Här kan vi snacka om en legend!
I alla fall i Tärnsjö IF.
Stig “Stickan” Norgren var inte bara en bra fotbollsspelare, han är dessutom en trevlig herre.
Våra vägar möttes första gången sommaren 1983. Men det var inte på fotbollsplanen, platsen var ICA i Tärnsjö.
Det var där “Stickan” jobbade under många år.

Sommaren 1983 var jag 18 år och hade fått sommarjobb på Pripps Bryggerier som någon form av försäljare/upplockare. En gång i veckan rullade min Volkswagen “bubbla” till ICA i Tärnsjö.
Då blev det förstås fotbollssnack med “Stickan”.
Om vi möttes på fotbollsplanen vet jag inte, möjligtvis i någon SA-triangel.

Nu har Stickan Norgren hunnit bli 70 år och det är länge sedan han slutade sparka på bollen.
När började du spela?
– Det var med TIF:s yngre pojklag och jag var kanske nio-tio år, berättar han.
Och visst blev det också någon serieseger som pojklagsspelare och det är särskilt ett tillfälle som han  minns.
– Vi mötte Östervåla IF i en seriefinal och vann med 1-0. Minns att det var mycket folk på Furuvallen och att det var det enda målet som ÖIF släppte in i serien.

Tärnsjö IF hade även juniorlag när Stickan hade åldern inne och han minns bland annat att de mötte IF Norden från Sala.
Och just Norden skulle bli hans nästa klubbadress.
– Jag blev värvad dit och de fixade ett arbete åt mig på EPA. Dessutom ordnade de en lägenhet. Jag spelade där i några år innan jag skulle in i “lumpen”. Efter det gick jag tillbaka till Tärnsjö IF, berättar han.
Han har många minnen från tiden i Salaklubben, bland andra Rune “Pumpum” Andersson och alla de mynt han hade i fickan och gick och skramlade med.
– Rune var en bra och rolig person.
Att Stickan valde att gå tillbaka till TIF berodde på det nyförvärv som hade anlänt.
– Svante Hedbom kom då från Stockholm och då valde jag att gå tillbaka.

Stickan är uppväxt i Buckarby utanför Tärnsjö och de första åren i skolan gick han i Ärligbo.
– Det var mycket fotboll på sommaren och en hel del hockey på vintern.
Men det var fotboll som var sporten nummer ett.
Minns du din debut i A-laget?
– En av de första matcherna var mot Östervåla IF på bortaplan. Jag var kanske 14-15 år och matchen slutade 4-4. Och det var jag som kvitterade i slutet av matchen.

Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Jag har många minnen från åren i TIF. Bland annat när vi gick upp i division 4 igen för första gången på många år. Vi vann med 7-2 mot Runhällens BoIS på bortaplan när vi säkrade seriesegern, berättar Stickan.
– Då blev det fest efteråt (ha ha).
Det året, 1975, hade Tifen ett riktigt starkt lag.
– Jag minns också när vi gick upp i fyran för andra gången. Då vann vi i kvalet mot Nordia efter 3-1 hemma och 3-4 på bortaplan, säger han om säsongen 1978.

Hur länge spelade du?
– Jag tror jag var 33-34 år när jag flyttade till Östervåla. Då kände jag att jag inte längre hade tiden med fotboll och det var dags att bilda familj.
Men han gjorde comeback på fotbollsplanen något år senare.
– Det var med Östervåla IF:s veteraner och det var riktigt kul.
När var du som bäst?
– Det var nog under några år på 70-talet. Men jag var kanske lite för slö. Visst brann jag för fotbollen och Edsbro hörde av sig och ville att jag skulle spela för dem. Men jag tyckte det var roligare att spela derbyn mot ÖIF, BoIS, Morgongåva och Heby AIF.

Bäst gillade han att spela på mittfältet.
Vad var din styrka?
– Jag hade bra bollsinne. När jag spelade i äldre pojklaget var jag forward, men sedan blev jag omskolad.
Saknar du fotbollen?
– Jag kan sakna gemenskapen och stämningen i omklädningsrummet innan en match. Och även när man hade vunnit en viktig match, den glädjen kan jag sakna.
Stickan erkänner att han är ganska dålig på att följa den lokala fotbollen.
– Ja, men jag brukar åka och se TIF några gånger per säsong. Sedan har jag även varit och sett Östervåla IF:s damer vid några tillfällen.

Har du kontakt med några tidigare lagkamrater?
– Ja, Mats Björklund kör posten här, så honom träffar jag. Jag har även kontakt med Svante Hedbom och Leif Torstensson. “Knylan” bor inte så långt i från mig.
Vilken tränare är den bästa du haft?
– Det är Alf Livf från Östervåla IF som tränade TIF. Det är den bäste, han kunde fotboll. Men även “Mulle” Björkman i Norden var bra.
Vilka är de bästa du spelat med?
– Det är Svante Hedbom. Han var ruskigt bra och han och jag gick bra ihop. Vi hittade varandra på planen. Det var lätt att slå bollen till Svante. Ralf Wiik var också riktigt bra och detsamma gäller “Knylan” Torstensson.
Någon du vill nämna i IF Norden?
– Ulf “Skuffen” Jacobsson var snabb. Lennart Eriksson, som sedan satsade på brottning, ska också nämnas. Minns även att Kåge Rotter och Lasse Hagman var bra spelare samt Per-Anders “Pjutten” Lindvall som var en kul kille, säger Stickan.
Har du sysslat med någon annan sport?
– Ja, det blev lite hockey också och jag spelade några år med Tärnsjö IF. Då var det tuffa matcher mot Heby AIF, Morgongåva SK och IF Norden.

Har du någon trevlig historia från tid som aktiv>?
– Ja, många. En var när Norden var på träningsläger i England. Herregud! Minns att det var oväder på båtresan dit och vi blev sjösjuka. Under den resan fick jag också skriva autografer efter en match och att det var mycket publik på läktaren, berättar Stickan Norgren.

Stig Norgren.
Ålder: 70 år.
Yrke: Pensionär.
Bor: Östervåla.
Familj: Fru Anita och tre barn samt fem barnbarn.
Äter helst: Leverstuvning, det är det godaste jag vet.
Dricker helst: Öl.
Ser på tv: Sport och nyheter.
Läser: Otroligt lite. Om jag läser är det sport och LIF-nyheter.
Fritidsintressen: Barnbarnen. Gillar att vara ute och gå, vilket jag gör tre gånger i veckan. Har dock haft problem med åderbråck en längre tid.