Flickor födda 1981 i Sala FF…
Här kan vi snacka om ett lag som vann mycket.
Ja, det var inte ofta som laget förlorade.
– Utan att skryta så vann vi det mesta. Jag kommer ihåg en säsong när vi vann serien med 60-0 i målskillnad och gissningsvis har vi fortfarande rekordet i flest vunna Fotbollens Dag-cuper, säger Sara Gärdqvist.

Under mina år på lokaltidningen hann jag se många talanger passera revy. Sedan fanns det de som stack ut lite extra – Sara Gärdqvist var en av dessa.
Med sitt härliga löpsteg och fantastiska målsinne var hon en “mardröm” för motståndarna.
Om SFF F81-gänget har rekordet i Fotbollens Dag är mycket möjligt, men det blev fem segrar på sex försök. Första segern kom 1990 och den sista 1995. Enda gången laget gick bet var 1992.

Vi kan lägga till följande fakta från Julcupen, Sala FF:s egen cup: Fyra guld och två brons.
Och det är åren med flicklaget som den nu 40-åriga Sara minns bäst.
– De åren minns jag så väl, då var allt bara på lek samtidigt som det var på största allvar på något vis. Det var en härlig tid, säger hon.
Sex år ung var Sara när hon började spela fotboll i Sala FF. Och hon minns till och med första träningen.
– Det var ett upprop på Lärkan för att börja spela och gladeligen sträckte jag upp handen när de frågade om någon hade en förälder som kunde vara tränare. Jag gav inte pappa mycket val än att tacka ja. Pappa hade ju tränat min storasyster och där hade jag varit med sen jag var tre år och sprungit fram och tillbaka längs med sidlinjen.

Pappa är detsamma som Bosse Östlund, mångårig ledare i Sala FF på alla nivåer.
Hur gammal var du när du debuterade i A-laget och minns du matchen?
– Jag har för mig att jag var 13 år. Jag minns inte så mycket av matchen annat än att vi spelade på gamla Silvervallen.

Men det blev inte bara spel i Sala FF för Sara.
– Jag har spelat i många klubbar. Efter Sala FF spelade jag i Västerås ett tag innan jag åkte till USA och spelade. Sedan flyttade jag till Kanada och spelade där och sedan i Singapore. Någonstans däremellan spelade jag i Norrby SK också, berättar Sara, som slutade ganska tidigt.
– Jag spelade aktivt fram tills 28 års åldern ungefär.
När var du som bäst?
– Jättesvårt att säga, jag vet faktiskt inte. Jag var bra på olika sätt i alla olika lag.

Sommaren 1996 blev Sara och lagkompisarna Johanna Olovsson och Ylva Molin uttagna till elitlägret i Halmstad. Även Östervåla IF_trion Ewa Fontaeus, Maria Ragnarsson, och Anna Philipsson fick åka dit med Upplands distriktslag.
Vad minns du av elitlägret?
– Minns bara att jag tyckte det var väldigt kul. Spela matcher, träna och umgås med kompisarna var ju det jag gillade mest. Samt att jag kom med i ett av de fyra all star team-lagen.

Bäst trivdes Sara som “centermitt” och agera spelmotor i laget.
Vad var din styrka?
– Jag var liten, snabb och teknisk, samt att jag kunde läsa spelet bra.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Fotbollen var jätteviktig med tanke på att mycket av mitt umgänge med vänner var via fotbollen och jag älskade att spela. Men jag har aldrig egentligen engagerat mig i fotbollen mer än så. Jag har inte följt någon fotboll på tv eller liknande, annat än svenska landslaget.

Var det mycket fotboll på fritiden i din ungdom?
– Det var fotboll hela tiden. Utöver match och träningar så skulle det spelas på fritiden samt på varje rast i skolan.
Saknar du fotbollen?
– Ja, jag saknar glädjen och gemenskapen.

Pappa Bosse var alltså tränare under många år och när Sara ska ta fram den bästa tränare hon haft blir det vissa bekymmer…
– (Haha Med tanke på hur länge jag hade pappa som tränare bör jag väl lite subjektivt nämna honom. Jag hade också en väldigt bra tränare på fotbollsgymnasiet.
Hur ser ditt liv ut i dag, har du någon relation till fotbollen?
– Det är inte mycket fotboll att tala om just nu, lite passningar med barnen på sin höjd. Men kontakt med gamla lagkamrater har jag, många av dem är mina närmsta vänner.

Fotbollen var nummer ett, men Sara provade på en del andra sporter också.
– Jag har spelat basket på vinterhalvåret när jag var yngre, men fotbollen gick alltid först. Jag spelade också hockey när jag bodde i Kanada, känns som ett måste på något vis (haha).
Vilka är de bästa du spelat med respektive lag?
– Oj, svårt. Jag har haft turen att spela med väldigt många bra spelare genom åren. En som ändå alltid sticker ut är en tjej som heter Melissa Lesage, hon är från Quebec och vi spelade tillsammans i USA. En genomgod och positiv spelare som tränar hårt och lyfter andra både på och utanför planen.
Till sist, har du någon trevlig historia från din tid som aktiv?
– Det finns nog massor, men kan inte komma på någon just nu. Har dock ett chockminne från USA är när jag precis kommit dit. Vi skulle inleda säsongen med två veckors ”preseason” där vi tränade två gånger om dagen och det erbjöds bara lite vitt bröd med jordnötssmör och sylt till lunch. Jag förstod inte hur jag skulle överleva, berättar Sara.

Sara Gärdqvist.
Ålder: Nyligen fyllda 40.
Yrke: Företagssäljare på IKEA.
Bor: Bromma.
Familj: Fru och två små killar.
Äter helst: Utomhus (haha).
Dricker helst: Bubbelvatten.
Ser på tv: Finns inte mycket tid till tv-tittande. Kan slötitta på det mesta, följer inget program.
Läser: Deckare
Fritidsintressen: Att hitta på saker med vänner och familj, som till exempel resa, vandra samt åka ut med båten tillsammans.