Han säger själv att han inte gjorde så stort väsen av sig på fotbollsplanen. Men det blev ändå några säsonger i moderklubben Ransta IK samt i Skuttunge SK och Norrby SK.
Men fotbollsledare har Per Nohr varit under många säsonger. Dessutom har han haft många uppdrag i olika föreningar.
Mest uppmärksamhet har 60-åringen dock fått för den bok han skrev om sin tid som alkoholist: “En brutalt ärlig historia”.
– Den 2 maj 2019 blev jag friskförklarad efter tolv år med alkoholproblem som följdes av fem år med psykiska och fysiska bekymmer, berättar Per.

Men de jobbiga åren förde med sig något gott i slutändan.
– När jag blev friskförklarad sa en av av mina söner att ”nu farsan är det dags att göra något bra av allt som hänt”. Så blev det. Jag reste iväg till Leksand i två veckor och bara skrev. Det blev totalt 40 sidor om mitt liv, berättar han.
Under den tiden växte det fram att han kanske skulle föreläsa om sitt liv och skrev då föreläsningen “En brutalt ärlig historia”.
– Det hann bli 23 föreläsningar innan coronaviruset ställde till det.

Men det skulle trots allt bli mer än så, trots att coronan satte stopp för föreläsningarna.
– Vid en av mina första föreläsningar var det en kille och lyssnade på mig. Dagen efter hörde han av sig och frågade om han fick skriva en bok med mig. Jag sa ja och vi började.

Håkan Karlsson hette han och Håkan hade skrivit fem deckare och två barnböcker innan.
– Det blev en resa som tog 16 månader till färdig bok och det var jättespännande. Förra året blev jag också antagen att få studera till alkohol- och drogterapeut vilket jag nu gör på distans i tre år. Med allt som hänt och med alla timmar jag lagt ner och kommer att lägga ner så är det värt allt arbete om jag kan hjälpa några ur sjukdomen alkoholism, påpekar Per Nohr.

Fotbollen har varit med Per i stort sett hela livet och som sjuåring började han spela i Ransta IK.
Spelade du i ett framgångsrikt pojklag?
– Vi var rätt bra och sedan berodde det lite på åldersindelningen. Då var den 11-12 års-, 13-14 års- och 15-16 årslag.
Klassiska Fotbollens Dag spelades för första gången 1970 och andra upplagan Peter efter blev något att minnas för Per och Ransta IK.
– Vi hade förlorat i serien mot IK Franke med 5-0 och nu skulle vi möta dem i finalen. Vi vann överraskande matchen med 2-1 och blev segrare. Målen gjordes av Micke Johansson och Sonny Cedervång, berättar Per, som till och med har koll på exakt när det var.
– Datumet var den 6 juni 1971.

Hur mycket tid tillbringade du på fotbollsplanen i din ungdom?
– Det var träning och match tre-fyra gånger i veckan samt mycket fritid på Mullevi, minns Per.
Han var runt 20 år när han debuterade i klubbens A-lag, men det var också enda matchen Per gjorde med klubbens representationslag.
– Men jag kommer inte ihåg vilka det var vi mötte. Däremot var jag en rätt okej B-lagsspelare och fick pris samma år som debuten som bäste spelare tillsammans med Gunnar Svendsen.
Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Den värme, glädje och engagemang det var att spela på en mindre ort. I Ransta var det verkligen samling på Mullevi när det var match. Jag kom ihåg “pirret” i magen när jag vaknade på morgonen och visste att idag samlas Ranstaborna på Mullevi.

Utöver RIK spelade Per i Skuttunge SK och Norrby SK.
– Jag var kanske 23 år när jag började spela i Skuttunge och 26 år när jag gick till NSK.
Det var också i NSK han avslutade sin aktiva karriär i slutet av 80-talet.
Vad var din styrka?
– Jag var rätt passningssäker och hade bra skott.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Den var viktig och det var där man fick umgås med alla kompisar och utvecklas tillsammans. Sammanhållningen är som alltid viktig och det var den även för oss.
Saknar du fotbollen?
– Nej, jag gör inte det. Jag har jobbat så många år med fotboll. Både som ledare i olika former och som anställd och det känns rätt skönt att göra något annat. Är det något jag kan sakna är det alla ungdomar sen jag var ungdomsledare, säger han.

Ja, Per Nohr tillhör kategorin som hunnit med massor inom föreningslivet.
Spänn fast bältet innan du läser detta!
– Jag har jobbat med fotboll i närmare 40 år. Från att spela, vara ledare till att bli anställd. Jag har varit ordföranden, jag har suttit i olika sektioner, varit tränare, varit lagledare för Gamla Upsala SK:s damer i division 1 och det var ideella uppdrag. Jag var anställd i Sirius Fotboll i åtta år. Som klubbchef, säkerhets- och evenemangsansvarig och jobbade runt elitlagen, damer och herrar. Suttit i olika styrelser och sektioner inom Ettanfottboll, EFD och SEF. I Gamla Upsala SK var jag anställd som föreningsutvecklare och ungdomskonsulent.

Nu tar han nästa steg i sitt liv – marknadsansvarig för speedwayklubben Rospiggarna i Hallstvik.
– Jag fick förfrågan att komma dit på intervju vilket är hedrande då jag passerat 60 år. Jag tackade ja direkt efter intervjun till att bli marknadsansvarig. Miljön runt omkring är i stort detsamma som fotbollen på elitnivå jag jobbat med. Det som skiljer är på innerplan. Redan efter tre månader kände jag mig så pass hemma att jag vill bo där jag verkar och för mig är det en trovärdighetsfråga: Att vara en Rospigg i Roslagen. Den 22 maj går flyttlasset.

Trots att han lämnade Ransta redan 1982 som 22-åring försöker han hänga med vad som händer i den lokala fotbollen.
– Jag brukar fråga morbror Mulle (Svärd) när vi pratar hur det går för ortslagen.
Har du kontakt med några tidigare lagkamrater?
– Den är nu på senare år sen jag startade mitt projekt med föreläsningar och boken som jag fått kontakt med några igen och det är en fantastiskt känsla.
Vilken tränare är den bästa du haft?
– Utan tvekan så är det Kalle Hedberg då han var ungdomsledare för oss. Han kändes rätt sträng men han ville oss alla väl och fick oss som grupp att prestera. En enorm glädje att få vara spelare med Kalle som tränare.
Vilka är de bästa du spelat med?
– Det är Lasse Nilsson, Stefan Hannus och Sonny Cedervång. Sedan fick jag den äran att vara hjälptränare ett par år till grabbarna som var födda 1968 och 1969. Där var det Conny Collander och Magnus Sköldmark som sen blev duktiga fotbollsspelare på elitnivå.

Till sist, har du någon trevlig historia att berätta från tiden som aktiv?
– Det jag minns från jag var yngre var att laguppställningen alltid sattes upp på en anslagstavla. Dit cyklade man fram och tillbaka för att se om man var uttagen, berättar Per.
– Ett annat tillfälle är från finalen i Fotbollens Dag. Vi hade spelat matcher hela dagen och inte hunnit äta. Ett par timmar innan finalen fick vi mat. Då stod en av papporna vid “mattanten” som delade ut maten och sa att grabbarna få bara fem köttbullar då vi skulle spela match. När det gällde finalen visste i att de som vann året innan fick varsitt kastspö i pris och vi var förväntansfulla vid prisutdelningen. Besvikelsen var stor då vi detta år fick varsin termos (ha ha).

Per Nohr.
Ålder: Fyller 61 år den 14 maj.
Yrke: Marknadsansvarig hos Rospiggarna.
Bor: Snart i Hallstavik.
Familj: Singel, har två söner med familjer samt tre barnbarn.
Äter helst: Mina egenlagade diabetesmatlådor.
Dricker helst: Bubbelvatten.
Ser på tv: Engelska deckare.
Läser: Mina studieböcker.
Fritidsintressen: Träning, mitt projekt, studierna och familjen.