Visste du att Heby AIF har vunnit Gothia Cup, världens största ungdomsturnering?
Året var 1995 och flickor födda 1979 gick hela vägen.
Det var, och är, stort!
En av hjältarna var Helena Cajander.
– Vi mötte Hsin Wu Junior Girls från Taiwan i finalen. Vi var helt utspelade och vann på straffar, 4-2, minns Helena.

Ja, det var spel mot ett mål och utan Lina Nilsson i målen hade matchen slutat annorlunda.
– Vi var kanske över på deras planhalva två gånger, men jag tunnlade en spelare två gånger och fick höra ett jubel från publiken. Tyvärr så var det friidrotts-VM det året så finalerna spelades på Gamla Ullevi, berättar Helena.
Ledare för laget var för övrigt Leif Nilsson och Lena Klinga Cajander, Helenas mamma.

Helena var sex år när hon började spelade fotboll i Haif.
Och som ni redan har förstått spelade hon i ett lag som vann en hel del.
– Vi var ett väldigt framgångsrikt flicklag och vann mycket som vi ställde upp i, säger hon.
Bland annat gick laget hela vägen fem av de sex gångerna de var med i Julcupen i Sala, 1988/89, 1989/90, 1990/91, 1992/93 och 1993/94. Dessutom var de i final 1991/92 (föll mot Sala FF).

Hur mycket tid tillbringade du på fotbollsplanen i din ungdom?
– Det var nog mest när vi hade träningar, en till två gånger i veckan. Vi höll till bakom sporthallen och senare när de blev elvamanna var vi på Tegelvallen.

Det gick bra för Helena på fotbollsplanen, så bra att hon 1994 blev uttagen till elitflicklägret i Halmstad.
Vad minns du av lägret?
– Inte så mycket och jag gick inte vidare till all star-matchen. Vet att vi var fyra tjejer från Heby som var med och vi åkte raka vägen till Göteborg efter den veckan. Då var det dags för Gothia Cup, berättar Helena.
Övriga från Haif som var med i Halmstad var Anna Lundberg, Helena, Hanna Andersson och Magdalena Klinga. Dessutom var Jennie Berggren, Östervåla IF, uttagen.

Minns du din debut i A-laget?
– Nej! Har försökt att komma ihåg och kollat i mammas pärm med alla urklipp. Men det måste väl ha varit 1998 eller 1999 tror jag.
Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Åren i flicklaget när vi började komma upp lite till åren och började att åka på cuper. Vi var ett otroligt sammansvetsat lag. Vi var ner till Göteborg och spelade Gothia Cup sex år i rad och våra föräldrar var alltid med och vi bodde på camping. Vilka otroliga år vi hade, berättar Helena och fortsätter:
– Åren i damlaget var också roliga, med både med- och motgångar. Minns att vi ett år hade otroligt långa resor till bortamatcherna.

Helena förblev Heby AIF trogen och spelade fram till våren 2002.
– Hösten 2002 blev jag mamma. Sedan gjorde jag en liten comeback åren 2011 och 2012.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Den var viktig, där fanns alla mina vänner.

Och Helena erkänner att hon kan sakna fotbollen ibland.
– Ja, och det man saknar mest är gemenskapen som fanns. Att samlas i omklädningsrummet före och efter match och träning. Jag var alltid bland de första på plats och sist därifrån, säger hon.
Följer du den lokala fotbollen?
– Ja, lite koll har jag, läser ofta på Sala-Heby Fotboll. Sen kan det bli så att jag kollar på någon match om sambon gör något inhopp med Västerfärnebo. Ena sonen spelar även med Norrby SK:s äldsta pojklag. Sen hjälper jag sambon att träna Västerfärnebos minsta gäng, mix födda 2013-16.

Vad var din styrka och när var du som bäst?
– I flicklaget var det nog min känsla för att göra mål, det blev en hel del. När jag kom upp i damlaget fick jag efter ett tag kliva ner på innermittfältet och blev en bra bollvinnare och framspelare.
Vilken tränare är den bästa du haft?
– Måste ju bara nämna underbara Leif ”Itte” Nilsson. Steve Hofberg gillade jag också riktigt bra och Peter Pelteki ligger mig också varmt om hjärtat.
Vilka är de bästa du spelat med?
– Hela flicklaget var ju bäst! Men Lina Nilsson var i en klass för sig i målet. Tror hon hade kunnat gått väldigt långt om hon hade haft viljan. I damlaget måste jag säga Sara Fange. Minns hur nervös man var när man skulle få spela bredvid henne som forward. Maria Fahlström måste också nämnas, helt fantastisk både på och utanför planen, säger Helena som även provade på friidrott och brottning även om fokus var på fotbollen.

Till sist, har du någon trevlig historia att berätta från tiden som aktiv?
– Kommer ihåg när vi var på en cup ett år och bodde på en skola. Vi skulle sova och det var ett väldigt liv i korridoren utanför. Då kliver Ann-Sofie Jansson upp och öppnar dörren och säger åt dem utanför att vara tysta för vi skulle minsann spela final dagen efter. Ja, vi var inget lag som gillade att sova på skola när de var cup. Och jag glömmer aldrig träningslägret på Åland, ni som var med då vet, säger Helena.

Helena Cajander.
Ålder: 42 år.
Yrke: Lagerarbetare på Adlibris.
Bor: Västerfärnebo.
Familj: Sambo, fyra söner och sambons son och dotter.
Äter helst: Mammas leverstuvning.
Dricker helst: Pepsi Max.
Tittar på: Mästarnas mästare, superstars.
Läser: Någon barnbok för sönerna, men lyssnar på ljudböcker.
Fritidsintressen: Träna, baka och umgås med familj och vänner.