Vi spelade ihop under några säsonger i Norrby SK.
Och skulle jag göra en lista över de trevligaste jag spelat med kommer ”Röjan” att vara med i toppen.
Att Anders Röjerås sedan står för en ”lögn” i det här reportaget är en annan femma.
Mer om det senare.

Moderklubb är Sala FF och Anders började spela som sjuåring. Där blev han kvar till 15-årsåldern – och något år senare tog han steget till Norrby SK.
– Brorsan var med där och jag hängde med honom på en träning. Tror det var 1986, sedan rullade det på, berättar han.

Anders fick bland annat vara med om när NSK säsongen 1988 klev upp i division 5, men också när laget vann 18 matcher och spelade oavgjort i fyra – och ändå blev tvåa efter Sätra IF i division 6, året var 1994.
– Jag gick till Grällsta IF 2000, ville prova på att spela i division 4. Hade dessutom kompisar från bandyn som spelade där. Men jag fick diskbråck redan på försäsongen och kunde inte spela på över ett år. Sedan började jag i NSK igen.

Utan att överdriva får ”Röjan” räknas in som en av de stora NSK-arna och han ”hängde” i ganska länge.
– Vet att jag spelade lite i A-laget när jag var 36 år. Sen hade Tomas Olsson och jag hand om B-laget några år. Där hoppade man gärna med om det saknades folk, jag hade helt enkelt svårt att lägga av helt.

När var du som bäst?
– Skulle säga när jag var i 28-30-årsåldern.
Vilka positioner trivdes du bäst på?
– Jag spelade på yttermittfältet i många år. Sen gled jag ner och blev back. Trivdes med båda positionerna.
Mål kunde han också göra, totalt 34 i A-laget enligt Samuel Silléns jubileumsbok som kom ut 2017.
Flest mål fixade ”Röjan” säsongen 1994 – då blev det sju ”kassar”.

Det är nu ”lögnen” kommer och det är ganska typiskt ”Röjan” att svara med hundra kilo ödmjukhet.
Vad var din styrka?
– Jag var en medioker fotbollsspelare, men löpstyrkan och en hyfsad spelförståelse var nog mina styrkor.

En hårt jobbande spelare och en blick för spelet.
Det är sant!
Men medioker spelare, det stämmer inte alls…
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Jätteviktig! Jag träffade många trevliga människor genom fotbollen. Många av mina bästa vänner än i dag spelade jag tillsammans med i Norrby SK. Sedan är det ju fantastiskt roligt att spela fotboll.

Och saknaden finns där och Anders kan peka på en speciell situation.
– Att en försommar springa ut på Norrbyliden för match. Det kan jag dagdrömma om ibland.

Numera försöker han hänga med hur det går för NSK, men han erkänner att han alldeles för sällan besöker Norrbyliden.
Vad minns du av åren med NSK, något speciellt minne?
– Jag har många roliga minnen, men träningslägret i Amsterdam sticker ut. Urban Nordström, som bodde där, hade fixat med boende och träninngsplaner. Vi tränade, spelade några matcher och var på en match med Ajax. Blev några roliga kvällar på stan också.

Undertecknad har spelat i NSK och även om det inte var så många säsonger i min karriär upplevde jag den där klubbandan som många pratar om.
Många säger att det är speciellt att spela i NSK, vad tror du är anledningen?
– Jag trivdes väldigt bra genom åren. Bra folk runt klubben och den fina hemmaarena är nog en del av anledningen.
Slutligen, vilka är de bästa du spelat med?
– Jag har spelat med många duktiga genom åren, men en som sticker ut lite extra är Sonny Cedervång. Han var grym som spelande tränare i slutet av 80-talet, berättar Anders ”Röjan” Röjerås.

Anders Röjerås.
Ålder: 51 år.
Yrke: Anläggare.
Bor: Sala.
Familj: Fru Lena och två barn: Linnea och Elin.
Äter helst: Entrecote med risotto.
Dricker helst: Vatten, öl och vin.
Läser: Gillar Erik Niva (sportjournalist).
Fritidsintressen: Fiske och sport.