En legend i Sala FF!
Ja, en av klubbens allra främsta under de snart 50 åren.
Nej, det är inte Hasse Ljung som snart fyller 50, men väl föreningen.
Hasse har hunnit bli 73 år (fyllde den 31 maj) och faktum är att nästa år är det 40 år sedan han slutade i SFF som spelare.
Men innan vi tar oss an hans karriär kan vi konstatera att Hasse fortfarande är aktiv i föreningen.
– Jag är sammankallande i valberedningen och ingår i sponsorgruppen som gör ett kanonjobb, berättar han.

Jag har haft fördelen att under några år haft Hasse som tränare i Sala FF. Ja, jag gillade verkligen Hasses träningar även om det ibland blev lite väl rörigt med sju-åtta moment.
Men kul hade vi och så är det med Hasse – han har alltid haft nära till ett skratt.

Men hur startade hans fotbollssparkande och så vidare? Det ska vi ta reda på nu.
– Jag började spela som ung lintott, sju år, i Västerås IK, berättar Hasse.
Hur mycket tid tillbringade du på fotbollsplanen i din ungdom?
– Nästan all tid och framför allt på Blåsboplanerna, vägg i vägg med Arosvallen.
Han blev kvar i VIK till 1970, då han som 22-åring värvades till Västerås SK.

Minns du din debut i A-laget?
– Ja, jag var 17 år när jag debuterade i VIK:s A-lag. Det var i dåvarande division 2 mot Råsunda på bortaplan. VIK:s A-lag bestod till hälften av hockeyspelare, så det var en något nervös 17-åring som klev på bussen med bland andra VM-spelare som Uno ”Garvis”Öhrlund och Curre Lundmark, berättar Hasse.

Hasse var anställd på Vattenfall i Västerås och blev 1974 erbjuden em tjänst i Sala.
– Sture ”Orresta” Carlsson tog kontakt med mig och jag ”ritade”
på för Sala FF och på den vägen blev det. Ett klokt och bra beslut och familjen flyttade till Sala på våren 1974.

I SFF, där han var en tongivande spelare, blev det spel fram till den snöpliga matchen på Silvervallen i oktober 1982. En direkt avgörande match mellan SFF och Skiljebo SK om seriesegern i division 4.
Det kom 1 500 åskådare till den klassiska, numera nedlagda, arenan denna lördag i oktober 1982. De fick se Sala FF ta ledningen i den tolfte minuten genom Christer “Kaka” Karlsson.
I det läget var SFF klart för division 3.
Men i den 77:e minuten kvitterade Skiljebo SK genom Lasse Karlsson.
Ett resultat som stod sig matchen ut och Västeråslaget kunde jubla och för första gången ta steget upp i division 3.

Efter det lämnade Hasse SFF för att bli spelande tränare i Tärnsjö IF.
Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Finns många härliga minnen men det som sticker ut är från Svenska Cupen 1971 med VSK mot ett överlägset Åtvidabergs FF. Där spelade bland andra radarparet Ralf Edström och Roland Sandberg, minns Hasse.
Matchen slutade för övrigt med ÅFF-seger med 4-2 och samma år vann ÅFF allsvenskan.
– Även Sala FF:s cupäventyr 1977 är något jag minns.
Då tog sig SFF till den sjätte omgången, där föll de med 0-1 hemma mot Degerfors IF inför närmare 2 000 åskådare.

Hasse står antecknad för 305 seniormatcher med Sala FF och dessutom gjorde han 32 seriemål i A-laget. Det första i augusti 1974 hemma mot Gideonsberg inför 300 åskådare. En match SFF förlorade med 2-4.
Det allra sista kom sista året, 1982 i augusti när SFF spelade 3-3 borta mot Västerås IK.
Bästa målåret var 1975 med sju mål och bland annat ett hattrick borta mot Hed IF (6-0) i slutet av maj.

Men det skulle bli en tränarkarriär för Hasse också.
– Jag startade tränarbanan i Tärnsjö IF. Därefter blev det Sala FF, IK Franke och sist Heby AIF, berättar han.
I TIF stannade han i två säsonger, 1983-84. Sala FF tränade Hasse 1987-91 och Heby AIF 1995.

Hur viktig var fotbollen för dig?
– Mycket kretsade kring fotbollen. Under VSK-tiden var det träning och matcher sex dagar i veckan. Det var något lugnare under tiden i Sala FF.
Saknar du fotbollen?
– Jag följer naturligtvis Sala FF och i viss mån VIK, men kan
ibland sakna den riktiga klubbkänslan på och utanför planen. Och så som alla andra, tugget i omklädningsrummet.
Följer du den lokala fotbollen?
– Absolut och ni gör ett kanonjobb med Sala-Heby Fotboll.

Som redan nämnts gjorde Hasse 32 A-lagsmål i SFF och många var med huvudet.
Och visst håller han huvudspelet som svar på vad hans styrka var.
– Jag hade bra blick för spelet och godkänt huvudspel, säger Hasse.
När var du som bäst?
– Tycker nog att de fyra åren i VSK var de bästa.
Vilken tränare är den bästa du haft?
– Jag måste välja tre som har betytt mycket för mig i min utveckling som spelare och person. I VIK är det Börje Wretman och i VSK Hegge Antlind, dåvarande förbundskapten i juniorlandslaget. I Sala FF är det Björn Larsson.
Bästa spelare du spelat med?
– Kent ”Putte” Persson i VIK. I VSK är det Knut Engedahl, som även var målvakt i danska landslaget. I Sala FF säger jag Christer Nordin.

Flera av sina tidigare lagkamrater träffar han på Lärkan när Sala FF spelar.
– Då tycker vi till om allt.
Har du sysslat med några andra sporter?
– Jag ”fuskade” i handboll med spel i Västerås HF och Irsta HF.
Till sist, har du någon trevlig historia att berätta?
– Det finns många dråpliga historier från när vi gjorde resan till
Sovjet. Men det passar kanske inte för publicering (haha), säger Hasse.

Hans Ljung.
Ålder: 73 år.
Yrke: Pensionär.
Bor: Hagaberg, Sala.
Familj: Fru och två utflugna barn.
Äter helst: Allt.
Dricker helst: En bira efter gymmet.
Ser på tv: Jag är sportnörd.
Läser: Just nu Leif GW Perssons samlade verk.
Fritidsintressen: Tog grönt kort för några år sedan men knä- och ryggproblem sätter stopp för fortsatt ”handicapjagande”.