Sedan 2011 har inte Möklinta IF något fotbollslag i seriespel, vare sig på senior- eller ungdomssidan.
Men det fanns en tid när klubben var aktiv och hade många lag i seriespel.
Säsongen 1957/58 var dessutom Möklinta IF:s herrar bäst i Sala kommun. Klubben spelade då i division 4.
Bengt Silén spelade i MIF då och som 16-åring fick han seriedebutera den säsongen.
– Vi mötte IF Rune i Kungsör i sista omgången. De var redan klara seriesegrare, medan vi redan var klara för nedflyttning. De hade ett bra lag med bland annat bröderna Rosander. Om jag inte minns fel hade vi 3-3 i paus. Då skiftade de plats med anfallare och försvarare och jag tror att vi förlorade med 3-7, minns Bengt.

Noteras kan att ena brodern Rosander, Hasse (1937-2016), sedan spelade allsvensk fotboll med IFK Norrköping och han gjorde totalt 15 A-landskamper.
Bengt Silén nådde inte så långt, men han började spelade fotboll i MIF i mitten på 50-talet.
Fanns det pojkfotboll i serieform då?
– Någon form av seriespel tror jag att det var, men är tveksam till om det fanns flera åldersgrupper. Åtminstone inte i Möklinta, där fick vi plocka in vad som fanns att tillgå. Vi spelade i alla fall matcher mot andra lag i kommunen och märkligt nog minns jag två av dem väl, bortamatcherna mot Västerfärnebo och Sätra. Vi förlorade båda med uddamålet och jag hade ett ribbskott i slutminuten mot Västerfärnebo, och missade en straff mot Sätra, berättar Bengt och fortsätter:
– Vi spelade också en kommunmatch, troligen 1958, mot Västerås på den plan som låg bredvid huvudarenan på Silvervallen, Jag och Christer Heidenborg representerade Möklinta och vad jag minns var vi ganska chanslösa.

Bengt berättar att han alltid hade en fotboll med sig men att det var svårt att hitta några att spela med i Möklinta.
– Någon organiserad träning för pojklag förekom inte, Jag kunde stå i timmar och skjuta mot vedbodväggen. Och jag var mycket på IP och sköt på mål tillsammans med någon kompis, berättar han.
Seriedebuten var alltså mot IF Rune, men Bengt spelade träningsmatcher med A-laget innan dess.
– Jag minns att jag spelade en vänskapsmatch mot Ransta IK, som då var längre ner i seriesystemet. Då var jag 15-16-årsåldern.

Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Från åren i IF Norden finns det många trevliga minnen. Vi var många som var i ungefär samma ålder och spelade tillsammans under många år. Ett speciellt minne har jag av Rune Andersson. En minst sagt hängiven supporter som lade en hel del pengar på IF Norden. Bland annat bjöd han hela laget på mat på stadshotellet när vi slog IFK Sala i derbyt 1968.

Men stämningen mellan spelarna i Norden och IFK var enligt Bengt god under alla år och de spelade också tillsammans vid några tillsammans när Salaorten mötte Västuppland.
– I början på 60-talet var upplänningarna bättre, men vi tog över allt mer under 60-talet och vid matchen på Tegelvallen i Heby 1967 vann vi med hela 9-0. Med fem spelare från både Norden och IFK, plus Lennart Åhlberg från Västerfärnebo AIK.

Till IF Norden hade Bengt gått inför säsongen 1963 och där stannade han till 1970.
– Då flyttade vi till Dalarna och jag spelade i Krylbo IF tre säsonger, det första året i division 3 med många starka lag, bland annat Västerås SK och IFK Västerås. Vi åkte ur trean och efter två säsonger i division 4 vände jag hem till Möklinta IF där jag var spelande tränare 1974-75 och enbart tränare 1976, säger Bengt.
Sista säsongen som spelare var alltså 1975, då var Bengt 32 år.
När var du som bäst?
– Det känns som ett av mina bästa år var 1967 när IF Norden vann division 5 ganska klart. Nye tränaren Hans “Mulla” Björkman gjorde om mig till libero efter att jag varit anfallare under hela min tidigare fotbollskarriär. Jag såg fram emot året i spel division 4, men tidigt på året slet jag av hälsenan i en badmintonmatch. Jag blev borta hela våren men gjorde comeback när vi slog IFK Sala i derbyt på hösten.

Hur viktig var fotbollen för dig?
– Under åren i Norden var fotbollen viktig, inte minst sammanhållningen, men entusiasmen blev inte riktigt densamma i Krylbo. Det var också ett sammansvetsat gäng som åren innan jag kom dit hade gått raka spåret från sexan till trean.
Saknar du fotbollen?
– Det jag saknar är den sammanhållning vi hade i IF Norden, även utanför fotbollen. Och snacket i omklädningsrummet där inte minst Lennart Eriksson bidrog till stämningen. Men sedan jag slutade som sportjournalist har jag inte sett så många matcher, förutom på tv förstås.

Bengt Silén och jag var kollegor under många år – han på Avesta Tidning och jag på Sala Allehanda. Pratar man med sportintresserade i Avesta så minns de tiden när Bengt och Roland Bärtilsson var två drivande sportreportrar.
Faktum är att just Bärtilsson är delaktig i ett av Bengts festligaste minne från karriären.
– Det var under min tid som spelande tränare i Möklinta i början på 70-talet. Vi spelade mot Högfors i division 7 och vi fick en straff som upprörde spelare och lagledare i bortalaget kolossalt. Jag slog straffen och lagledaren hade i ilskan ställt sig precis utanför stolpen. Straffen gick nära stolpen och lagledaren hann på fram en fot och styrde bollen utanför. Domare var Frans Seiffert, som för övrigt var var lagledare i Norden när jag kom dit, och han trodde att målvakten hade räddat straffen, så spelet gick vidare. Målvakt var för övrigt Roland Bärtilsson som jag senare jobbade tillsammans med på AT under många år, berättar Bengt.

Följer du den lokala fotbollen?
– Fotbollen i Sala kommun har jag dålig koll på, även om jag vet var Sala FF befinner sig i seriesystemet.
Har du kontakt med några tidigare lagkamrater?
– De lagkamrater i Norden jag haft mest kontakt med de senaste åren är Janne Norling och Johnny Månsson, som ju tyvärr gick bort för några månader sedan. Vi hade årliga kamper på golfbanan där också Lennart Eriksson och Curt “Klirre” Axelsson varit med vid några tillfällen.

När man pratar om IF Norden och 60-talet nämns ofta Hans “Mulla” Björkman. Han tränade klubben under några år. Det är också “Mulla” som Bengt anser vara den bästa tränaren han haft.
– Det rullade på i femman fram till 1967 och med det lag vi hade borde framgångarna ha kommit tidigare. Vi hade kul på plan men vi var väldigt ojämna och kunde slå topplagen lika väl som vi förlorade mot bottenlagen. Det blev lite struktur när Mulla Björkman kom som tränare då han gjorde gjorde lite omkastningar i laget, och framför allt tränade vi hårdare än vad vi gjort tidigare.

Vilka är de bästa du spelat med i respektive klubb?
– I Norden får Janne Norling ses som den som varit den genomgående bäste under flera år. I Krylbo fanns några duktiga spelare som senare hamnade högre upp i seriesystemet.
Har du sysslat med någon annan sport?
– Det har i stort sett handlat om fotboll, men när jag i unga år jobbade i Enköpingstrakten spelade jag några pingismatcher för Österunda och en enda hockeymatch för Fjärdhundra SK och det var mot Heby AIF.

Vi avslutar med en anekdot från Bengt Silléns karriär. En historia från 1970 som var en liten försmak av det som skulle ske i december 1972 när Sala FF bildades.
– Sista matchen för mig i Sala var stadsmatchen mellan Sala och Avesta hösten 1970. En blandning av spelare från Norden och IFK Sala mötte spelare från Avesta AIK och Krylbo IF, som båda då låg i trean. Vi ledde med 4-2 till slutminuterna då domaren Sten Grahnquist gav gästerna två mycket billiga straffar. Lennart Norin, som det året tränade Norden, hade satt ihop laget. Kan väl sägas vara upptakten till sammanslagningen ett par år senare, berättar Bengt.

Men helt sant är det inte, Bengt spelade en match till på Silvervallen, året var 1985 och ”supersupportern” Rune Andersson fyllde 50 år.
– Gamla spelare från Norden- och IFK-tiden hade samlats för spela en match för Rune och den matchen vann IFK med klara 7-2. Jag får väl skylla på att vi i Norden i stort sett var 40-talister, medan IFK hade kastat in några “ungtuppar” födda på 50-talet. Vi låg under med 7-0 innan Ulf “Skuffen” Jacobsson och Bertil Forsberg snyggade till siffrorna på slutet. Rune Andersson bjöd sedan hela gänget med respektive, samt Sala FF:s spelare, på fest i Folkets Hus efter matchen, totalt cirka 150 personer. Vi spelare hade samlat ihop till en resa till Spanien till Rune.

Bengt Silén.
Ålder: 79 år i sommar.
Yrke: Före detta journalist.
Bor: Krylbo.
Familj; Fru, två barn och två barnbarn.
Äter helst: Gillar pasta, och en köttbit med potatissallad.
Dricker helst: Vatten och öl.
Ser på tv: Nyheter och sport.
Läser: Dagstidningar och en bra deckare.
Fritidsintressen: Golf och sommarstugan.