Jag får faktiskt fortfarande lite rysningar av besöket på Svedboäng i augusti 1989…
Västerfärnebo AIK vs Norrby SK 6-0
Serien var division 5.
Ja, vi blev överkörda och jag minns att Bengt Olsson plockade bort mig fullständigt. Minns också att Larsa Steinbach var en av de bättre i Vaik.
Stor, stark och dessutom snabb.
En bulldozer.

Det har gått 32 år sedan dess och både jag Larsa har lagt av.
Men Larsa höll på längre än mig och dessutom vann Vaik femman det året.
– Jag lade egentligen av 1995 eller 1996. Sen har det blivit lite inhopp när Vaik har saknat manskap, sista matchen med A-laget spelade jag 2014, berättar 57-åringen.
Faktum är att Larsa till och med spelade året efter. Säsongen 2015 gjorde han fem matcher med klubbens A-lag, då var han 50 år.

Men det var inte i Vaiken han började spela.
– Min karriär startade 1973 i Norbergs AIF.
Spelade du i ett framgångsrikt pojklag?
– Vi var nog ganska medelmåttiga, största framgången var en andra plats på Fotbollens Dag.
Hur mycket tid tillbringade du på fotbollsplanen i din ungdom?
– Skulle säga att den mesta fritiden tillbringades på någon gräsyta med några kompisar och en fotboll, berättar han.

Säsongen 1982 debuterade han i Norbergs AIF:s A-lag. Ni som har koll på Larsa Steinbach vet att han började som målvakt, men inte i första A-lagsmatchen.
Minns du din debut?
– I Norberg var det faktiskt mot Västerfärnebo AIK. Jag var 18 år och vi vann med 3-0 och jag gjorde två av målen. På den tiden var jag egentligen målvakt. Debuten Västerfärnebo var en match i Svenska Cupen och vi vann mot IFK Grängesberg, den vann vi på straffar, berättar han.

Till Vaik gick han 1984 och det var då han omskolades till forward, men inte på en gång. Och debuten i cupen vanns med 5-3 efter straffar. Efter ordinarie tid stod det för övrigt 1-1.
I nästa omgång ”blåste” dock Vaik ur cupen, hemma mot Skiljebo SK föll de med 1-7 inför 110 åskådare.
Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Lagandan vi hade i Färnebo, den tog vi många poäng på.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Den var ganska viktig, det var det enda man gjorde när det var snöfritt.

Han säger att han saknar gemenskapen, och då framför allt den som fanns på träningarna. Men Larsa följer Vaik på plats, alltså hemmamatcher, och övrig fotboll läser han om på salahebyfotboll.se.
Vad var din styrka och när var du som bäst?
– Som målvakt tror jag att det kan ha varit närspelet. Som utespelare var det snabbheten. Min bästa säsong var nog 1991 då vi kom femma i division 4.
Vilken tränare är den bästa du haft?
– Edon Persson och Kjell Åhlberg, säger Larsa.
Persson tränade Vaik 1986-88 samt 1993 och Åhlberg ledde laget 1972-73, 1985 samt 1991.
Vilka är de bästa du spelat med?
– Magnus Åhlberg, men jag vill även framhålla Lars-Inge Hassel en otroligt laglojal spelare.

Någon annan sport blev det aldrig för Larsa, det var fotboll under hela karriären.
Har du någon kontakt med tidigare lagkamrater?
– Lite grann, men sedan träffar man ju alltid några på hemmamatcherna på Svedbo, berättar Larsa, som efter den aktiva karriären har varit undomstränare under några år i Vaiken.

Har du någon trevlig historia att berätta från tiden som aktiv?
– I den tidigare nämnda matchen mot Grängesberg i debuten med Vaiken lyckades jag ta två av deras straffar. Den ene av dem fick slås, men jag lyckades ta den också, säger Larsa.

Lars-Åke Steinbach.
Ålder: 57 år.
Yrke: Arbetsledare på Totum facilities.
Bor: Västerfärnebo.
Familj: Fru, två barn plus två bonusbarn samt fem bonus-barnbarn.
Äter helst: Husmanskost.
Dricker helst: Vatten, öl och någon whisky.
Ser på tv: Det blir någon serie och lite sport.
Läser: Aftonbladet och så följer jag Sala-Heby Fotboll.
Fritidsintressen: Den ägnas mest åt familjen och modellflyg.