Senast vi möttes på en fotbollsarena var på Furuvallen. Det var i augusti 2016, samma år som Tärnsjö IF tog steget upp i division 4 under ledning av Peter Lenell.
Skuttunge SK var på besök och Henrik Hofberg var lagets tränare.
Det är han fortfarande.
Den 38-årige före detta Hebybon minns nog inte vårt möte, han var troligen för euforisk för att lägga märke till mig – Skuttunge hade ju besegrat Tifen med 3-1. För övrigt en av blott tre förluster för Tifen den säsongen.
Den första kom för övrigt i Skuttunge på våren, då blev blivande seriesegraren förödmjukad – Skuttunge vann med 7-0.

Sedan dess har Tifen spelat fyra säsonger i Upplandsfyran och sedan klivit ned i division 7. Skuttunge SK håller fortfarande till i femman med Henrik som tränare.
Och visst hoppar han in och spelar ibland.
– Jag har väl aldrig riktigt slutat spela. Dock blir det mest sporadiska inhopp i B-laget i Skuttunge. Men sista riktigt aktiva säsongen gjorde jag i Runhällens BoIS som 25-åring, även om det blev en kortare comeback några år senare i Heby AIF, berättar han.

När började du spela?
– Jag var fem år när jag började spela i ett lag. Fick bli med de ett år äldre, födda 1982, då 83-laget inte hade startat. Gjorde mitt första mål mot Sala FF då vi förlorade med 17-1. Jag jublade som att jag avgjort en cupfinal.
Spelade du i ett framgångsrikt pojklag?
– Ja, men det måste man ändå säga. Finalplatsen i Dalecarlia cup ett år på sjumanna var väl den största meriten. Men vi var rätt många som hängde i upp till elvamanna. Och fem av oss tog sig till distriktslaget, varav tre ända till elitlägret i Halmstad, berättar Henrik.

Det var mycket fotboll i ungdomen, inte så konstigt – pappa Steve har en bakgrund som spelare och tränare i flera lokala klubbar.
– Det blev många timmar på fotbollsplanen. Under unga år mestadels hemma på våran tomt, till föräldrarnas förtret. Men den var ju lite vassare än alla kompisars gräsmattor. Ju äldre jag och lillebror Rickard blev, desto mer hängde vi nere på Tegelvallen.
Minns du din debut i A-laget?
– Jag gick till Runhällen året jag skulle fylla 15 för att få möta seniorer och tuffa till mig lite. Så debuten skedde i en träningsmatch på Lärkans grusplan mot Ransta IK har jag för mig. Men riktiga debuten var mot Söderfors i premiären på Runavallen och jag var skitsur för att ”Palten” (Håkan Reuterwall) och Mats (Swartling) hade satt mig på en kant, jag ville spela på innermittältet. Men vi vann med 3-1.

Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Jag hade privilegiet att spela i flera lag som hade en grym sammanhållning. Så många härliga minnen från fotbollsplan och kanske ännu fler från sidan av den.

Som redan nämnts var det flera av spelarna i Henriks lag som tog sig till elitlägret i Halmstad. Året var för övrigt 1998 och Henrik, Henrik Alriksson och Robert Bosell blev uttagna.
Vad minns du av elitlägret?
– Planerna! Till och med träningsplanerna såg ut som golfgreener. När vi hade stått och beundrat dem ett tag kom en planskötare och ursäktade sig för att planerna inte såg bättre ut. Lite andra krav där, berättar Henrik.
– Ett annat roligt minne var att jag och en annan kille i laget lyckades byta tröja med varandra i en av matcherna, för övrigt ingen skräll för de som känner mig… Nu var ingen av oss så bra att vi var aktuella för pojklandslaget, annars hade det kunnat bli intressant vem av oss dom scoutat. I sista matchen var Robert Bosell magisk och spelade till sig en plats i all star-matchen. Medans jag och ett par andra spelare hade druckit dålig sportdryck och fick byta tidigt med dålig mage. Så kan det gå. Men Elitlägret var fantastiskt och ett minne för livet.

Henrik inledde alltså i Heby AIF och via Runhällens BoIS hamnade han några säsonger i Enköpings SK och därefter Haif igen.
Spelade du i fler klubbar?
– Jag gjorde även någon säsong i Enköpings IS och Morgongåva SK också.

Därefter klev Henrik Hofberg in i tränarrollen.
Vilka klubbar har du tränat?
– Jag har tränat Runhällen, Tärnsjö IF Heby AIF:s andralag och Skuttunge SK där jag fortfarande är aktiv.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Den var allt för mig när jag var yngre och är fortfarande viktig. Har haft turen att alltid fått hålla på med fotbollen och hoppas få se mina två grabbar på en fotbollsplan när de blir lite äldre.
Följer du den lokala fotbollen?
– Ja, hänger med en del via Sala-Heby Fotboll och följer framförallt de lagen där jag själv spelat eller tränat.

Tillbaka till Henrik som fotbollsspelare och jag minns honom som en teknisk spelare
Vad var din styrka?
– Jag hade rätt bra blick för spelet och hyfsat bra teknik.
När var du som bäst?
– ”Peakade” nog redan som 17-åring då jag fick sitta på bänken i någon match i superettan och lira några matcher i Svenska Cupen för ESK. Sen blev det mest spel i de lägre divisionerna.
Vilken tränare är den bästa du haft?
– Har haft väldigt många bra genom åren. Men med risk att pappa blir lite sur, då jag hade honom som tränare en säsong, så måste jag säga Peter Gerhardsson som jag hade i ESK. Lite annan nivå där. Och det har ju gått rätt bra för honom sen också, han är numera förbundskapten för damlandslaget.

Vilka är de bästa du spelat med i respektive klubb?
– I Runhällen Krister ”KA” Andersson, i Heby Mika Mukkonen, i ESK Martin Andersson, i EIS Johan Ytterbom och i Morgongåva Jörgen Larsson.
Har du någon kontakt med tidigare lagkamrater?
– Ja, en hel del. Framförallt från Heby-tiden. Sen har flera av oss träffats på Veterancupen i Sala på nyårsafton de senaste åren. Riktigt tråkigt att den blev inställd förra året!

Det är cirka 15 år sedan som Henrik flyttade från Heby till Uppsala.
– Jag har mestadels bott i Uppsala, men sedan fem år tillbaka bor jag på en hästgård utanför Örsundsbro med fru, två barn och en massa djur. Så det är jobb, fotboll, ridning och lek med barnen dagarna i ända.
Sysslade du med fler sporter?
– Förutom fotboll spelade jag innebandy, pingis, tennis och tävlingsdansade.

Till sist, har du någon trevlig historia att berätta från tiden som aktiv?
– Första gången jag som junior blev uttagen i B-laget i ESK skulle vi flyga upp till Luleå för match. Jag var rätt nöjd med att bara få åka med de ”stora” grabbarna. Men med lite mindre än tio minuter kvar skulle jag i alla fall få hoppa in. Jag har aldrig varit någon raket när det kommer till att göra sig klar med benskydd och så vidare, så klockan tickade på. Väl på plan dröjde det innan jag fick röra bollen och när jag till slut fick det blev jag avblåst. Jag påpekade för domaren att jag inte alls var offside varpå han replikerade att matchen var slut. Snöpligt men lite roligt (haha), säger Henrik.

Henrik Hofberg.
Ålder: 38 år.
Yrke: Utsättare inom bygg och anläggning.
Bor: Örsundsbro.
Familj: Fru och två söner, 2,5 år och fem månader.
Äter helst: Korv eller tacos.
Dricker helst: Öl, vin och vatten.
Ser på tv: Diverse barnprogram.
Läser: Barnböcker.
Fritidsintressen: Familj, hästgård och djur. Dessutom ridning, även om det inte blir lika mycket nu med två småbarn.