Det kan vara det mest framgångsrika lokala pojklaget i historien.
Sala FF:s pojkar födda 1973!
Och en av ”stjärnorna” var Peter ”Pytte” Lund.
– Vi vann väldigt många serier och cuper. Största meriten är väl ändå att vi vann vår delserie av pojkallsvenskan när vi var 15 år. Vi åkte sedan ut i kvartsfinal i mot IFK Norrköping. Vi förlorade efter förlängning i en jämn match på Silvervallen. Hade vi slagit Norrköping hade vi haft god chans att gå till final, berättar Peter.

Vi kan lägga till en hel del, bland annat två segrar i Fotbollens Dag och sex i den egna Julcupen på lika många försök.
Tränare för laget var Peters pappa Anders Lund och Curt Sundberg.
Hur mycket tränade ni som pojklagsspelare? Körde ni på för hårt?
– Minns faktiskt inte hur mycket vi tränade. Kanske två-tre gånger i veckan plus match skulle jag gissa. Nej, det var absolut inte för mycket. Så länge något är roligt och lustfullt kan det inte bli för mycket.

Peter började spela tidigare i SFF än övriga i sin ålder. Anledningen var storebror Johan.
– Jag började faktiskt med brorsans gäng, födda 1970. Men sedan var det förstås mitt ”riktiga” gäng P73 som gällde.

Många, inklusive undertecknad, minns Peter som en ”jättetalang” och trodde nog att han skulle gå riktigt långt.
Varför tror du att det inte blev så?
– (ha ha) Jo, det gick bra som pojkspelare. Jag är glad över att ha upplevt allt med P73-laget, representerat Västmanland på Elitlägret i Halmstad och så vidare. Men ärligt talat så hade jag inte den rätta inställningen. Jag hängde hellre med polarna än att träna. Jag var aldrig beredd att satsa på det sättet, berättar han.

Men det blev spel i division 3 med Sala FF, säsongerna 1995-97.
Minns du debuten i Sala FF?
– Absolut. Är ganska säker på att jag precis hade fyllt 16. Debuten var mot Avesta på bortaplan. Jag började på bänken och var väldigt nervös. Jag blev än mer nervös när tränare Hasse Ljung sade att jag och Tomas ”Gölja” Pettersson skulle bytas in om tio minuter. Men Gölja som skrattade och skojade oavbrutet fick mig att tagga ner och nervositeten släppte.

Efter att SFF åkt ur division 3 säsongen 1997 lämnade han för Grällsta IF igen. Där hade han även spelat några år tidigare. Nu fick han vara med om tre säsonger i division 4 med en sjätteplats som bäst.
– Mina flesta år har jag förstås i Sala FF, både som pojk- och seniorspelare. Men jag har också ett antal år i Grällsta IF. Sedan hade jag också en kortare period i Bälinge IF under studietiden, berättar han.

Men Peter slutade relativt tidigt, innan hade fyllt 30 år.
– Minst inte riktigt exakt när det var. Kan ha varit 27-28 år när jag slutade spela. För tidigt förstås, men det finns mycket annat man vill göra också.
När var du som bäst?
– Det var nog under Sala FF:s första år i division 3 under min tid. Alltså 1995. Då hade vi ett riktigt bra lag, säger han.
Då gjorde Peter också fem av sina totalt tolv seriemål i SFF. De allra första målen fixade han för övrigt 1990 när han i början av juni sköt gjorde mål i derbyt mot Västerfärnebo AIK.
Inför över 300 åskådare vann SFF med 3-1 och Peter blev tvåmålsskytt – det tredje fixade Mathias Magnusson.

Vad minns du bäst av åren som aktiv?
– Kamratskapen och ”tugget” i omklädningsrummet. Tveklöst. Helt otroligt vad roligt vi hade på sidan av planen.
Vilka positioner trivdes du bäst på och vad var din styrka?
– Innermittfält. Jag var nog ganska teknisk och hade bra speluppfattning. Jag var väl bättre med boll än utan boll kan man nog lugnt säga, påpekar Peter.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Under uppväxten var den otroligt viktigt. Den har format mig. Det återkommer ofta när jag pratar med killar från det gamla P73-laget. Att vi fick med oss en grund att stå på resten av livet. Jag tror det har betytt mer för många än man kan förstå.

Peter säger att han konsumerar mer fotboll än någonsin, men i andra former.
– Nu är jag ordförande i Sala FF, tränar ett 40-tal fotbollsälskande tioåringar och ser allt jag kan på tv. Fotbollen är en viktig del av mitt liv och kommer alltid att vara det.
Följer du den lokala fotbollen?
– Absolut, men främst Sala FF förstås.
Vem är den bästa tränaren du haft?
– Lasse Nilsson som jag hade under ett par år i Grällsta IF var en stor favorit. Grymt skön kille. Så jag får säga Lasse. Tommy Carlsson, som tränade SFF i mitten av 90-talet var också en härlig person. Sedan gjorde förstås farsan Anders Lund och Curre Sundberg ett makalöst jobb för P73-laget.

Peter har fortfarande kontakt med många av de spelare han spelat med. Anledningen är förstås att han är aktiv inom Sala FF.
Vilka är de bästa du spelat med respektive lag?
– Bästa spelaren i Sala FF måste ha varit Västeråsaren Micke Eriksson. Fredda Jacobsson var ju väldigt bra också. I Grällsta IF är det tveklöst Micke ”Smygarn” Johansson. Smygarn är nog den enda spelaren jag spelat med i ett lag som verkligen var bäst på allt. Bäst teknik, bäst på huvudet, sprang mest. Ja, bäst på allt. Han hade kunnat gå hur långt som helst om han satsat på fotbollen. Tveklöst, säger Peter.

Har du provat på några andra sporter?
– Jag spelade mycket hockey fram till jag var 14-15 år. Jag var också med när Silverstaden startades upp, innebandy alltså.

Han heter Peter Lund, men har alltid kallats Pytte.
Var kommer det i från och är du fortfarande bekväm med det trots att du närmar dig 50 år?
– (ha ha) Pytte kommer från när jag låg i mammas mage. Mina två äldre syskon sade “Pytte i magen”. De flesta säger Peter idag. Men en del säger Pytte och det är helt okej.

Peter Lund.
Ålder: 48 år
Yrke: Driver och äger ett konsultföretag tillsammans med en partner.
Bor: Sala, så klart.
Familj: Gift med Linda, barnen Alicia och Elias, 12 och 9 år. Hunden Messi tio månader.
Äter helst: Tyvärr pizza och hamburgare.
Dricker helst: Cola Zero. Men en kall öl slinker också ner utan problem.
Ser på tv: Fotboll och serier. Ser i princip inget annat.
Läser: Om sport och om sådant som har med jobbet att göra. Ska erkänna att antalet skönlitterära böcker jag läst i mitt liv kan räknas på en hand. Har alltid föredragit att läsa fakta i stället för sådant som är påhittat.
Fritidsintressen: Fotboll, så klart. Och det nyfunna intresset padel. Så jäkla roligt!