Han spelade fram till han hade fyllt 40 år och fick bland annat spela en match med äldsta sonen.
Därefter har han tränat bland andra Tärnsjö IF:s herr- och damlag.
I dag får ni träffa Patrik Sjöberg från Östervåla och den första frågan är given.
Du heter som en känd före detta höjdhoppare. Är det något du ofta blir påmind om?
– Nu är det det inte så mycket kommentarer om mitt namn längre. Det var mer under den tid som han, den kände, fortfarande var aktiv. Fick ofta frågan: “Hur högt hoppar du då, haha?”. Nu kan det i enstaka fall vara ett höjt ögonbryn eller någon kommentar om jag behöver visa legitimation vid något köp eller så, berättar Patrik.

När började du spela fotboll?
– Det var i sexårsåldern i Solberga BK i Stockholm, där jag bodde då. Kommer ihåg att jag sov med fotbollsskorna på.

Solberga BK bildades 1967 och hemmaplan är Mälarhöjdens IP. Som bäst har det blivit spel i division 4, men numera håller klubbens herrar till i division 7.
Patrik hann spela pojklagsfotboll i SBK innan flytten gick till Östervåla.
– Vi spelade i St. Erikscupen med tre lag och jag spelade ute i ett och stod i mål i ett. Men vi var inte speciellt framgångsrika. Jag flyttade till Östervåla när jag var tolv år och började då spela i P70/71-laget. Vi tränades då av Sven och Sören Ragnarsson och jag vet att vi vann serien en gång iallafall, med bara en tappad poäng, berättar Patrik.

Hur mycket tid tillbringade du på fotbollsplanen i din ungdom?
– Kändes som att man var på fotbollsplanen dygnet runt när jag var yngre, det var där man alltid höll till.
Minns du din debut i A-laget?
– Jag kommer inte ihåg vilka vi mötte när jag debuterade, men det var med Östervåla IF och jag var 14 år. Fick komma in från bänken och spela på yttermittfältet. Det var väl för att göra minimalt med skada (ha ha).
Moderklubb är alltså Solberga BK och därefter blev det ÖIF. Men Patrik hann spela i ett par klubbar till.
– Jag spelade seniorfotboll i ÖIF från 1984 till 1989. Då gick jag till IK Hinden där jag spelade fram till 1992. Sedan återvände jag hem till ÖIF och spelade där två säsonger innan jag valde Harbo IF säsongerna 1995 och 1996. Därefter blev det åter ÖIF tills kag slutade.

Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Kamratskap, gemenskap och glädje är det jag kommer ihåg bäst. Minns även ihåg när vi vann serien och tog klivet upp till division 4, berättar Patrik.
Året var 2001 och ÖIF tog sig snabbt från sexan till fyran och det blev en säsong i Upplandsfyran innan laget snabbt åkte nedåt igen.
Sin sista match spelade Patrik 2000, då var han 40 år.
– Kommer ihåg att jag spelade en B-lagsmatch ihop med äldste sonen som då debuterade i seniorfotboll.
När var du som bäst?
– Skulle säga att det var när jag var i 30-årsåldern. Då hade man erfarenhet, spelförståelse och kunde läsa spelet.

Bäst trivdes han som mittback, eller snarare libero.
– Min styrka som spelare var nog min spelförståelse, att kunna se spelet och situationerna som skulle ske.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Den betydde i stort sett allt för mig när jag växte upp. Dels för gemenskapen och kompisarna. En bra sysselsättning som höll en borta från trubbel och annan skit i en inte allt för bra omgivning i övrigt. En bra fostran helt enkelt!

Saknar du fotbollen?
– Som ett sätt att hålla kvar vid fotbollen efter att själv slutat som aktiv har jag ju tränat flera lag, pojk-, herr- och damlag. Har de senaste åren valt att inte ha någonting med något lag att göra då det blev lite för mycket under ett par år. Det jag kan sakna är just gemenskapen och viljan att utvecklas tillsammans och målet att vinna.
Följer du den lokala fotbollen?
– Ja, jag har full koll på den lokala fotbollen! Både genom Sala-Heby Fotboll, tack för ert engagemang,och även via Upplands FF. Jag följer den även via mina tre söner som alla spelar i Harbo IF. Jag har nog varit runt i hela Uppland för att kolla på fotboll de senaste åren.

Någon direkt kontakt med tidigare lagkamrater har inte Patrik.
– Inte mer än att man hejar om man möts på affären.
Vilken tränare är den bästa du haft?
– Där säger jag Anders Winberg som jag hade i Hinden, han var extremt härlig och bra.
Vilka är de bästa du spelat med?
– Tobbe Torstensson är en av de bättre och målfarligaste jag spelat med. Även Andreas Ragnarsson måste nämnas. Vi bildade backpar i både Harbo IF och Östervåla IF. Vi visste alltid var vi hade varandra och kompletterade varann bra.

Det var fotboll som Patrik fastnade för, men visst har han provat på en del andra sporter också.
– I ungdomen testade jag många olika sporter, bland andra volleyboll, innebandy och ishockey. Den sistnämnda var jag helt talanglös i, berättar han.

Ni som följer Sala-Heby Fotboll har förstås koll på att Patrik varit tränare i Tärnsjö IF.
– Först var Östervåla IF:s P78/79-lag som senare blev junior och C-lag. Jag tränade sedan mellansonens lag, P00/99, för drygt tio år sedan. Efter det blev det ÖIF:s herrar, 2013 tror jag det var.
Därefter blev det två säsonger som tränare för Tärnsjö IF:s herrar.
– Efter det minsta sonens lag, P02/03, under två år innan jag återigen tog över herrlaget i Tärnsjö IF säsongen 2018. Tänkte efter det ta ett break från fotboll men det blev ytterligare ett år som tränare för det då nystartade damlaget i Tärnsjö IF, berättar Patrik.

Patrik Sjöberg.
Ålder: 50 år.
Yrke: Målare.
Bor: Östervåla.
Familj: Fru och fyra barn.
Äter helst: Grillat och pommes.
Dricker helst: Vin.
Ser på tv: Dokumentärer och fotboll.
Läser: Lyssnar på ljudböcker där man lär sig någonting.
Fritidsintressen: Resa samt kolla på fotboll, både live och på tv.