Under mitt sista år som något sånär ordinarie i Sala FF:s A-lag dök han upp – 17-årige Jonas Hedlund.
Snabb i fötterna, brytningssäker och dessutom hade han ett bra tillslag.
Det var där och då som Jonas seniorkarriär startade och det skulle bli spel i division 2.
Men inte med moderklubben Sala FF. Mer om det senare.

Minns du din debut i A-laget?
– Jag var tvungen att kolla med farsan (Håkan). Han har bättre koll på alla resultat genom åren än mig och det var 1988 och jag var 17 år och skulle fylla 18. Det var efter sommaruppehållet och vi mötte IFK Ekberga borta i division 5, berättar Jonas.
Och det blev en debut att minnas.
– Tror till och med att jag gjorde mål och att vi vann med typ 5-2 eller något liknande.
Sant är att Jonas ”nätade” i debuten, men matchen slutade 4-0 och Jonas avslutade målskyttet. Övriga mål gjordes för övrigt av Stefan Ljung, Patrik Wallin och Fredrik Jacobsson.
Det blev tre mål debutåret 1988 i A-laget och han fick också vara med om sin första serieseger när SFF vann femman.

Totalt blev det nio A-lagsmål och det sista är minnesvärt. I juni 1993 besegrades Västerfärnebo AIK med 1-0 i division 4 inför 250 åskådare och Jonas var matchens enda målskytt.
Totalt står Jonas antecknad för 195 seriematcher i junior- och seniorlag i Sala FF.
Men det var i en annan klubb han nådde ”höjderna”, men som sagt – mer om det senare.

När började du spela fotboll?
– Jag började i Sala FF i sju-åtta års åldern. Det var elvamanna direkt på den tiden med otroliga ytor. Vi var uppdelade i två lag i vår åldersgrupp från början, som senare slog ihop till en trupp efter några år, berättar Jonas.
Spelade du i ett framgångsrikt pojklag?
– Vi var väl ett bra gäng som stod oss väl i konkurrensen genom åren. Framför allt hade vi jäkligt roligt.

Det var mycket fotboll i ungdomen och Jonas hängde på Silvervallen hela dagarna på sommarlovet tillsammans med bland andra Urban Ekström.
– Annars spelade vi tennis eller någon annan sport. Känns som hela livet ägnades åt idrott när man var ung. Träningarna var på Lärkan och när vi blev äldre tränade vi även på härliga Annedal. Matcherna var nere i stan på Silvervallen.

Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Som ungdom minns jag glädjen att få göra det man tyckte var roligast i livet tillsammans med kompisarna. Att få åka på cup och sova i klassrum på luftmadrass och allt annat runt det tillhör höjdpunkterna. Som senior blev det mer allvar men glädjen fanns fortfarande kvar, berättar Jonas.
– Derbymatcherna mot Ransta IK när man mötte klasskamrater var speciellt. Även matcherna i division 2 med Heby AIF mot lag som Assyriska, Café Opera och City från Eskilstuna. Många bra spelare i dessa lag.

Det var i Heby AIF som Jonas fick spela division 2-fotboll. Haifen hade 1993 slutat tvåa i division 3 som nykomling och kvalade sedan upp till division 2.
Tillsammans med Magnus Jacobsson tog han klivet från SFF till Haif och från Enköpings SK kom den tidigare SFF-aren Fredrik Jacobsson.
– Jag spelade fem säsonger i Heby AIF. Sista säsongen var 1998, säger han.
Jonas slutade med andra ord tidigt, blott 28 år ung.
– Jag var tvungen att operera en axel som hoppade ur led titt som tätt. Sedan kände jag att jag inte orkade eller hade lust att lägga ner den tid som krävdes för att komma tillbaka igen.

Vad var dina styrkor som spelare?
– Ja, inte var det tekniken i alla fall (haha). Det var nog spelförståelsen, närkampsspelet och med åren ledarskapet tror jag.
När var du som bäst?
– Det känns som jag gjorde mina bästa år i Heby AIF med Tomas Folkesson som tränare. Fick lära mig mycket nytt och utvecklades som spelare. Tror det var 1996-97.

Det blev en hel del A-lagsmatcher i Haif och han fick vara med om en säsong i division 2. Men det blev respass direkt efter endast tre segrar (Karlstad BK hemma, Ludvika BK hemma och Karlslunds IF borta) på 22 matcher. Noteras kan att Jonas spelade 20 av de 22 matcherna, endast målvakten Stefan Berglund spelade fler, 21.

Hur viktig var fotbollen för dig?
– Fotbollen betydde mycket för mig. Gemenskapen och känslan att tillhöra en grupp som hade samma målsättning var otroligt stark. Man kanske tog allt på för stort allvar när man tittar tillbaka på den tiden och försakade andra saker men där och då kändes det helt rätt att lägga ner all den tid man gjorde.

Likt många andra i serien ”Vart tog du vägen?” saknar Jonas Hedlund fotbollen, men inte enbart spelet.
– Jag saknar absolut omklädningsrummet, snacket, gemenskapen. Men det jag kan sakna mest är adrenalinet före match och känslan när prestationen man utförde tillsammans som lag ledde till något bra som till exempel vinst i matchen. Jag har fått uppleva det igen när jag varit ledare för mina döttrar i deras lag men på ett annat sätt. De åren har givit mig otroligt mycket i form av glädje, gemenskap och utveckling, både hos mig som människa och spelarna, som då kom i första hand.

Följer du den lokala fotbollen?
– Måste säga att jag följer den alltför dåligt. Hänger med via sociala medier, men måste bli bättre på att åka och titta live. Nu när jag inte har något eget uppdrag får jag ta tag i det.

Sala FF:s inomhuscup Julcupen startade 1981 och Jonas har många minnen.
– Jag var med från första åren, så för mig är Julcupen förknippad med Lärkan. Då fick man springa upp till Lärkbacksskolan och köpa godis, korv och kolla jullovsmorgon. Vi lyckades vinna något år tror jag, säger han.
Jonas minns rätt. Första året, 1981/82, möttes två SFF-lag i P70-klassen i finalen. Dessutom blev det silver 1983/84 och brons året efter.

När Veterancupen sedan kom i gång 2004 fick Jonas åter dra på sig Sala FF-tröjan.
– Att få spela Veterancupen är otroligt roligt. Det var som att kliva in som junior igen när man blev 35 år och spela med de stora grabbarna. Uppleva Calle Spångs brutala uppvärmningar igen. Jag har varit med tio-tolv gånger på nyårsafton och det är härligt att få uppleva tävlingsmomentet igen men nu kan man släppa det snabbare om det inte går bra. Framförallt är det kul att stöta på alla gamla spelare från orten. Det är som Mathias Magnusson brukar säga inför varje match ”Det är lätt att tända till till den här matchen. Det är ju ändå derby”. Om det blir fler gånger vet jag inte, beror på hur knän och kroppen känns.

Vilken tränare är den bästa du haft?
– De tränare som betytt mest för mig personligen genom åren är Anders Lund och Hasse ”Strömstad” Johansson från ungdomsåren och Hasse Ljung i Sala FF och Heby AIF på seniornivå. Sedan måste jag säga att Thomas Folkesson som jag hade i Heby, han är den bästa tränaren jag haft. Han kom in med mycket nya idéer som var väldigt utvecklande för laget och mig själv.
Vilka är de bästa du spelat med?
– Jag har spelat med många duktiga spelare i både Sala FF och Heby AIF. Men ska jag nämna en i respektive klubb blir det den som visade vägen och vad som krävdes med sin inställning och som jag lärde mig mycket av, Calle Spång. InHeby Patrik ”Palle” Engberg. En mycket kompetent spelare med få brister och även han hade en grym inställning.

Har du någon trevlig historia att berätta från tiden som aktiv?
– När man ser tillbaka på alla år har det hänt mycket som man skulle kunna berätta om men det som sticker ut är resan med Sala FF till Sovjet 1989. Vi reste runt i två veckor till ställen där de aldrig sett en västerlänning och spelade matcher inför närmare 15 000 åskådare. Vi behandlades som landslagsspelare, fick skriva autografer, bussen eskorterades fram till matcharenan och så vidare En resa jag inte vill ha ogjord trots ovisshet med undantagstillstånd på nätterna på grund av oroligheter i Baku, konstiga matvanor, strömming och vodka bjöds till frukost, och ingen kontakt med Sverige. Som 18-åring var man i en bubbla i två veckor och förstod inte vidden av det hela men det var en otrolig upplevelse, berättar Jonas.

Jonas Hedlund.
Ålder: 50 år.
Yrke: Privatrådgivare Handelsbanken.
Bor: Sala.
Familj: Fru Sia samt två döttrar, Alice och Julia
Äter helst: Thaimat.
Dricker helst: Ett glas rött eller en öl.
Ser på tv: Sport, främst fotboll och helst Malmö FF. Men tittar även på en del serier.
Läser: Om sport eller lyssnar på ljudböcker
Fritidsintressen: Malmö FF och vår stuga i fjällen.