Att få spela med sitt barn i samma lag är få förunnat.
Men det har Nina Bergström gjort!
– När min äldsta dotter Theres föddes så sa jag lite skämtsamt att jag ska sluta den dagen vi spelar i samma lag. Hon gick upp i Hagby IK:s damlag när hon var 15 år, men då var det fortfarande för roligt att spela så vi spelade tillsammans i två år, berättar Nina,och fortsätter:
– Det är häftigt att man spelat i samma lag som sitt barn ändå. Hon ropade alltid ”mamma” till mig på planen, och jag vet att flera i motståndarlaget reagerade på det (ha ha). Det satt ju i ryggmärgen för henne och jag blir lite rörd och stolt nu när jag tänker på det, berättar Nina, som spelade fram till hon var 38 år.
– De sista åren så blev det färre antal träningar men en hel del matcher och då som målvakt.

Nina, som växte upp i Sala, började spela fotboll som femåring i Gustavsbergs IF.
– Jag var både målvakt och utespelare, berättar hon.
Sommaren 1982 flyttade familjen till Sala, men någon fotboll för den då åttaåriga Nina blev det inte.
– Nej, det fanns inget flicklag i Sala FF så den första tiden spelade jag nog mest med min bror (Micke Bergström) och grannbarn på Hedaberg.

Men på Vallaskolans skolgård spelades det fotboll på rasterna och då fick Nina göra det tillsammans med många som spelade i SFF:s P73-lag.
– I början så tyckte de nog att det var lite konstigt att jag, som ensam tjej, ville vara med. Men sen vart jag nog ”godkänd” och dessa killar hängde jag med långt upp i tonåren.

Men våren 1983 startades flicklag i årskullen 1972/73 i SFF och lyckan var gjord för Nina
Var flicklaget framgångsrikt?
– Vi var nog rätt bra. Jag minns att vi vann en cup i Göteborg, serien och DM. Fotbollens Dag gick nog också rätt okej. På sjumanna gjorde jag en hel del mål och jag minns att jag spelade på topp och Erika Gunnarson (numera Agemalm) var back. Hon hade bra klipp i skon och passade upp till mig som placerade bollen i mål, berättar Nina, som har en hel del tidningsurklipp från SA sparade.
– Det är jättekul att plocka fram och minnas.

Men något minne, eller urklipp, från debuten i A-laget har Nina inte.
– Nej, jag minns inte debuten. Jag spelade en hel del med F72-laget från att jag var 13 år och det kan ha varit i slutet av 80-talet som vi blev damlag. Ett ganska ungt damlag, jag var 15-16 år.

Det blev även många år i Norrby SK för Nina Bergström. Dit gick hon 1994 och var kvar till 2002.
– En klubb som ligger mig varmt om hjärtat. Fantastisk förening och Norrbyliden vet ju de flesta att det är en fin anläggning. Norrby är som en enda stor familj, alla hjälps åt. Jag var även sekreterare i klubben under några år.

Inför fotbollssäsongen 1996 ringde Västerfärnebo AIK till Nina.
– De undrade om jag ville spela med Vaik. De hade då avancerat till division 2, men det var ett par veckor innan jag födde min första dotter så jag tackade förstås nej.

För 19 år sedan, 2002, gick flyttlasset till Vänge och då blev det spel i Hagby IK.
– Jag spelade där till laget lades ned. Minns inte vilket år det var, kanske 2011. Jag var även tränare för F96/97 i klubben i cirka tio år och dessutom sekreterare i styrelsen i drygt tio år, berättar hon.

När var du som bäst?
– Det var nog det året vi hade Sonny Cedervång som tränare i Norrby, så vad vad jag runt 25-26 år. Då var jag också som bäst tränad. Det blev ju en hel del träningar med fotbollen och dessutom innebandyn i Sala IBK/Silverstaden.
Vad minns du bäst av åren som aktiv?
– Hänget i omklädningsrummen, förväntningarna inför match och att man gör det tillsammans. Även träningslägren med dam- och herrlaget i NSK. Med SFF var vi till Holland på träningsläger 1987, det var verkligen ett minne för livet.
Vilka positioner trivdes du bäst på och vad var din styrka?
– Som innermittfältare men även målvakt. Mina styrkor var att jag var uthållig och ganska stark. Hade ett bra huvudspel och bra speluppfattning som kompenserade att jag inte var snabb.

Och frisparkar var lite av Ninas spelcialitet.
– Det har nog blivit en del frisparksmål genom åren. Minns också säsongen 2004, då hade vi en bra hörnläggare i Hagby och jag har alltid älskat att nicka så den säsongen gjorde jag 17 mål på nick.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Jätteviktig, jag planerade nog resten av livet efter fotbollen. Alltid varit en fotbollsnörd och fick liksom inte nog av fotboll.

Saknar du fotbollen?
– Ja, det gör jag. Fotbollen var alltid min sport nummer ett. Känslan att gå ut på en nyklippt och kritad gräsplan, vad slår det?! säger Nina som följer den lokala fotbollen i Sala och Heby kommuner via Sala-Heby Fotboll.

Bästa tränarna? Då väljer Nina två till antalet.
– Sonny Cedervång och Mats Fläckerud.
Hur ser ditt liv ut i dag, har du någon relation till fotbollen och någon kontakt med tidigare lagkamrater?
– Har två barn som spelar fotboll i Hagby IK. De vänner man fick genom sina sporter är de man har kvar även idag.

Nina är även innebandytränare i Hagunda F07/08 sedan laget startades 2013. Där spelar för övrigt dottern Emmy.
– Jag älskar föreningslivet och undrar om jag nånsin kommer att sluta. Man kanske kan träna sina eventuella barnbarn sen när ens egna barn blir för stora. Föreningslivet har jag gett mig så mycket och format mig till den jag är och det här är nog mitt kall, ungdomsidrott.
Nästa år firar Nina 20 år som ungdomstränare.
– Det har gett mig så många fina minnen och jag har fått träna så många härliga tjejer! Kanske blir jag blir seniortränare, man vet aldrig. Har tackat nej till några uppdrag tidigare men jag vill träna våra innebandytjejer några år till. Det är så häftigt att se dem utvecklas som spelare och människor.

Nina håller i gång, trots ett besvärande knä.
– Jag tränar en del hemma i vårt gym, går promenader och någon joggingtur när knät tillåter. Allt för att skjuta knäledsbyte framför mig så länge det går och ändå vara lite tränad när det väl är dags, berättar hon.

Nästa fråga till Nina är intressant. Och håll i er nu!
Har du provat på några andra sporter?
– Jag har nog provat en hel del, innebandy, badminton, volleyboll, basket, handboll, hästar och allt vad det innebär med voltige, dressyr och hoppning. Ett tag spelade jag fotboll, volleyboll, basket, handboll och badminton samtidigt samt jag skötte om en häst. Förstår inte riktigt hur jag fick ihop det och att min mamma tillät mig att göra allt, berättar hon.

På gymnasiet bodde Nina i Heby och då var hon med och startade ett korplag i innebandy.
– Vi hette Hebys dream Team och med i laget var bland andra Sara Fange, Theres Svärd och Anna Nilsson. Vi ångade på som sjutton i korpen och blev tillfrågade att spela träningsmatch mot Sala IBK. Jag minns inte om det blev oavgjort eller uddamålsförlust men vi stod upp bra mot dem. Efter det så började jag spela innebandy på riktigt i Sala IBK.

Slutligen, vilka är de bästa du spelat med respektive lag?
– I Sala FF så var det Eva Stuvemark (numera Lundell), en grym spelare. I NSK var det härliga år att spela på innermittfält med Kicki Johansson, vi kompletterade varandra bra. Även Minna Hammarbäck när hon kom till NSK, så stark, snabb och teknisk.

Nina Bergström.
Ålder: 47 år.
Yrke: Naturstenssäljare.
Bor: IvVänge utanför Uppsala.
Familj: Sambo, fyra barn och två bonusbarn. Min äldsta bor inte hemma längre.
Äter helst: Lax eller kyckling.
Dricker helst: Cola Zero.
Ser på tv: Jag är ingen tv-människa, men tittade på Elitstyrkans Hemligheter, mest för att Stoffe (Kristoffer Ahlin) var med.
Läser: Det händer men inte så ofta. Lyssnar mer på poddar och då ofta om personlig utveckling.
Fritidsintressen: Familjen, träna, innebandy och vara ute i naturen.