Först och främst skriver jag: Grattis!
Mikaela Björklund och hennes sambo Mats blev nyligen föräldrar till en liten flicka, familjens andra barn.
Och i dag ska det handla om en av Heby kommuns mest framgångsrika fotbollspelare. En karriär som tog slut för fem år sedan, då var Mikaela 27 år.
Men trots att hon slutade tidigt hann Mikaela med en hel del och det startade i Tärnsjö IF.
– Jag tror jag var fem år när jag sprang runt på storasysters träningar i alldeles för stora fotbollsskor. Laget tränades för övrigt av min mamma, berättar Mikaela.
Var flicklaget framgångsrikt?
– Ja, födda 1987-laget var väldigt framgångsrikt skulle jag säga och det var främst där jag spelade.

Mikaela var alltså två år yngre än sina medspelare och tidigt märktes det att hon kunde bli något ”alldeles extra”.
Och A-lagsdebuten kom innan hon hade blivit tonåring.
– Om jag minns rätt var det en triangel mellan Tärnsjö IF, Sala FF och Heby AIF och jag var tolv år.

Inför säsongen 2004 tog Mikaela steget över till Östervåla IF, då var hon 15 år och ÖIF var nykomling i division 2.
Den sommaren blev hon uttagen till elitlägret i Halmstad och sällskap från Heby kommun fick hon av Heby AIF:s Sara Olsson.
Där gick det så bra att Mikaela blev uttagen till ett läger med flicklandslaget.
Debuten i flicklandslaget skedde i Bergkvara, söder om Kalmar, i oktober 2005.
Vad minns du av debuten?
– Debuten var såklart häftig. Tror att det var mot Tyskland och att vi förlorade, säger hon.
Tyskland vann med 3-0, den första av tolv landskamper som Mikaela står antecknad för. Den sista spelade hon i mars 2007, förlust med 0-3 mot Italien. Men det blev inte bara förluster när hon spelade i landslaget, åtta av de tolv lanskamperna var segrar.

Var det någon spelare från din årskull som nådde långt?
– Ja, Kosovare Asllani spelar i damlandslaget.
”Kosse” spelade då i Vimmerby IF och via Linköpings FC och Kristianstads DFF hamnade hon i Paris Saint-Germain och senare Manchester City. Numera spelar hon i Real Madrid och har på 146 A-landskamper gjort 38 mål.

Mikaela gjorde också mål i flicklandslaget. Det var mot Frankrike i juli 2006.
Vad minns du av det?
– Ingenting (ha ha). Kanske att det var på straff, men jag är inte säker.
Men det ska tilläggas att Mikaela gjorde en hel del mål under sin karriär och en av de bästa åren var 2011, då stod hon för nio mål i Sirius.

I Östervåla IF spelade hon i två säsonger och fick vara med om att vinna division 2 och sedan åka ur division 1 säsongen 2005.
Därefter lämnade Mikaela för spel med allsvenska Bälinge IF i två år innan det blev en övergång till Uppsalaklubben Danmark.
– Där blev jag kvar tills laget ”gjordes om” till Sirius, berättar hon.
De två klubbarna slogs ihop 2011 och gjorde en rejäl satsning för att nå allsvenskan. Mikaela var under många år lagkapten och en tongivande spelare i laget. Under fyra säsonger i följd spelade hon för övrigt alla matcher och blev aldrig utbytt eller skadad.

När var du som bäst?
– Något av åren i Sirius när vi kvalade till damallsvenskan, säger hon.
Sirius var 2012 nära att nå högsta serien. Efter att ha kommit tvåa i Norrettan ställdes de mot Mallbackens IF i kvalet. Men det blev förlust med sammanlagt 0-2 efter två 0-1-förluster.
Vad minns du bäst av åren som aktiv?
– Svårt att svara på! Året med Östervåla IF när vi gick upp, några av de första matcherna i damallsvenskan med Bälinge, kvalet med Sirius till damallsvenskan och några matcher i flicklandslaget.

Bäst trivdes hon som central mittfältare och mittback.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Den var såklart väldigt viktig till den dagen jag kände att det fanns andra saker i livet som också var viktiga. Så när jag mer och mer kände att jag fick offra saker för att spela tyckte jag att det var dags att lägga skorna på hyllan, säger Mikaela.
Det var den 5 november 2017 som hon avslutade sin fotbollskarriär. Och det med en seger – 5-1 borta mot AIK i Elitettan.
Efter det var Mikaela ”färdig” med fotbollen.

Saknar du fotbollen?
– Faktiskt så saknar jag det inte så mycket. Njuter nu av att kunna göra andra saker som inte gick i samma utsträckning som aktiv. Men såklart är det något speciellt med att vara en del av ett lag.
Vem är den bästa tränaren du haft?
– Svårt säga, men Magnus Wikman, som nu är i damlandslaget, hade jag både i skolan och första året i Bälinge och tycker han var riktigt bra. Men jag har haft flera bra.

Nu skriver vi 2021 och Mikaela är tvåbarnsmamma och har ingen relation till fotbollen. Nu är det småbarnsförälder som gäller med allt vad det innebär.
– Men jag har mycket kontakt med flera av mina tidigare lagkompisar.

På frågan vilka som är de bästa hon spelat med blir svaret kort.
– Jättesvårt att svara på, det är så många.
Har du någon rolig historia att berätta från dina år med fotboll?
– Nja… men mitt standarduttryck till laget innan varje match, utan att jag själv tänkte på det, var tydligen alltid ”tufft och enkelt och så snackar vi mycket”. Jag har även lyckats med bedriften att bli både in- och utbytt i samma match, berättar hon.

Mikaela Björklund.
Ålder: 32 år.
Yrke: Gruppchef Bolån Länsförsäkringar Uppsala.
Bor: I ett nybyggt hus några kilometer utanför Gamla Upsala.
Familj: Sambo och två döttrar, två år respektive drygt en 1 månad.
Äter helst: Det mesta.
Dricker helst: Bubbelvatten.
Ser på tv: Serier och filmer.
Läser: I princip aldrig.
Fritidsintressen: Umgås med familjen, spendera mycket tid i naturen, typ vandra och springa. Längdskidåkning.