Han är en av tre bröder Ahlin som i många år varit minst sagt aktiva i Heby AIF.
Men det är många år sedan som storebror Andreas Ahlin la fotbollsskorna på hyllan.
– Jag slutade som 27-åring på grund av skador, berättar han.
Det innebär att det är 16 år sedan en av “ahlinarna” lämnade fotbollsplanen.
Nummer två är för övrigt Linus, 34 år, som slutade inför årets säsong.
Nummer tre? Jonas Ahlin, 33 år, som just nu är spelande tränare.

När började du spela?
– Jag började i Heby AIF när jag var sex-sju år gammal, berättar Andreas, som blev moderklubben trogen.
Var pojklaget du spelade i framgångsrikt?
– Laget jag spelade i som ung pojk var födda 1977/78 och vi var framgångsrika så tillvida att vi hade skoj ihop. Resultatmässigt var det ömsom vin ömsom vatten, vi spelade i Upplandsserien och mötte bland andra Morgongåva SK många gånger.

Säsongen 1994 spelade Heby AIF för första gången i division 2 och det var då en ung Andreas fick debutera i seriesammang.
– Det var mot IFK Eskilstuna på bortaplan och tränare Kent Karlsson gav mig ett inhopp i slutet av matchen. Jag var då 17 år men hade tränat med seniorerna sedan jag var 14 år gammal. Var nog runt 20 år gammal när jag spelade regelbundet i A-laget, berättar Andreas.
Debutmatchen 1994 var för övrigt säsongens 22:a och sista och det var redan klart att Haif skulle åka ur. En match som Eskilstuna vann med 3-1 och där Hebys mål gjordes av Patrik Engberg.

Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Det är väl egentligen sammanhållningen som blir i grupper som dock förändrades ofta över tid då nya spelare tillkom och andra försvann bort. Men det fanns hela tiden en kärna Haif-are som hade jävligt roligt många gånger.
Det blev cirka 20 säsonger innan Andreas redan som 27-åring var tvungen att sluta.
När var du som bäst?
– Jag var nog som bäst runt millenieskiftet, 2000, då skador och matchvikt inte hade blivit alltför stora problem. Vann spelarbörsen i SA 2000 om jag minns rätt, vilket var skoj och ett kvitto på att jag presterade bra då, berättar han.
Så var det – Andreas utsågs till Sala och Heby kommuners bästa herrspelare för 21 år sedan av lokaltidningen.

Vilka positioner trivdes du bäst på?
– Som barn- och ungdomsspelare var jag anfallare och gjorde en hel del mål. När jag började träna med seniorerna under Rune Berglund blev det ett hack ner och spelade ytterfältare under några säsonger. Slutligen skolade Pelle Johansson om mig till försvarare och det var väl där jag trivdes bäst och gjorde som bäst ifrån mig.
Vad var din styrka?
– Det var väl snabbheten och att läsa av motståndarna vilket gjorde att jag var jobbig att möta man mot man.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Den var väldigt viktig, kanske för viktig för mig tidigt då det gärna prioriterades före till exempel skola och så vidare. Allt kretsade kring fotbollen länge.

För Andreas tog det dock inte slut med fotbollen när han slutade spela. Han har sedan dess på något sätt varit engegarad i Heby AIF.
– Jag hjälpte till att träna Heby AIF:s P88-lag, där lillbrorsan Jonas spelade. Det gjorde jag samtidigt som jag spelade på slutet. Sedan blev jag tillfrågad om att bli assisterande tränare till Tony Mattsson, en rolig men krävande tid med avancemang till division 2 första året och andra året nytt kontrakt i division 2, berättar Andreas.
Därefter tog han en kort paus innan det blev dags för nästa uppgift i föreningen.
– Jag är sedan sju-åtta år med i herrkommittén runt seniorfotbollen. Numera sitter jag även i huvudstyrelsen i Heby AIF sedan tre-fyra år. För kanske sex år sedan hjälpte jag till och startade upp min dotters lag, födda 2006/07, och något år därefter startade vi upp min sons lag, födda 2008/09, som jag tränar än idag, berättar han.

Följer du den lokala fotbollen?
– Jag följer den väldigt nära, vilket Sala-Heby Fotboll bidrar väldigt mycket till med ert engagemang. Jag har varit tränare i Heby AIF efter tiden som spelare vilket också bidragit till att jag fortsatt har bra koll.
Har du kontakt med några tidigare lagkamrater?
– Jag har tät kontakt med flera gamla lagkamrater främst i form av att de är engagerade i Heby AIF eller har varit efter att de slutat spela själva. Till exempel Tomas “Knalin” Fange, Johan Namerius, Johan Johansson, Robert Bosell, Martin Lindbom och Patrik Fahlström för att nämna några.

På frågan “vilken tränare är den bästa du haft?” blir svaret inte bara en – det är många som satt avtryck hos Andreas Ahlin.
– Jag har haft många bra tränare och ledare genom åren och ska jag nämna några redan från ungdomsåren som varit viktiga är det Leif “Tegas” Eriksson, Tommy “Limpan” Lindström och Roger Karlsson. Som seniortränare har jag haft Rune Berglund, Kent Karlsson, Hasse Ljung, Thomas Folkesson, Pelle Johansson, Zaine Söderlund och Ramin Kiani. Pelle Johansson är väl den tränare som gjorde störst skillnad för mig och som jag hade längst tid av dessa, men alla har bidragit under min tid som spelare vilket jag är tacksam för.
Vilka är de bästa du spelat med i respektive klubb?
– Här nämner jag några som stuckit ut lite extra som jag spelat och tränat med i Heby AIF. Tidigt var det Tomas “Tomten” Johansson och Kent Karlsson som stack ut ordentligt. Senare Johan Johansson och Tomas Fange som var väldigt duktiga fotbollsspelare och viktiga spelare för Heby AIF, berättar Andreas – som hunnit med att syssla med en hel del andra idrotter genom åren.
– Tennis, ishockey, innebandy och numera lite padel, berättar Andreas.

Andreas Ahlin.
Ålder: 43 år.
Bor: Villa i Heby.
Familj: Sambo Johanna, barnen Maja och Hannes och två familjehemsplacerade barn/ungdomar.
Äter helst: Gärna en fin köttbit med goda tillbehör.
Dricker helst: En kall Guinness är gott.
Ser på tv: Sport och film.
Läser: Sporadiskt
Fritidsintressen: Resa och följer idrott överlag och framförallt följer mina barns intressen.