Håll i er!
Det är 34 år sedan som Leif ”Kila” Kilström lämnade Sala för Helsingborg.
Från att ha varit inbiten Giffare la han till Helsingborgs IF som favoritlag. Ett lag han följer intensivt och ofta ser live när det tillåts.
Seniorfotboll spelade han dock på Lindvallen i Kila.
– Jag spelade från 1979 till 1986 i Grällsta IF, berättar Leffe, som han numera kallas.
– Ja, i Helsingborg är det bara Leffe.
Men varför kallades du Kila?
– I Sala blev det Kila efter min far. I början Lillkila men sen blev det enbart Kila när jag spelade fotboll.

Pappa var detsamma som Arne Kilström, en fotbollsprofil i Sala som också var en uppskattad domare under många år.
Det var också pappa som var tränare när Leffe klev in i fotbollens värld.
– Jag började spela fotboll som knatte i IFK Sala. Klubben startade upp pojkfotboll igen efter att legat nere några år. Min far och Roland Zetterström drog igång det.

Spelade du i ett framgångsrikt pojklag?
– Vi var väl sådär som lag, men vann lite matcher. IF Norden var det bättre laget för födda 1958, minns Leffe.
Han berättar att han och kompisarna spelade mycket spontanfotboll både på gården på kvarteret Aftern och på en plan som kallades Hästgärdet.
– Det fanns även kvartersfotboll i Sala innan allt blev organiserat i klubbar.

Men det var i Grällsta IF som Leffe skulle spela seniorfotboll.
Minns du din debut i A-laget?
– Den bör ha varit 1981 eller 1982. Jag kom in som avbytare, men kommer inte ihåg vilka vi mötte.
Vad minns du bäst av dina år som aktiv?
– Ett roligt minne är från 1985. Vi gick hyfsat långt i VLT-cupen. Vi slog ut Ransta IK och fick möta Västerås SK i nästa omgång. Då kom de med i stort sett ordinarie lag, bra gjort av dem så här i efterhand. VSK hade även med en ung Pontus Kåmark, då 17 år. Vi fick stryk så klart, men vi var en erfarenhet rikare, berättar Leif.
Säsongen 1985 var för övrigt Grällsta IF bottenlag i division 6 och VSK slutade tvåa i den andra divisionen.
VSK föll sedan i kvalet till allsvenskan mot Elfsborg.

Pontus Kåmark? Han drog vidare till IFK Göteborg och spelade sedan i Leicester och AIK och gjorde 57 A-landskamper. Han tog fem SM-guld och tog VM-brons 1994.

Men för Leffe Kilström blev det ingen annan klubb som senior.
– När jag flyttade till Helsingborg 1987 så tänkte jag söka upp någon lämplig klubb att spela med. Men barn och familj gick före.
I stället blev han så småningom tränare.
– Jag klev 1995 in som ungdomstränare. Först i Ramlösa BoIS och sedan efter sammanslagning med Helsingborg Södra som blev Ramlösa Södra FF. Det höll jag på med i 16 år och med goda framgångar både med pojkar födda 1990 och 2001.
Hur viktig var fotbollen för dig?
– Den var viktig under mina aktiva år och jag lade ned en hel del tid. Som bäst var jag nog 1985-86, då var jag riktigt bra tränad.
Saknar du fotbollen?
– Man saknar ju kamratskapen och det blev en del trevliga bortamatcher. Snacket före träning och match saknar jag också, säger Leffe.

Han följer den lokala fotbollen i Sala via Sala-Heby Fotboll och Sala Allehandas hemsida.
Har du kontakt med några tidigare lagkamrater?
– Jag har inga större kontakter med någon, men hejar då och då på Roger Nilsson när jag är hemma i Sala.

”Hem” till Sala är Leffe då och då.
– Innan coronapandemin åkte jag upp till Sala tre-fyra gånger per år. Har syster och mor kvar där samt mina syskonbarn. Min dotter bor i Stockholm så det blir en sväng dit också.
Vilken tränare är den bästa du haft?
– Lars-Inge Johansson och Tom Andersson var två bra tränare som gav mig förtroende.
Vilka är de bästa du spelat med?
– Utan tvekan Bengt Davidsson. Han var väl egentligen för bra för division 6 och jag lärde mig mycket av honom.
Har du sysslat med någon annan sport?
– Jag spelade lite ishockey i IF Norden, mest för att hålla igång på vintern och det gav mig väldigt bra träning inför fotbollssäsongen.

Har du någon trevlig historia att berätta från tiden som aktiv?
– Det var alltid roligt att spela B-lagsmatcher med legenden Gösta Andersson som ledare. Det var alltid svårt att få ihop fullt lag och han jagade spelare i byarna och vi blev sena till bortamatcher. Då sa han alltid ”jag vrider upp till full värme i bilen så slipper ni värma upp!”

Leif Kilström.
Ålder: 62 år.
Bor: Helsingborg.
Familj: Fru och två vuxna barn.
Äter heLst: Gärna en god köttragu med pasta som jag gjort själv. Gärna med ett gott italienskt rött vin.
Dricker helst: Tar gärna en öl.
Ser på tv: Engelska deckare och bra svenska serier som Beck och Wallander.
Läser helst: Svenska författare. Just nu Lapidus och Guillos senaste böcker.
Fritidsintressen: Spelar lite golf och går gärna på Olympia och ser favoritlaget Helsingborgs IF.