Minns du bröderna Olsson?
Nej, inte tv-serien som gick 1987 och där Ulf Larsson hade en av huvudrollerna.
Nu menar jag bröderna Olsson som spelade i Harbo IF och som var med i lagets senaste storhetsperiod.
Om du inte minns kan jag berätta att de hette, och heter, Peter, Johan och Anders och det här ska handla om ”minstingen” i brödratrion.

Anders började spela i Harbo IF som sexåring.
– Jag följde med min storebror Johan till en träning med klubben och jag vill minnas att vi var ganska bra under pojklagstiden.
Minns du din debut i A-laget?
– Ja, det var hösten 1984 och i den sista seriematchen för säsongen, berättar Anders.
Säsongen 1984 tränades HIF av Johnny Andersson och det blev en femteplats i division 6.

Året efter började dock resan uppåt. HIF slutade tvåa och kvalade upp till division 5.
Väl där blev det först en sjätteplats som nykomling.
Men året efter var den nya generationen i HIF moget att åter spela i Upplandsfyran och med Janne Grattback som tränare. Innan dess klubben var på den nivån var för övrigt 1958 – 30 år tidigare…
Det blev alltså serieseger 1987 och sju säsonger väntade i fyran.
Bästa året? 1993 – då blev det en femteplats och då hette tränaren Sten Persson. Året efter åkte laget ned i femman och har inte kommit tillbaka till fyran igen.

Vad minns du bäst av åren i HIF?
– Glädjen och att alla i hela föreningen ställde upp för varandra, säger Anders.
Peter är äldst av bröderna, född 1962. Därefter kommer Johan, 1966, och sedan Anders, född 1968.
– När jag kom med i A-laget så följdes vi åt hela tiden och vi slutade ungefär samtidigt, möjligtvis att jag gjorde någon match till, säger Anders som slutade som 28-åring även om det blev några inhopp efter det.

Vad var det som gjorde att HIF var bra under dessa år?
– Den goda sammanhållningen och en stark träningsvilja på alla i laget.
När var du som bäst?
– Jag skulle säga att det var när jag var mellan 22-25 år, precis innan jag skadade mitt knä, berättar Anders som var klubben trogen genom hela karriären.
Var du aldrig på väg att prova högre upp i seriesystemet?
– Nej, det kan jag inte säga att jag var.
Vilka positioner trivdes du bäst på och vad var din styrka?
– Jag trivdes bäst som yttermittfältare och mina styrkor var ett bra spelsinne och att jag var löpstark.

Det här med fotboll är fascinerande och likt många andra var den en viktig beståndsdel för Anders Olsson.
– Fotbollen var väldigt viktig. När jag själv inte spelade eller tränade fotboll så åkte jag och tittade på andra lag när de spelade.
Saknar du fotbollen?
– Ja, det gör jag, och det är framförallt den fina gemenskapen som vi hade i laget som jag saknar mest.
Men lite ”tröst” får Anders i och med att hans barn är aktiva. Det betyder att han följer den lokala fotbollen ganska bra.
– Jag följer Harbo IF där min son Kevin spelar och Östervåla IF där min dotter Linn spelar. Jag har även haft lite koll på Heby AIF och Tärnsjö IF, berättar Anders.

Har du kontakt med några tidigare lagkamrater i HIF?
– Mina bröder har jag såklart kontakt med, men utöver dem så är det nog ingen speciell.
Vilken tränare är den bästa du haft?
– Där säger jag två, Jan-Erik Grattback och Sten Persson.
Slutligen. Vilka är de bästa du spelat med?
– Där får jag säga min bror Johan Olsson och Partik ”Putte” Karlsson, säger Anders – en av tre bröder Olsson som spelat i Harbo IF.

Anders Olsson.
Ålder: 52 år.
Yrke: Arbetschef på JM.
Bor: Harbo.
Familj: Min fru Anette 49, sonen Kevin 25 år och dottern Linn 23.
Äter helst: Gärna något grillat.
Dricker helst: En kall öl till den grillade middagen.
Ser på tv: Sport, mest hockey och skidor.
Läser: Helst självbiografier. Just nu Petter Northugs självbiografi.
Fritidsintressen: Jag cyklar och åker längdskidor på fritiden, sen så reser jag gärna utomlands, när läget tillåter det igen.