Ni som känner Janne Östlund vet att han brinner för ungdomsfotbollen. Han har gått flera tränarutbildningar, varit distrikslagstränare och även tränat juniorlag.
Men ”Osten”, som han kallas, har även haft en fotbollskarriär i Sala FF och Ransta IK.
Men det började i Kumla FF.
– Men FF i Kumla FF stod inte för fotbollsförening utan föräldraförening, berättar Janne och fortsätter:
– Jag var sju eller åtta år när jag började spela. Farsan tillsammans med några andra föräldrar var tränare och den största insatsen var nog att lyckas få till den ”plan” vi spelade på som låg vid Tärnabadet. Kommer inte ihåg så mycket mer än att vi hade en åldersspridning på fyra år och Nina Johansson (numera Nilsson) stod i mål och vi hade en tjej till på backen. Vi höll på till jag var typ elva år, så det var några år, berättar Janne.
Så var det på de mindre orterna, lagen blandades och eftersom jag ingick i det lag Janne berättar om vet jag att även Anna-Lena Jansson (Kihlblom), Karin Wennerstrand och Anna-Carin Nielsen (Olsson) ingick i laget.
Vad minns du av tiden i Kumla FF?
– Tror vi var ganska framgångsrika. Men lite tack vare åldersspannet var det en hel del av oss i laget som var ganska bra och också höll på i längre upp i åldrarna, berättar Janne.
Jag och Janne bodde grannar på Parkvägen i Kumla och vardagen präglades av fotboll. Och faktum är att flera av oss i samma ålder nådde trots allt en ganska hyfsad nivå. Janne spelade med framgång många år i Sala FF och Ransta IK, Per Bladlund (Lillen) och undertecknad fick spela division 3-fotboll med Sala FF och Johnny Lindahl spelade i många år i Norrby SK.
Och flera av tjejerna i laget spelade senare i Grällsta IF.
– Kumla var en underbar plats att växa upp på och framförallt kanske man kommer ihåg all spontanidrott. Allt ifrån och ha första isen i kommunen till landhockeyn på gatan utanför huset. Vi barn skötte ju det mesta själva och lekte idrott, minns Janne.
Lilla Kumla FF var en ungdomsförening och som mest var det tre lag i seriespel under en säsong. I början av 80-talet hade KFF dessutom långtgående planer på att starta ett seniorlag, till och med Vestmanlands Läns Tidning besökte planen vid Tärnabadet och gjorde ett reportage om det.
Hur mycket tid tillbringade du vid fotbollsplanen i din ungdom?
– Eftersom jag var skidåkare när jag växte upp så tränade jag inte så mycket fotboll förrän jag blev äldre. Skidorna var första idrott men jag tränade väl alltid när jag kunde. På den tiden såg man det ju inte heller som träning utan det var ju den bästa leken. Bollen kom ju fram varenda rast i skolan så det blev ju mycket tid.
Likt många andra som spelade i Kumla FF lämnade Janne klubben tidigt. Men han valde inte Ransta IK, som låg mycket närmare.
– Tror jag började i Sala FF som tolvåring och kom då med i P66-laget trots att jag var 67:a. Detta eftersom Jonny Lindahl och Micke Andersson också började där och det blev då enklare att samåka. Det var också anledningen till att det inte blev Ransta IK som egentligen låg närmare och faktiskt hade ett gäng som då var väldigt bra.
Vi tar det här med skidåkningen. Janne Östlund lade ner mycket tid på sporten som pappa Roland älskade. Det blev också en hel del framgångar för Janne, som placerade sig högt upp i resultatlistor och som var bland de främsta i sin åldersklass i länet.
– Det var min huvudsport under uppväxten. Där var jag nog riktigt bra men det var svårt att hålla på så här långt söderut. Det är ju en ganska jobbig idrott att syssla med, väldigt många ensamma pass med enorm mängdträning. Då var det ganska enkelt att hålla på med fotbollen där man bara tränade eller matchade fyra-fem pass i veckan.
Minns du din debut i SFF:s A-lag?
– Den skulle egentligen skett det året Sala vann fyran 1983 men på grund av sjukdom var jag tvungen att tacka nej. Hugo Karlsson var och såg en juniormatch och kallade in mig till nästa A-lagsmatch men jag blev sjuk. Lite tragiskt eftersom jag i princip aldrig var sjuk och skulle få starta i matchen mot Gideonsberg.
I stället fick Janne vänta på sin första seriematch för klubben.
– Den kom året efter i division 3 och jag fick vara med under hösten när vi väl mer eller mindre redan åkt ur. Farsan blev galen eftersom han ville att jag skulle satsa på skidorna. Faktum är att han fällde några tårar när jag ett halvår senare la av helt med skidorna, berättar Janne och fortsätter:
– Jag tror debuten var mot Forssa BK på grus i Borlänge.
Janne stannade i Sala FF i många år, men lämnade för Ransta IK 1997. Då hade han avslutat sina GIH-studier i Örebro och flyttade hem. Under tiden i Örebro spelade Janne under en period för Lindesberg.
Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Jag minns dem med glädje och fotbollen var riktigt viktig under de åren. Första åren var man riktigt ambitiös och hade väl förhoppningar om att komma uppåt i seriesystemet men ganska snart insåg man nog att man inte hade några spetskvaliteter som stack ut, berättar Janne, som gjorde sin sista säsong 1997 – i Ransta IK.
– Men jag hoppade in vid några tillfällen senare också om det var spelarbrist. När jag assisterade Pelle Johanssson i Heby AIF spelade vi ganska mycket i B-laget.
När var du som bäst?
– Tror det var 1986-90, men det är svårt för en själv att bedöma.
Ni som spelat med Janne eller sett honom på planen minns att han var som en maskin, han kunde springa i 90 minuter. Ska vi likna honom med någon landslagsspelare ligger Håkan Mild nära tillhands.
Vilka positioner trivdes du bäst på och vad var din styrka?
– Jag var en central mittfältare även om jag första åren spelade på en kant. Min styrka var min rörelse, jag var en vattenbärare som sprang och sprang. Tror det var i VLT man kallade mig maratonmannen.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Den var viktig men jag var ändå ut och luffade jorden runt och reste mycket under framförallt vintrarna. När jag väl hade bestämt mig att lägga ner skidåkningen så var det väl ändå fullt fokus på fotbollen.
Saknar du fotbollen?
– Eftersom jag efter avslutad spelarkarriär la mer än 20 år som ledare är det inte speciellt länge sen jag släppte fotbollen. Har väl bara de sista två-tre åren inte haft något med fotbollen att göra så det har gått ganska kort tid. Självklart saknar man tiden som spelare när man bara kunde komma ner till samlingen och köra igång.
Som Janne nämner blev han tränare och ledare efter att han själv slutat sparka på bollen.
– Jag tränade Ransta IK i tre år sen var jag assisterande till Pelle Johansson i Haifen i två år. Därefter tog jag Grällsta IF i två år innan jag kom hem till Sala FF där jag först assisterade Håkan ”Palten” Reuterwall ett år och sedan tog A-laget själv året efter. Sedan var det nog ett mellanår innan jag började träna juniorerna i Sala FF och gjorde det sen i närmare tio år, berättar han.
Under tiden som assisterande tränare i SFF klev Janne också in i en exklusiv skara i klubben. Tack vare några inhopp i B-laget nådde han upp i 300 seriematcher i A-, B- och juniorlaget.
Janne står antecknad för 301 matcher och 22 seriemål i A-laget.
Det första gjorde han 1985 mot Irsta borta (seger 4-1) och det sista 1993 mot Romfartuna borta (seger 4-2).
Följer du den lokala fotbollen?
– Ska jag vara ärlig är det väl Sala FF jag följer och läser bara om de andra lagen. SFF är min klubb och jag har en hel del kontakt med framförallt ledare kring laget.
Har du kontakt med några tidigare lagkamrater?
– Jag har väl kontakt med de som fortfarande bor kvar i Sala som man träffar då och då. Patric Wallin och jag jobbar lite tillsammans.
Vilken tränare är den bästa du haft?
– Alla var bra och ingen nämnd ingen glömd. Däremot har jag som ledare haft en jag var riktigt imponerad av och det var Fredrik Rahmström som jag ledde länslaget tillsammans med.
Vilka är de bästa du spelat med i respektive klubb?
– I Sala FF var det många spelare man spelade med som var riktigt bra men jag vill nog lyfta Micke ”Smygarn” Johansson. Mest för han alltid var bra. Otrolig hög lägstanivå. I Ransta IK stack Kenta Jansson självklart ut. Han gjorde mål på allt utan att egentligen ha speciellt bra skott utan det var alltid en bredsida.
Du kallas för Osten, var kommer namnet i från?
– Mitt smeknamn Osten får nog du svara på eftersom jag tror det var därifrån det kom. Det har ju hängt i hela livet och nu kallar jag till och med firman för Ostens Sten och anläggning AB, berättar Janne.
Det är faktiskt något som jag gått och grubblat länge på eftersom jag har för mig att jag vid något tillfälle på Parkvägen i vår ungdom kallade Janne för Osten.
Nu fick jag det bekräftat!
Janne Östlund.
Ålder: 54 år.
Yrke: Stensättare för tillfället men är egentligen lärare.
Bor: Hagaberg i Sala.
Familj: Gift med Ina plus bonusbarn.
Äter helst: Äter allt men fortfarande svag för en rejäl köttbit.
Dricker: För mycket öl.
Ser på tv: Mest idrott men gärna lite serier också.
Läser: Eftersom jag är svensklärare så har jag läst mycket men det har blivit lite sämre senare åren. Senaste läst var trilogin av Karin Smirnoff. Mycket bra.
Fritidsintressen: Mycket träning framförallt cykel och skidor. Därutöver lite golf och fiske.