I Sala-Heby Fotbolls serie ”Vart tog du vägen?” är det meningen att man ska ha ha slutat spela. Det är liksom lite av poängen med serien.
Här har ni ett undantag.
– Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna sluta med fotboll, berättar Jeanette Tögesen Mattsson.

Vi på Sala-Heby Fotboll lyfter på hattarna och mår riktigt bra inombords.
Jeanette är 45 år och vägrar sluta sparka på bollen!
Respekt!
– Ja, men det känns att kroppen inte är 20 längre, återhämtningen tar längre tid. Men vem kan sluta med en sån otroligt rolig sport!

Kanske minns ni Jeanette under hennes tid i främst Västerfärnebo AIK, men också i Heby AIF.
Men hennes moderklubb är IK Bele.
– Där började jag spela som sjuåring. Flyttade till Västerfärnebo när jag var tolv år och började då i Vaiks flicklag, berättar hon.
Där hamnade hon i ett lag som bland annat vann serien.
– Vi hade ett bra lag.
Bara ett år senare, som 13-åring, debuterade Jeanette i A-laget och hon fick vara med om bland annat seriesegrar 1992 (division 4) och 1995 (division 3).

Här kan vi snacka om en lång karriär. Det började i IK Bele och har inte slutat ännu och klubbarna Jeanette representerat är, förutom Stockholmsklubben, Västerfärnebo AIK, Heby AIF, Östhammars SK och Häverödals SK.
När var du som bäst?
– Åren 1997 och 1998 när jag spelade i Heby AIF. Jag blev värvad dit när laget gick upp i division 1. Tyvärr åkte vi ur redan första året men det var otroligt lärorikt att spela så pass högt upp, berättar hon.
Vad minns du bäst av åren som aktiv?
– Den fantastiska gemenskapen och lagkänslan. Glädjen att få göra något man älskar. Sen är det ju även specifika minnen, som att bli uttagen till länslaget, seriesegrar med olika lag och att som 17-åring bli tillfrågad att spela med Gideonsberg som då låg i allsvenskan.

Jeanette var alltså med i Haif under division 1-året och där hämtar hon något som hon inte glömmer i första taget.
– Ett starkt minne är när vi i Heby AIF åkte till Umeå. Jag, som då spelade högerback, ställdes mot Umeås Malin Moström vilket var en tuff uppgift. Om jag inte minns fel så vann Umeå division 1 det året och gick upp i allsvenskan.

Bäst trivdes Jeanette som innermittfältare.
Vad var, och är, din styrka?
– Jag har bra spelförståelse och blick både när det gäller att vara på rätt plats men även att slå rätt passningar. Sen är kanske envisheten en styrka.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Otroligt viktig. Det blev som en identitet. Något jag kunde och var bra på.

Här blir det lite problem, följdfrågan här brukar vara om vederbörande saknar fotbollen.
Men det kan inte Jeanette göra…
– Nej, jag spelar ju som sagt fortfarande.

Klubben är Häverödals SK och där har hon spelat sedan 2003.
Har ni mött några lag från Heby kommun?
– Jag har spelat mot Östervåla IF, i fjol mötte vi deras U-lag. Har även mött deras A-lag, men det var några år sen. Vi spelar i division 4 i år om det nu blir några matcher på grund av coronapandemin.

Följer du den lokala fotbollen?
– Ja, så mycket jag hinner.
Vem är den bästa tränaren du haft?
– Alla tränare jag haft har gett avtryck på mig som fotbollsspelare men även när det gäller det mer mentala. Den viktigaste, som fick mig att tro på mig själv, är nog ändå Stig ”Stisse” Smeds i Vaik.

Slutligen, vilka är de bästa du spelat med?
– Oj, så svår fråga. Det finns många bra spelare som jag har fått äran att spela med. Både i Västerfärnebo och Heby AIF var det otroligt hög nivå på alla spelare, men Ingela Lagerkvist, Annika Mattsson (tidigare Birgersson) och Anki Lundin (Andersson) är tre otroligt bra spelare, säger Jeanette.

Jeanette Tögesen Mattsson.
Ålder: 45 år.
Yrke: Lärare.
Bor: Hallstavik.
Familj: Två söner, Jonathan 19 år och Wille 15 år och två bonusbarn, Mikaela 26 år och Andreas 23 år. Min man gick bort för två år sen.
Äter helst: Allt med kyckling.
Dricker helst: Vatten.
Ser på tv: Kriminalserier.
Läser: Deckare eller jobbrelaterade böcker.
Fritidsintressen: Min hund, springa och fotboll.