Det är många år sedan som Anna Rydstedt slutade med fotboll.
Men hon hann med en hel del, bland annat ett år i division 1 med Heby AIF.
Men det var nära att Anna hade gjort en comeback bara för ett par år sedan.
Ja, det var mycket nära…
Hon får berätta själv.
– Åh, det där är helt och hållet Patrik ”Pärtan” Carlssons förtjänst att det kom ut…
Pärtan är detsamma som Morgongåva SK:s tränare de senaste två säsongerna.
– Äldsta dottern spelade i MSK och jag var med och körde till en bortamatch. MSK hade inga avbytare, så efter en stunds övertalning och tyvärr ett snällt hemmalag som fixade ett par skor till mig, så hamnade jag i laguppställningen den dagen. Jag värmde upp innan matchen men kände direkt att det högg till lite i en vad och ville verkligen inte skada mig, så jag kastade in handduken innan domaren ens blåst i gång.

Men det här ska inte handla om en fotbollssugen, och snäll, mamma – Anna hade många bra år som spelare i sin ungdom.
När började du spela fotboll?
– Minns inte riktigt, men jag började spela i Morgongåva SK. Höll på med simning samtidigt och den låg mig då varmare om hjärtat, berättar hon.

Men det var i Heby AIF hon fick vara med om framgångarna och då först i klubbens lag för flickor födda 1974/75. Ett lag där bland andra Veronica Johansson, Sara Fange, Ingela Lindblom (Althén), Paula Krantz och Anne Forsman (Söderberg) spelade i.
– Heby AIF skulle åka med två lag till Gothia Cup och behövde fler spelare, så jag och Annika Nilsson från MSK hängde med. Minns att jag trivdes väldigt bra i Haif och blev kvar. Hade Hannu Haavisto som tränare och han var, och är, så himla härlig!

Minns du din debut i A-laget?
– Inget minne från det alls faktiskt och det kan bero på att jag var en spelare som la mer fokus på det sociala än själva resultatet på plan.

Vad minns du bäst av dina år i Heby AIF?
– Minns försäsongsträningar på stenhård grusplan, där vi hade minus tio grader som gräns för att ställa in – vilket sällan, om aldrig skedde. Vi nötte kyrktrappan och avslutade alltid med bastu. Minns också den härliga stämningen i omklädningsrummet före och efter träning och match. Det var det viktigaste för min del, berättar Anna och fortsätter:
– Vet att även om jag kände mig krasslig så tränade jag ändå – för det skulle förmodligen ta längre tid att ringa till tränare Kjell Lundberg och berätta att jag var sjuk, än att åka ner och träna. Han kunde prata han!

Ett annat minne är när Heby AIF:s F79-lag gick till final och vann Gothia Cup 1995.
– Min syster spelade i laget och jag, Lotta Hjalmar och min pappa körde ner kvällen innan för att se finalen på plats. Det var stort.

Du var med på resan till division 1? Hur var den möjlig för lilla Haif?
– Gemenskapen i laget och en ganska jämn, bred trupp, var nog vår styrka. Det fanns så klart givna spelare till A-laget, men tränade du inte och gav allt, så kunde det till och med bli bänken i B-laget. Laget förstärktes även med ”gamla” Haif-are som spelat i Bälinge och nya från bland annat Sala, vilket bidrog till att nivån höjdes.

Anna berättar att truppen hade lika kläder till och från samlingar.
– Det för att förstärka lagkänslan samt att visa de större klubbarna att lilla Heby kunde de med. Jag tror det var beige shorts och byxor samt färgglada korta toppar sponsrade av Marie’s shop, den lokala butiken i byn. Alla i laget var väl inte helt nöjda med beslutet, men så var det.

Vad minns du av kvalet till division 1 1996 och året efter i den serien?
– Det var så spännande! Minns inte om det hade räckt med oavgjort i sista matchen eller hur det var. Vi skulle fira med mat och dryck hemma hos tränare Kjell Lundberg på kvällen. Stämningen var dock inte riktigt på topp till en början, med tanke på att vi inte gick upp där och då.

Anna Rydstedt fortsatte att spela fram till och med säsongen 1999, då laget åkte ur division 2.
– Inte så mycket på grund av det, utan mer att jag kände att jag ville ha tid över till annat, berättar hon,
När var du som bäst?
– Var aldrig som bäst, kom nog som mest upp till nivån halvbra. Gillade att spela cuper inomhus med snabba beslut och passningar. Hade dock som roligast runt 1993-1995 när vi var topplag i division 3 och jag tror vi vann någon B-lagsserie.

Vilka positioner trivdes du bäst på och vad var din styrka?
– Spelade oftast yttermittfältare, ibland forward. Egentligen var nog inte fotbollen sporten för mig, för jag gillar ju inte att springa. Jag trivdes som bäst när jag var med laget och att sitta på avbytarbänken gjorde mig absolut ingenting.

Hur viktig var fotbollen för dig?
– I åldern 14-23 år var fotbollen livet, det var där vännerna fanns. Tränade två gånger i veckan, sedan minst en match per helg, oftast två, där jag ofta satt på bänken i A-laget och spelade i B-laget.
Saknar du tiden i Haif, i så fall vad?
– Saknar inte tiden, men minns den med glädje.

Trots att det var länge sedan Anna slutade hänger hon bra med i vad som händer i den lokala fotbollen i Sala och Heby kommuner.
– Jag följer barnens duktiga kusin Madde Andersson i Norrby SK lite extra. Läser även om övriga lag i våra kommuner. Är så tacksam över erat jobb på Sala-Heby fotboll!
Vilken tränare är den bästa du haft?
– Kjell Lundberg och Åke Englund var ett bra team.

Har du kontakt med några gamla medspelare?
– F74/75-laget hade en återträff för några år sedan hemma hos Leif och Margareta Nilsson. Följer mina vänner via sociala medier. Theres Svärd är den som står mig närmast. Sedan träffar jag Anki Lundin regelbundet, då vi jobbar inom samma kontor.
Slutligen, vilka är de bästa du spelat med?
– Några av de bästa har jag redan nämnt. Skulle kunna rabbla upp minst tio spelare till, men är rädd att jag glömmer någon på vägen. Många födda 1979 var duktiga.

Anna Rydstedt.
Ålder: 47 år.
Yrke: Förvaltningssekreterare Sala kommun.
Bor: Villa i Heby.
Familj: Man och tre barn i åldrarna 16, 13 och 12 år. Kanin, höns och är snart hundägare igen.
Äter helst: Lagom och ofta.
Dricker helst: I sällskap.
Ser på tv: Följer Premier League. Är gift med ett stort Liverpool-fan, vilket har smittat av sig, trots att jag egentligen hejar på Arsenal…
Läser: Just nu serien om de sju systrarna av Lucinda Riley
Fritidsintressen: Fasligt hemmakär. Förutom att umgås med familj, syskon och vänner så tränar jag crossfit i Heby.