Det finns de som spelar fotboll i många år och när de lägger skorna på hyllan inte gör en minut som ledare, funktionär eller annat inom fotbollsfamiljen.
Sedan finns det de som väljer ett liv i fotbollens värld.
Jan-Erik ”Janne” Grattback tillhör den kategorin. Och vad hade fotbollen varit utan entusiaster som likt Janne!?
Den egna fotbollskarriären slutade dock tidigt för Janne.
– Anledningen var väl helt enkelt för att jag var för dålig. Jag spelade i Östervåla IF till och med att jag var 18 år. Då hade vi ett bra juniorlag som gick till kvartsfinal i DM i Uppland, berättar 68-åringen.

I stället för att sparka på bollar valde Janne att hitta andra vägar inom fotbollsfamiljen.
– Eftersom jag insåg att jag aldrig skulle bli någon bra spelare ville jag ändå vara kvar inom fotbollen på något sätt. Jag hade turen att vara på rätt plats vid rätt tid några gånger vilket gjort att jag fått uppleva mycket tack vare fotbollen, berättar han.

Det började med att två ungdomsledare i ÖIF, Rolf Nordqvist och Bertil Bohlin, erbjöd Janne att ta hand om ett pojklag och skickade honom på tränarkurser.
– I det pojklaget spelade en massa bra spelare, Tom Gustavsson, Peter Wiktorsson med flera, som sedan blev riktigt bra som seniorer i både fotboll och ishockey. Sedan rullade det på och när jag var 23 år fick jag erbjudande att bli föreningskonsulent i Gamla Upsala SK med ansvar för hela ungdomsverksamheten med 25 lag samt vara tränare för elitjuniorlaget. Snacka om att man var skakis när man började där. Från lilla Våla till stora staden Uppsala.

Janne berättar att det var hans två roligaste år i hans yrkesliv.
– Det borde ha fortsatt många år om inte fotbollförbundet erbjudit mig ett jobb som utbildningskonsulent. Jag tränade dessutom beryktade Knutby IF ett år. Vi hade årsfest i samma lokal som sekten sedan hade gudstjänster i. Antar att det inte var så stor skillnad i ljudvolym i dessa fester.

Janne tränade även Gamla Upsala SK:s herrar och det blev bland annat serieseger i division 5 efter endast en förlust på hela säsongen.
– Uppsala biljardsällskap, UBS, var svenska mästare i biljard men ville även spela fotboll. Så de startade ett lag som gick från division 8 till division 5 på tre år. Jag tränade dem i ett år i femman. Till det året fick vi 21 nyförvärv och vi klarade oss kvar på Östervåla IFs bekostnad, berättar Janne.

Nästa uppgift var att träna ett av Upplands bästa lag på den tiden, Films SK, som spelade i dåvarande division 3 – som då var den tredje divisionen.
– Vi slogs med Sirius och Enköpings SK om att vara bästa Upplandslag. Första året, 1984, kom vi trea, andra året tvåa och tredje året vann vi och fick kvala till motsvarande dagens superettan, säger Janne.
Films SK avslutade serien med tolv raka segrar och det rådde minst sagt fotbollsfeber på den lilla orten med cirka 150 invånare i Östhammars kommun.
– Tyvärr, eller kanske tur, så föll vi i kvalet mot Bromölla. Men det var en häftig upplevelse att få vara med om. Vi hade cirka 2 000 åskådare på hemma på Björkparken, minns Janne.

Janne var tränare första två åren och sportchef under kvalåret, 1986.
– I samband med detta så bytte jag jobb från förbundet till fritidskontoret i Heby kommun och valde då att träna Harbo IF i två år. Det var en härlig tid i Harbo med många bra ledare med Rolf Eriksson i spetsen, men också en massa duktiga spelare med rätt inställning.

Första året, 1987, vann HIF division 5 och för första gången sedan 1957/58 skulle klubben spela i division 4.
– Det blev ett riktigt firande i föreningen och bland annat fick alla ledare gå in till Uppsala efter en vadslagning. Jag var sedan kvar ett år till innan jag avslutade min tränarkarriär.

Sin egen fotbollskarriär startade sent, i alla fall i organiserad form.
– Jag var 13 år när jag började i Östervåla IF, men före det var det mycket spel byn Bjurvalla där jag bodde. Då fanns det A- och B-pojkserier i Västupplandsalliansens omsorg med legenden Elve Bergström från Heby som organisatör.

Spelade du i ett framgångsrikt pojklag?
– Ja, vi hade ett mycket bra lag som vann serien för det mesta. Spelare som Leif ”Knylan” Torstenson, Kennet Aspman, Ingemar Bertilsson och Peter Jansson lyfte laget. Det var ofta Morgongåva SK vi kämpade med om att vinna serien.
Hur mycket tid tillbringade du på fotbollsplanen i din ungdom?
– Det var mycket fotboll dels på alla raster och sedan efter skolan. På den tiden fick man cykla om man skulle på träning med ÖIF på Skogsvallen. Jag hade cirka sex kilometer att cykla så det blev mest att man spelade hemma i byn innan det blev i organiserad form. Att man skulle få skjuts till allt fanns inte på kartan då.

Minns du din debut i A-laget?
– Tyvärr blev det aldrig något A-lagsspel för mig men jag kommer ihåg debuten i B-laget. Det var på påskafton i Tärnsjö på grusplan mot Runhällens BoIS och jag var 16 år. Tror vi vann rätt klart. Det var stort att få vara med de stora grabbarna. På den tiden hade ÖIF en riktigt bra trupp med många kanonspelare som till exempel bröderna Rune och Alf Ragnarsson.
Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Allt tugg i omklädningsrummen och kamratandan. Sedan att vinna en serie är inte alla förunnat att göra. Att ha tränat ett helt år och sedan stå överst i tabellen, det är lycka det.

Utöver spel i ÖIF:s B-lag tillbringade Janne några år i Runhällens BoIS och deras bilaga.
– Det var en rolig period. Sedan flyttade jag från orten då jag fick jobb som föreningskonsulent i Gamla Upsala SK.

Utöver att spela, vara tränare och sportchef har Janne Grattback gjort många år i Upplands Fotbollförbunds regi.
Vad har du haft för uppgifter?
– Jag arbetade först och främst 13 år som utbildningskonsulent. Sedan har jag varit zonledare, anläggningsansvarig, distriktsledare, landsbygdsutvecklare och ordförande i valberedningen. Jag har lite uppdrag kvar i någon kommitté.

Tack vare alla uppdrag i förbundet har Janne fått resa mycket och träffat många fotbollsprofiler.
– Jag fick bland annat förmånen att resa runt i Italien med Gunnar Nordahl. Det var häftigt.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Fotbollen var allt. Att jobba heltid med fotboll och sedan på nästan all fritid träna lag säger väl allt. Jag är säkert en riktig fotbollsnörd. På den tiden spelades de flesta matcher på helgerna och det kom inga lokaltidningar på söndagar. Men på måndagen kom alla och då med alla serietabeller. Jag läste stadigt Sala Allehanda, Arbetarbladet, UNT och en kvällstidning och deras tabeller. Detta törs man inte berätta för någon idag. Att jag har någon sorts bokstavskombination råder väl ingen tvekan om (haha).

Saknar du fotbollen?
– Att kunna få gå på fotboll oavsett vilken nivå det gäller saknar jag mycket. Att tidningarna har skurit ned på referat och tagit bort alla klubbnotiser med laguppställningar är tråkigt. Nu har jag tur att Sala-Heby Fotboll finns lokalt vilket tillfredsställer en del.
Hur följer du den lokala fotbollen?
– Via Sala-Heby Fotbolls suveräna rapportering och sedan pratar jag med lokala ledare som till exempel Mats Swartling i Sala FF.
Vilken tränare är den bästa du haft?
– Norrby-Hasse Johansson i Runhällens BoIS. Vilket engagemang han hade. Dessutom åkte jag Opel på den tiden och då fixade Hasse servicen via hans arbete.
Vilken är den bästa spelare du spelat med?
– Det fanns en spelare i ÖIF som hade kunnat bli elitspelare om viljan funnits. Kennet Aspman hade allt utom kanske viljan att fightas.

Till sist, har du någon trevlig historia att berätta från tiden som aktiv?
– Det får bli från tiden som ledare. När vi kvalade i Film har jag en historia som visar att fotbollen är större än kyrkan. Vi hade en kyrkoherde i Film som inte missade en match i första taget. I kvalet, som spelades på söndagar, vann vi hemma med 2-1. Därför var det ett jättestort intresse att följa bortamatchen på plats. Tre fulla supporterbussar gick ned till Bromölla. Det blev problem för kyrkoherden som skulle ha högmässa på söndagen. Han drev igenom att högmässan ställdes in så att han kunde åka med i supporterbussarna. Undrar om det är någon kyrkoherde i Sala och Heby kommuner som skulle göra det idag, säger Janne.

Jan-Erik Grattback.
Ålder: 68 år.
Yrke: En nöjd pensionär.
Bor: Vansjö, Heby.
Familj: Gift med Annci (som är stark AIK-are), fyra barn, fem barnbarn och ett barnbarnsbarn.
Äter helst: Grillad kyckling med potatisgratäng.
Dricker helst: Egen bryggd öl, lite rödvin slinker ned också.
Ser på tv: Sport och deckare.
Läser: Tidningar och deckare.
Fritidsintressen: Träna, vara i naturen, barn och barnbarn.

Fotnot. När Films SK 1986 kvalade till division 2, dåvarande superettan, hade de vunnit serien före Gimo IF och Spånga IS.
Första kvalmatchen hemma på Björkparken vanns med 2-1 mot IFÖ/Bromölla IF, men de föll i returen med 1-4.
I dag spelar Films SK i division 6 och Bromölla IF i division 3.