Örjan Johansson har genomlevt ett ”helvete” vintern 2020/21…
Det har alla som håller på Brynäs IF gjort.
Ni som är vänner med Örjan på Facebook har noterat att vid varje tillfälle som Brynäs har vunnit har han tänt sin lilla Brynäs-lampa.
I vinter blev det inte så många gånger, men den 18 april tändes den för sista gången och som bekant klarade sig hans lag sig kvar i SHL.

Det här ska dock handla om fotbollsspelare Örjan Johansson.
När började du spela?
– Tror jag var nio kanske tio år. Vi bodde då i Västerås, så Malmabergs IK var min första klubb, berättar han.
Spelade du i ett framgångsrikt pojklag?
– Kommer inte ihåg, så troligtvis var vi inte så bra.

Men sedan gick flytten till Sala för familjen Johansson och Örjan började spela i Sala FF:s P60-lag 1974. Då hette för övrigt sammanslagningen IFK/Norden.
– Vi var nog ganska bra och jag minns att vi hade Arne ”Kila” Kilström som tränare.
Hur mycket tid tillbringade du på fotbollsplanen i din ungdom?
– I Västerås var det mycket spontanfotboll, olika ”gårdar” spelade mot varandra. Mycket av fritiden spelade vi fotboll eller ”ruta” som man kallade det för i Västerås.

Först Malmabergs IK, därefter Sala FF och Norrby SK. Och kanske var det i NSK som Örjan gjorde sin A-lagsdebut. Här sviker dock Örjans minne när han får frågan om han minns sin debut.
– Jag minns faktiskt inte, jag tror att jag gjorde någon A-lagsmatch i NSK innan jag gick till Grällsta IF. Det var släkten som ”pressade” på att jag skulle gå till ”Giffarna”.

Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Roligast var ju tjatet i omklädningsrummet. Cupmatcherna mot Skiljebo SK och Västerås SK med Grällsta är också roliga minnen. Minns även att jag var ganska ensam om att gilla spel på grusplan, Lärkans grusplan var härlig! påpekar Örjan.
Det där med ”kärleken” till spel på grusplaner återkommer Örjan till senare i reportaget.

Det var alltså Grällsta IF som skulle bli klubben i hans hjärta.
– Tror att jag gjorde sista säsongen 1986, men är inte säker.
När var du som bäst och vad var din styrka?
– Styrkan var helt klart min snabbhet, kondition och vilja. Bollsinne har jag väl aldrig glänst med. När jag tränade som mest sprang jag till träningen på Lindvallen och hem igen.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Den var rolig men det är handbollen som är ”min” sport. Det var kul att växla mellan sporterna. Det var några veckor som det krockade och det blev lite körigt men det löste sig alltid.

Många minns nog Örjan Johansson för hans tid i Sala HF. Dels som spelare, men också så tränare och ledare i många år. Bland annat tränade han klubbens damer under flera säsonger.
– Handbollen passade nog mig bättre, lite mer fysiskt och snabbare jämfört med fotboll.
Var du bättre i handboll?
– Ja, själv tycker jag nog att jag var bättre i handboll.
När spelade du sista matchen?
– Jag spelade fram till slutet på 80-talet men gjorde någon comeback igen när jag var runt 40 år tror jag, det vill säga runt 2000.
Följer du den lokala fotbollen?
– Jag läser på Sala-Heby Fotboll vad som händer. Den lokala fotboll jag tittar på är Norrby SK:s damer eftersom min dotter Amanda spelar där.

Vilken tränare är den bästa du haft?
– Där säger jag Tom Andersson i Grällsta IF.
Vilka är de bästa du spelat med?
– Här får jag nog svara Tom Andersson igen, men även Bengt Davidsson.

Har du någon trevlig historia att berätta från tiden som aktiv?
– Det är väl det där med grusplaner. Vet att jag åkte direkt från jobbet till en bortamatch i Västerås på Bäckby. När jag kom in i omklädningsrummet var stämningen inte på topp. Jag frågade varför och fick veta att matchen var flyttad till en grusplan och brast ut i ett spontant glädjetjut! Det har jag fått höra många gånger efteråt (ha ha), berättar Örjan.

Örjan Johansson.
Ålder: 60 år.
Yrke: Säljare.
Bor: Hyttgatan i Sala.
Familj: Sambo och två utflugna barn.
Äter helst: Pasta med en god sås.
Dricker helst: Rött vin och öl.
Ser på tv: Sport och deckare.
Läser: Nja, mest ljudbok nu för tiden, deckare och biografier ibland.
Fritidsintressen: Tränar så mycket jag kan, MTB, gym och raska promenader. Gillar att resa.