Snabb, uthållig och envis!
Där har ni Åsa Kahelin Olssons styrkor som spelare. I alla fall om hon får tycka till själv.
Vi kan väl också lägga till att hon hade ett fotbollshjärta och då främst till sin moderklubb Grällsta IF.
Kanske var det också det som fick Åsa att satsa på domarskapet.
– Jag dömde i cirka tio år varav några år som elitdomare, berättar hon.

Åsa spelade under flera säsonger i klubbens A-lag och han var med båda gångerna, 1984 och 1991, som laget tog sig till division 3.
Men det var som domare hon var uppe på elitnivå.
Hur framgångsrik var du?
– Jag var bland annat på elitläger i Halmstad. Blev även uttagen till elitläger i Norrköping. Det var tider det, men hur framgångsrik jag var får andra bedöma.

Hon började spela fotboll sex- kanske sjuårsåldern och Anita Jansson var tränare.
– Jag var 14 år när jag debuterade i A-laget. Det var i en bortamatch mot Västanfors IF, berättar hon.
Åsa var Grällsta IF trogen frånsett en kort period i Sala FF.
Hur länge spelade du?
– Jag slutade spela i slutet av 90-talet. Kommer inte ihåg exakt när det var.
När var du som bäst?
– Jag var nog som bäst då vi gick upp i division 3 första gången.

Året var 1984 och Grällsta IF vann Västmanlandsfyran efter tolv segrar, en oavgjord och en förlust (målskillnad 66-9). Tvåa kom IK Oden och trea Tillberga IK.
Sejouren i division 3 blev treårig och första säsongen kom laget på sjunde plats, den bästa placeringen under de tre åren.
Vad minns du av åren i division 3?
– Vi hade en härlig gemenskap både på och utanför planen, minns Åsa.
Det skulle bli en säsong till i trean. Hösten 1991 vann de åter division 4 – då som nykomling och före IFK Arboga och Västerfärnebo AIK.

Bäst trivdes Åsa som högerback och yttermittfältare.
Vad var din styrka?
– Min snabbhet, uthållighet och envishet.
Har du något speciellt minne från tiden med Grällsta IF?
– Ett stark minne är när vi åkte ur ICA-cupen, det vill säga länscupen, mot Gideonsberg hemma. Då spelade flera landslagsspelare i Gideonsberg. Vi åkte på storstryk men vi fick beröm för att vi försökte spela bra fotboll. Det var mycket folk på Lindvallen och en härlig sommarkväll, berättar Åsa.
Året var för övrigt 1985 och Gideonsberg vann med 13-3. I det laget ingick bland andra Gunilla Axén som spelade 29 A-landskamper och ingick i landslagstruppen som vunnit EM året innan.
Säsongen innan hade Västeråsklubben vunnit division 1 norra och gått ända fram till SM-final.
– Ett annat minne är när Jenny Eriksson gör mål från mittlinjen direkt vid avspark. Det finns många fler härliga minnen bland annat våra träningsresor.

Hur viktig var fotbollen för dig?
– På den tiden så fanns det bara fotboll på sommaren om man inte var hästtjej. Så den var viktig.
Saknar du fotbollen?
– Saknar vet jag inte om jag gör. Var sak har sin tid, det skulle vara snacket i omklädningsrummet i sådana fall.
Följer du den lokala fotbollen?
– Jag följer den sporadiskt om någon väns barn eller barnbarn som spelar.

Grällsta IF var under några säsonger det bästa laget i Sala kommun. Bland annat blev det som redan nämnts fyra säsonger i division 3.
Vilka är de bästa du spelat med?
– bland andra Sanna Persson, Monica Svensson, Eva Sjödin och Sofia Gunnarsson. Men det fanns flera duktiga tjejer.

Åsa Kahelin Olsson.
Ålder: 54 år.
Yrke: Leg. optiker.
Bor: Varmsätra.
Familj: Make och en son.
Äter helst: God köttbit med tillbehör.
Dricker helst: Vardagar vatten. Till helgen gärna lite bubbel eller ett gott vin.
Ser på tv: Följer nu Elitstyrkans hemligheter, annars blir det inte mycket tv.
Läser: Gärna deckare.
Fritidsintressen: Golf och vara ute i skog och natur samt umgås med nära och kära.