men Pelle, som numera oftast kan ses på Fallets golfbana, har också haft en fotbollskarriär.

Men vi inleder med volleybollen!
– Jag tror jag spelade i 20 år. Herrlaget i IF Norden var väl ett mittenlag i division 2. Men efter sammanslagningen av Annelund och IF Norden, som blev Sala VK, blev det ett uppsving, berättar Pelle och fortsätter:
– Det var en kul tid med både herr- och damlag, men jag var en medelmåtta.

Med andra ord minns jag fel när det gäller Pelles kvalité…
Men Pelle var också tränare för Nordens damlag, som lyckades bättre än klubbens herrar.
– Jag tränade dem 1981-83 och det fick bra. Så bra att Radio Västmanland direktsände när det var seriefinal mot Spånga. Tjejerna gjorde en heroisk insats och vann med 3-2 i set efter tre timmars och 45 minuters spel. Då var det mycket publik på läktaren. Jag minnesanteckningar att Sala HF hade match klockan 18.00, så den blev uppskjuten en stund. Det blev kval till division 1 men där var Vingåker för bra, berättar Pelle om säsongen 1982/83.

Vi kan väl ändå ta det här med volleybollen ”ända in i kaklet”.
IF Norden startade volleybollsektionen i maj 1973 – Annelund (Heby) åtta år tidigare. I april 1984 slogs klubbarna ihop och blev Sala Volleybollklubb.
SVK:s damer spelade fram till 1997 – herrlaget till 1998.

När började du spela fotboll?
– Jag började spela med IF Norden, som senare blev IFK/Norden och Sala FF. Det måste ha varit i slutet av 60-talet, berättar Pelle.
Spelade du i ett framgångsrikt pojklag?
– Har för mig att vi var ett lag, födda 1958/59, som var bra där Håkan Lindholm stod i mål. Tror inte han släppte in ett mål på hela säsongen ett år.

Nästan all ledig tid tillbringades på Lärkan sportfält. Ja, Pelle berättar att så var det året runt.
– Det blev åtskilliga timmar där.
Någon seniorfotboll blev det aldrig i Sala FF, i stället hamnade han i Ransta IK och det också där han debuterade i A-laget.
– Jag har inget minne av när debuten, men det var kanske 1983 eller1984 och jag var 24-25 år.
Pelle hamnade i RIK efrter många års uppehåll från fotbbollen.
– Jag jobbade ihop med Jörgen Jansson som hade varit en bra center i Ransta och på den vägen var det.
Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Det gick lätt att träna på den tiden, man kom snabbt i form och det tog inte emot. Men det tog ändå runt ett år innan jag orkade en hel match och de blev inte så ofta (haha), berättar Pelle.

Seniorfotboll spelade han även i Grällsta IF under en period, men Pelle var också tränare i Möklinta IF.
– Det var 1991 och 1993 och det var faktisk riktigt kul.
Hur länge spelade du?
– Det blev inte så många år som aktiv spelare, totalt fem-sex kanske som senior och lika många som pojklagsspelare och junior.
När var du som bäst och vad var din styrka?
– Jag var väl en medelmåtta på plan, men hyfsat stark i närkamperna tror jag. För övrigt var det varken eller, skulle behövt lite bättre teknik med bollen…
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Då jag hade ett långt uppehåll mellan junior- och seniorfotbollen blev den inte så viktig i sig. Det var kul att spela, men man “överlevde” även om man inte fick vara med.
Någon saknad av att sparka bollen har han inte och inte heller har Pelle sett så många lokala matcher den senaste åren.
– Den senaste var derbyt SalaFF-Heby AIF när Sala vann med 4-0, berättar han.

Har du någon kontakt med tidigare lagkamrater?
– Mest från att jag spelade volleyboll. Några har ju man träffat under många år genom jobbet även de jobbat med, säger han.
Fotboll och volleyboll, men Pelle har provat på en hel del andra sporter också.
– Man har väl fuskat i det mesta, ishockey, basket, handboll, golf och brottning. I pojkhandbollen var vi bra under Svenne Kedfors ledning. Vi vann Västmanniaden 1971, det var stort då. Brottningen var kul men svårt.Jag gick sex tävlingsmatcher och det blev sex fallförluster. Den snabbaste var elva sekunder (haha).

Har du någon trevlig historia att berätta från tiden som aktiv?
– Det finns väl obegränsat med historier inom idrotten och det får bli en historia från tiden i Ransta IK. Efter sista träningen före match hade alltid ”staben” uttagning och information inför kommande match. Hasse Höglund och ”Togga” Wedholm skulle ha laguttagning och det skulle alltid tas ut en 14:e man som reserv på ” hemmaplan” ifall det blev något återbud, berättar Pelle och fortsätter:
– De räknade upp hela laget och När det till sist kom till nr 14 och det var J-O ”Håta” Eriksson blev svaret “Kan inte”. Sedan blev det tyst. “Varför inte de då?” frågade en av tränarna. ” Jag tänkte klippa några bira och kolla på matchen” svarade ”Håta”. Det blev nästan helt tyst i rummet “vad sa han?”. Efter fyra-fem sekunder gick topplocket på för ”Håta” med ett asgarv av modell större.

Pelle Jonsson.
Ålder: 62 år.
Yrke: Ambulanssjukvårdare.
Bor: Sala.
Familj: Dottern Emilia.
Äter helst: Kött.
Dricker helst: Öl, vin och Mojito.
Ser på tv: Mest sport och frågesport, tävlingar med mera.
Läser helst: Har nyss avslutat “1793” och “1794” av Niklas Natt Och Dag och inte att förglömma “En hoppjerkas Allehanda Salaminnen” av Jan-Erik “Bolle” Eriksson.